Arkiv för upphittade anteckningar

Svenska skräcknoveller. Kommer vintern 2021.
Få mail när det närmar sig boksläpp.

Svenska skräcknoveller: Arkiv för upphittade anteckningar

Det är inte bara vi gamla som blir märkliga. Barn kan också vara det. Vissa föds med det märkliga och blir aldrig av med det. Jag tror att den här pojken är av den sorten. 

Från novellen Urholkad

Någonstans i någon tid står en jänta vid ett stigskäl. Hon tar stigen åt vänster och gömmer sig. Ett paket anländer till en tobaksbutik. Avsändaren är View-master master. En kvinna lägger 67 post-it-lappar i en byrålåda och känner på ett stubb i mungipan. Något gräver hål och gångar under skogens tak och en pojke tar med en yrvaken tax på en kissrunda. I en husvagn utan hjul lyser lampans sken ut i natten. Det knarrar och knäcker runt knuten. Det är inte mannen på trehjuling som låter. Inte denna gång.

Om dessa händelser läser du när du träder in i arkivet för upphittade anteckningar. Det är anteckningar som handlar om livet. Om det verkligen vanliga och sannerligen verkliga. Men även om det synnerligen ovanliga, fast utan tvivel också sanna. Anteckningarna belyser det relativt ljusa, men även det mycket mörka. Det som kallas skräck.

Noveller (rättelse: upphittade anteckningar)

Stigskäl

En berättelse om vägskälen vi står inför i livet och om rädslan att släppa taget. Och så lite om bin.

View-master master

En skildring av två människor som borde stanna upp. Och att den enes trams kan bli den andres trauma.

Stubb

Om en mamma och en dotter under några dagar mitt i sommaren. Men också om att gapa efter mycket och förlora hela stycket. Eller få en varmsup.

Timmerman

En historia om familjerelationer och klister. Men också om att säga hej då. Ja, och bitvis om att se sig över axeln.

Urholkad

En redogörelse för att bli gammal och nedprioriterad. Plus en gnutta om att gömma sina begär.

I ett hål vid skogens slut

En fundering kring det här med vad som utgör en familj och om att känna sina närmaste. I det hela finns också ett hål.

De hämtade tanten en morgon. Det var tisdag. Tisdagar är alltid värst. Jag såg att de lyfte en hund ur hennes väska. Den var död. Och utan huvud.

Från novellen Stigskäl
Provläs Arkiv för upphittade anteckningar

Sanna Lund

Om skräckförfattaren (som inte är särskilt läskig som person)

Sanna Lund läser och skriver såväl fakta som fiktion, lär sig gärna nya saker och utbildar gladeligen andra, har en hel del fräknar, kisar när hon ler (vilket hon gör ofta) och om hon vore ett djur skulle hon förmodligen vara en trind liten tordyvel med magiska krafter. 

Tre skräckböcker som hon själv nyss läste och tyckte om är The Last House on Needless We Need to Do Something och The Fisherman.

Maila henne gärna på hej@sannalund.se