Tre barer och tre drinkar

Igår var det torsdag och Sven och jag hade bokat in en liten barrunda i kalendern. Vi traskade till tre olika barer i stan och tog varsin drink på varje ställe.

Först ut var Pluto för två klassiska cocktails i form av Daiquiri och Margarita.

Därefter knep vi varsin hejdundrande cocktail på Stök och passade på att trycka i oss underbart flötiga grilled cheese-mackor.

Vi avslutade (den tidiga) kvällen med paraplyrinkar på Flamingo bar. Himla mysigt. Det gör vi om!

Vad jag ser fram emot i november

Det är måndag och regnet ruskar. Här kommer 10 grejer jag ser fram emot kommande månad.

  1. Planera vårens Japan-resa.
  2. Spela det mörka och mystiska Hillthorn.
  3. Ta en skogsfika/skogsgrill med vänner.
  4. Skaffa nya glasögon och förhoppningsvis se bättre.
  5. Ta en liten men naggande god barrunda i stan med Sven.
  6. Se den omtalade dokumentären You Can See Everything på bio.
  7. Spela många partier UNO vid köksbordet.
  8. Hjälpa min bror med familj att flytta in i deras hus.
  9. Se tv-serien Blade Runner 2099. Älskar Hunter Schafer.
  10. Fira första advent med något riktigt adventigt. Kanske en mjuk pepparkakstårta.

Det går inte en vecka utan att jag tänker på Stephen King

Jag minns att min kompis H hade ett exemplar av Pestens tid (The Stand) hemma. Hon kan inte ha läst hela boken även om hon ville ge sken av det. Den är nämligen drygt 800 sidor lång och vi var väl typ 10 år.

När jag tänker på den där tjocka boken tänker jag också på en docka. Boken och dockan måste ha dykt upp under samma vistelse hemma hos H.

Strax innan läggdags fick vi för oss att en av H:s dockor var besatt och att vi gjorde bäst i att stänga in den i garderoben. Man kan aldrig vara nog försiktig när det gäller dockor.

Att en docka var besatt hemma hos H var inte osannolikt eftersom hon bodde i ett hemsökt hus. Enligt H hade husets tidigare ägare hängt sig i ett av rummen på ovanvåningen. Varje gång det var dags att städa stängde dammsugaren av sig i rummet som låg precis under det rum där dödsfallet hade ägt rum.

Jag fick själv uppleva husets märkligheter. En dag när vi var ensamma hemma började någon att gå över det knarriga golvet på ovanvåningen. När stegen fortsatte ner för trappan flydde vi ut på gården. Eller ja, först behövde H kissa. Man kan tycka att hon hade kunnat hålla sig, men vi fick alltså pausa flykten för en snabbkiss. Allt medan stegen kom allt närmare.

Jag vet inte om huset var hemsökt på riktigt. Jag vet mest bara vad H berättade. Men de där stegen på ovanvåningen var förstås mysko.

Nåväl, nog om det potentiellt hemsökta huset och tillbaka till Pestens tid av Stephen King. Jag läste boken 2023, först efter att en riktig ”pest” hade drabbat världen. Berättelsen är bra men den är inte en av mina favoriter när det kommer till Kings alster. Det finns ju några att välja på. I skrivande stund handlar det om närmare 70 romaner och över 200 noveller. Så sent som i förra veckan kom hans senaste bok – Other Worlds Than These.

För en tid sedan lyssnade jag på Pet Sematary (Jurtjyrkogården) när jag körde bil och i samma veva for jag förbi en riktig djurkyrkogård. Livet är lustigt ibland. Det är ju inte som att det kryllar av djurkyrkogårdar precis.

Men vi hade faktiskt en sorts djurkyrkogård hemma när jag var liten. Den hade ingen pampig och olycksbådande ingång utan var en helt vanlig kulle där vi begravde hundar, kaniner och möss.

Eftersom mamma och pappa hade en kennel blev det en del döda hundar med åren. Eftersom jag hade en passion för kaniner blev det också en del döda kaniner. Och eftersom vi bodde ute på vischan stötte man på en och annan död eller halvdöd mus. De halvdöda försökte jag förgäves hålla liv.

Om du undrar över mängden döda kaniner så berodde det på allt från smitningar ut på landsvägen till att jag råkade ställa ut buren i gassande eftermiddagssol. Jag var verkligen inget ondskefullt barn, vilket annars hade platsat bra i en King-roman, utan det råkade bara bli väldigt dumt ibland.

