Hur skulle Sanna Lunds Värld se ut?

Min bror med familj var på Astrid Lindgrens Värld igår. Jag fick kontinuerligt bilder skickade till mig och kunde på så vis följa med i lek och mys bland kulörta hus.

Undra hur ett Sanna Lunds Värld skulle se ut?

Kanske leder en smal trappa ner i en mörk källare? Jo, så är det givetvis. Och där nere möts du av en oändlig labyrint av gångar omgärdade av homogena hyllsystem. Du får lov att klappa naken-”hunden” Bertil, mata holken med fläskfilé och rida på hon som krälar omkring när klockan slår skugga. I köket bjuder praktikanten på utgången schwarzwaldtårta och blaskigt kaffe. Björntrådarna i den uppblåsbara poolen är många. I ett hörn står en enarmad Niskanen som du kan spela på om du har några mynt att stoppa i hennes öra. Och under hela vistelsen är en fet man på trehjuling dig ständigt hack i här. Det blir kul!

Ungefär så. Succé. Vi ses.

Relaterat ämne: Mina böcker och noveller

9/7 2024

Jag vaknar ensam i stugan. Ensam är skönt ibland. Jag öppnar ytterdörren och släpper in sommaren. Sen sätter jag mig på den soliga trappan med en ny bok, en kopp kaffe och den perfekta kombinationen av len syrlig yoghurt, stekta söta nektariner och knapriga salta valenciamandlar. God morgon!

Små stunder från vecka 26

Åskan dundrar och Sven och jag tar ett morgondopp. Regnet skapar tusentals ringar på vattnet. På stranden står Victor med min brorsdotter Saga under ett paraply.

Jag öppnar ytterdörren och ser min mamma i fönstret i lillstugan. Vi vinkar till varandra. Det är dags för frukost. Vi älskar frukost.

Grannen Meta kommer och lämnar en hundbajspåse full av gyllende kantareller. 

Gräsmattan fylls av mängder av klöver och således också mängder av humlor. Jag tänker på hur glad den synen skulle göra min pappa, men han är inte där just den stunden. Det kommer mer klöver, fler humlor.

Victor sjunger Blinka lilla stjärna för Saga vid läggdags. Jag tjuvlyssnar utanför dörren.

Morfar ringer om ett problem. Vi kan konstatera att hans dagboksanteckning som rymmer ett helt år av små minnen är borta. Syns inte, finns inte.

Vi tar med fikakorg och en skrinda fylld med hinkar och spadar ner till stranden. Jag kastas tillbaka till barndomen.

Sven kommer in strax innan jag somnar och killar min rygg. ”Sluta aldrig”, tänker jag.

Jag doftar solvarm hud varje dag utom en.

Farmor Anjas njurar orkar inte mer och hon säger ”jag älskar dig” när hon håller hårt i min hand. Vi väntar nu på stunden då hon somnar in.