Solen vandrar över det gröna arbetsrummet om förmiddagarna. Jag skriver på novellen Tältet på hemsökta kullen. Hej vad det går undan. Jag försvinner in i texten och kommer upp i ett yrvaket tillstånd.
”Bland jord och vissnande sommarblommor stod en liten gråsten ovanpå en stor gråsten, ihoplimmade med klister.
Där syntes två plirande gröna ögon, en röd bred mun och tio vita sockerbitar till tänder.
Jag petade på det fula stentrollet med tåspetsen.
Pet-eli-pet.
Det rullade åt sidan och begravde ansiktet i rabatten.
Eat dirt, tänkte jag och flinade.
Dirty, dirty dirt.”
Ps. Ja, jag skriver fortfarande enligt devisen ny mening, ny rad.