Nåväl, åter till Pet Sematary. Eller rättare sagt till det som jag konstaterade när jag lyssnade på boken: det går inte en vecka utan att jag ägnar Stephen King eller någon av hans berättelser en tanke.

Tänk så många av hans böcker och noveller jag har läst. Tänk så många filmatiseringar av hans verk jag har sett. Tänk så mycket jag har konsumerat som har inspirerats av hans historier. Och tänk så många böcker jag har läst som har en blurb skriven av honom på framsidan.

Ingen annan författare har lyckats nästla sig in så pass mycket i mitt liv som Stephen King har gjort.

Jag känner mig aldrig så litterärt trygg som jag gör när jag öppnar en av hans böcker. Jag vet att jag inte bara kommer få mörker och monster, utan även karaktärer som känns mänskliga och levande.

Precis som alla andra ska Stephen King (förmodligen) dö en vacker dag. Då kommer det inte fler berättelser. Hemska tanke. Det är tur att jag ännu inte har läst alla 70 romaner och över 200 noveller. Och det är tur att många av dem går att läsa om och om igen.

Tre favoritböcker

The Long Walk (Maratonmarschen). Kings första roman som han skrev flera år innan han debuterade med Carrie, men som gavs ut först 1979 under pseudonymen Richard Bachman.

Hundra pojkar går vägen fram utan att vila. Tappar någon av dem farten delas en varning ut. En varning är bara en varning, två är oroande och tre…


Joyland. En av Kings mindre kända berättelser, men ack så underbar. Det är sommar och ynglingen Devin Jones får jobb på ett nöjesfält där han iklär sig rollen (och den varma dräkten) som Howie the Happy Hound. På väg till jobbet längs med strandpromenaden möter han en pojke i rullstol som kommer att förändra hans liv. Det här är en historia om vänskap, sorg och hemsökta åkturer.


The Mist (Dimman). En tjock dimma drar in över den lilla staden Bridgton och en skara människor söker skydd i en mataffär. Söker skydd från vad, undrar du. Lite dimma är väl inte farligt. Nej, men monster som gömmer sig i dimma är ingen höjdare. Addera en dos masshysteri och religiös fanatism och du har en go stund framför dig.


Tre favoritfilmatiseringar

Stand By Me. Baserad på Kings novell The Body (Höstgärning) och alldeles, alldeles underbar.

Fyra 12-åriga vänner får nys om att kroppen från en försvunnen pojke ligger i skogen. Ingen vet hur pojken har dött och polisen vet ännu inte om att han ligger där han ligger. De fyra vännerna packar sina ryggsäckar och beger sig ut för att leta reda på liket.

The Shining. Stanley Kubricks kända filmatisering av romanen med samma namn som hatas av King själv. Bland annat anser han att den är alldeles för kall. Smaken är som baken.

En aspirerande författare vid namn Jack Torrance tar jobbet som vaktmästare på Overlook Hotel över vintern. Med sig har han sin fru och sin son. Jack hoppas att lugnet och avskildheten från omvärlden ska ge honom inspiration och ro att skriva sin bok. Men hotellet har mer än så att erbjuda.

Misery (Lida). Baserad på ännu en av Kings alster om en författare (det finns några stycken) och med en lysande Kathy Bates i huvudrollen som Annie Wilkes.

Den framgångsrike författaren Paul Sheldon råkar ut för en bilolycka och räddas av sin största beundrare (Annie). Hon tar hand om hans skadade kropp och uppmuntrar honom samtidigt att fortsätta skriva på den bokserie som hon älskar mest av allt i hela världen. Med tiden inser Paul att allt inte står rätt till med Annie.

Vad jag ser fram emot i oktober

Månaden startar med en lättare förkylning. Så kan det gå när man fåt snoriga pussar från sin gosige brorson. Här kommer 10 grejer jag ser fram emot kommande månad.

  1. Uppleva Slutspelat med Marie Göranzon och Krister Henriksson.
  2. Ha en första ordentlig och mysig långvistelse i stugan för hösten.
  3. Laga mycket gratänger. Så som denna.
  4. Skriva en liten ryslig Halloween-historia.
  5. Tända levande ljus när det skymmer.
  6. Läsa den tredje delen i Talisman-serien av King och Straub.
  7. Släppa min kurs om presentationsdesign.
  8. Äta god höstmiddag på lokal med (en annan) Sanna och Sven.
  9. Gå på bio och se Arkipelag med mamma.
  10. Ta del av mycket skräck eftersom det är spooktober!

Uppdaterat: Överstrukna grejer blev aldrig av på grund av omständigheter.