Jag och mamma ska ta med min brorsdotter Saga på Bamse-teater. Mys.
Varbergs kusthotell, här kommer jag och min vinterbleka, frusna, torra kropp. Värm och återfukta mig. Jag har aldrig varit där och jag är pepp eftersom det numera ägs av Ästad vingård.
Zines är hemmagjorda tidningar som kan fyllas med ditt och datt. Namnet kommer från engelskans magazine och fanzine. Jag har precis börjat leka med formatet och det är löjligt kul.
Digitalt skapande är min grej. Samtidigt uppskattar jag det analoga otroligt mycket. Det är något visst med att få hålla det jag har producerat i handen. Att inte bara titta på verket utan även känna, lukta och lyssna på det.
Ett zine kan inte svälla till ett megastort projekt. Den yta jag har att jobba med är inte större än ett A4 eller A3, så det får helt enkelt inte plats hur mycket som helst.
Jag skapar som sagt helst digitalt och skriver ut, men det går förstås att skapa helt analoga zines. Du viker och klipper. Sen är du redo att gå loss med pennan. Rita och skriv. Limma eller tejpa in grejer.
Mitt zine Läs, läs läs innan vikning. Tryckt på en risograf hos RisooPrint.
Så viker du ett magic zine
Låt mig demonstrera hur du viker ett 8-sidigt zine från ett enda papper. Du gör på samma sätt oavsett om du har ett A4 eller A3, och du behöver varken lim eller häftapparat. Du behöver däremot en sax eller brytkniv.
Ps. Jag använder även ett så kallat falsben för att slippa trycka med fingrarna när jag viker pappret.
I skrivande stund genomför jag en innehållsinventering på en stor webbplats. Jag avgör om innehållet ska
behållas i befintligt skick
uppdateras
raderas.
Det är drygt 1 200 sidor och därmed 1 200 beslut som ska tas. En del innehåll skapades så sent som igår medan vissa texter har 20 år på nacken. Hundratals sidor ska raderas. Hundratals sidor mår bra av att uppdateras. Det är en hel del jobb.
Webben är rymlig och det finns webbplatser som gynnas av att ha en stor mängd innehåll. Så som Wikipedia, Reddit, IMDB och SVT Nyheter. Uppslagsverk, forum och nyhetssajter. Vi som besökare förväntar oss sida efter sida med innehåll. Vi vill att det ska finnas mycket och vi vill att det ska kännas komplett.
Men många andra webbplatser borde tänka mer på mängden innehåll de skapar. För det är såhär:
Innehåll kostar, tar plats, behöver underhållas och går förr eller senare sönder.
Idag blir vi frestade att skapa mycket mer innehåll än vad vi tidigare har gjort, eftersom det går så snabbt med hjälp av generativa AI-verktyg. Varför skriva en artikel för egen maskin när du på samma tid kan tjoffa ihop tio artiklar tillsammans med ChatGPT?
Ja, förutom att kvaliteten på de tio artiklarna kommer hålla ganska låg nivå, tar innehållet upp utrymme, blir med tiden föråldrat och går med jämna mellanrum sönder.
För mycket stoff gör en webbplats rörig och svår att använda. Fakta blir utdaterad och länkar dör. Innehåll tappar i relevans och språket hänger inte med i utvecklingen. En nödvändig korrigering i koden där borta gör plötsligt att layouten blir trasig här borta.
Det är förstås kul att skapa nytt. Att skapa mer, mer, mer. Att se något växa och frodas. Jag om någon vet. Men om det växande innehållet inte förvaltas förvandlas det snart till en skuld som väger tungt på dina (eller någon annans) axlar.
Så, vilken webbsida ska du skapa härnäst? Behövs den verkligen? Vem ska ta hand om den i framtiden och hur och när ska det ske?
Jag har varit ute på en förmiddagspromenad. Det var kallt. Jag fick dra upp jackans huva över huvudet för att slippa den isande blåsten. Gatorna är knaggliga av is och ovanpå ligger snön som ett lätt, lätt puder. Likt damm. Det var skönt att komma in in i värmen.
I januari har jag, kylan till trots (men kanske också tack vare den), konsumerat två kalla i form The Terror och Vitön. Det har passat bra.
The Terror
The Terrorär en tv-serie från 2018, vars första säsong berättar en fiktiv berättelse om en verklig expedition till Arktis 1845-1848. Den bygger på Dan Simmons bok med samma namn.
Det är andra gången jag ser serien och jag älskar den. Älskar!
För nästan 200 år sedan gav sig skeppen Erebus och Terror av mot Arktis för att finna Nordvästpassagen – en åtrådd sjöväg mellan Europa och Asien. Skeppen kom aldrig fram, eftersom de frös fast i isen.
Tv-serien är en påhittad berättelse om vad som hände med besättningen på de två skeppen. Förutom kylan, sjukdomar, och den annalkande bristen på mat lurar också något farligt ute på isen.
Vitön
Bea Uusmas fristående uppföljare till Expeditionen: min kärlekshistoria är ljuvlig på så många plan. Inte bara är historien om Andrés misslyckade polarexpedition spännande och fylld av frågor – Beas ihärdiga sökande efter svaren är en exceptionell historia i sig.
Det har varit en fröjd att få ta del av hennes arbete (och besatthet) nedkrupen under en filt i soffan i det varma skenet från fotogenlampan.
”Tillsammans” har vi undersökt blod, vapen och anteckningar som legat bland snö och is i över 30 år. Och slutligen har vi tagit båten mot Vitön, i hopp om att hitta ben.
Det finns många 2026-spel som jag ser fram emot. 2025 blev en revansch för mig efter ett par svalare spelår, både vad det gällde spelutbudet och min egen spelpepp. Det ser ut som att jag kommer hålla fanan uppe.
