För någon månad sedan fick jag ett stort fång rabarber av mamma. Jag gjorde kompott, lemonad och rabarbersockerlag. Den sistnämnda hälldes i isformar och sparades till en kommande cocktailstund på balkongen.
Den stunden inföll igår då vi invigde våra nya Nick & Nora-glas – en typ av glas för mindre cocktails som serveras kylda, men utan is. Sven svängde ihop en Rhubarb Sour.
För en sats rabarbersockerlag behövs:
200 g rabarber
2 dl strösocker
2 dl vatten
Skiva rabarbern och lägg i en kastrull med socker och vatten. Låt koka upp och sjud i 10 minuter tills rabarbern är mjuk.
Mosa runt lite med en gaffel i kastrullen och sila sedan av sockerlagen*. Låt svalna i kylskåp, och frys om du vill spara till senare.
* Rabarbermoset som blir över kan med fördel röras ner i en skål med yoghurt eller fil. Mums.
För en Rhubarb Sour behövs:
5 cl Pink Gin (kan bytas ut mot Dry Gin)
3 cl citronjuice
3 cl rabarbersockerlag
2 cl äggvita
Häll alla ingredienser i en shaker och skaka den utan is så att äggvitan skummas. Fyll shakern med is och skaka den igen tills drinken blivit kall. Sila upp i ett cocktailglas.
Vi bäddade ute på altanen häromkvällen. Det hade varit en varm dag, men svalkan anlände ändå tidigt. Kvickt kröp vi under nytvättade lakan, höll hand och somnade.
Klockan halv fyra fick det vara nog. Kylan slog mot ansiktet likt vågor. Lakanen var blöta av nattdagg. Ryggen ömmade. Kan vi gå in, frågade jag. Det kan vi, sade Sven och kånkade in madrass, täcke och kudde till sovrummet igen. Där somnade vi om i det varma, torra och mjuka. Och det var så skönt, så skönt.
Nästa dag sken solen igen. Vi gör ett nytt försök en annan sommarnatt. Det finns några stycken kvar. För när förutsättningar är goda, ja då är det alldeles, alldeles underbart att sova ute ✨
Jag är hemma och Sven är i stugan. Vi behövde vara ifrån varandra ett par dagar. Vi behövde få längta.
Det är bra att få längta. Att trängta, åstunda, vänta, tråna, sukta, törsta och hungra. Att se fram emot något riktigt mycket. Särskilt i en tid då många av oss knappt behöver längta längre – det mesta finns ju faktiskt tillgängligt varsomhelst och närsomhelst.
Du kan äta jordgubbar mitt i vintern och dricka julmust på midsommar. Du har hela världens kunskap och alla dina kontakter ett svajp bort i din ficka. Saken du beställde nyss levereras strax och bilden du fotar kan du beskåda så fort du trycker på avtryckaren.
Vi som samhälle strävar mot att vi inte ska behöva vänta på något. Dina behov tillfredsställs omgående. Bums. Ögonaböj. Det är förstås bekvämt men det innebär ytterst lite längtan. Tillfredsställelsen känns sällan lika djup och tacksamheten inte lika stor. Och vårt tålamod blir allt sämre när det aldrig tränas.
I framtiden måste vi nog själva skapa utrymme för längtan. Att vänta även om vi inte nödvändigtvis måste. Ingen annan kommer att hjälpa oss med det. Tvärtom.
Jag längtar jag efter min brorsdotters hand i min, smörstekta kantareller och att min nästa berättelse ska vilja bli skriven. Och efter skräckfilmen som redan nu går att ladda hem på piraters vis, men som kommer göra sig bäst i biomörkret om en månad när den har premiär. Jag längtar efter nymålade väggar och nya sängar i stugan. Och efter att få lära människor något nytt och smart i höst när jag är utvilad och pepp.
Att längta behöver inte vara motsatsen till att njuta av nuet. Det är liksom inte fult att gå runt och längta, men jag tror att många har fått för sig det i denna pågående mindfulnessålder. Att längta blir synonymt med att vara rastlös och att hasta till nästa stund istället för att glädjas åt nuet. Men det går alldeles utmärkt att ta tillvara på stunden som händer precis just nu och samtidigt längta efter människor, platser och kommande stunder. Att se fram emot det som ska komma.
Jag mår utomordentligt bra av att växla mellan nu och sen. Lite av varje är det bästa. Under perioder då jag har mått som sämst har jag antingen enbart tänkt på den löftesrika framtiden eller inte kunnat föreställa mig den alls. Båda tillstånden har varit horribla.
Idag längtar jag efter Sven. Det är en längtan som jag själv konstruerade. Nu behöver vi längta lite efter varandra, sade jag. Och så gjorde vi det. För längtan är så himla härligt.
Värmebölja. 28 grader idag. 33 i morgon. Jag svängde ihop en smällgod burratasallad och tog med till Idas park. Det är mat som är gjord för värme.
De semitorkade tomaterna och den picklade silverlöken förberedde jag kvällen innan. Rätten kan med fördel ätas tillsammans med ett gött (vitlöksrostat) surdegsbröd.
För fyra portioner behövs:
1 kg körsbärstomater
65 gram god sallad*
2 silverlökar
1 dl socker
1/2 dl ättiksprit (12%)
1 dl vatten
4 burrata
Pistagenötter (salta med skal)
Basilika
Olivolja
Salt och peppar
Sätt ugnen på 125 grader. Halvera hälften av tomaterna och lägg på en plåt. Ringla över olivolja och strö över ett par nypor salt. Ställ in i ugnen i 2-3 timmar. För över till en glasburk och förvara i kylen.
Skala, dela och skiva silverlöken i tunna skivor. Lägg i en glasburk. Koka upp socker, ättika och vatten i en kastrull. Häll lagen över löken och låt svalna. Förvara i kylen.
Skölj salladen, halvera resterande tomater och skala pistagenötter. Lägg sallad i botten på en tallrik (eller i en matlåda om du som jag ska ha parklunch), addera såväl de vanliga som semitorkade tomaterna, den picklade silverlöken och burrata. Ringla över olivolja, salta och peppra och avsluta med basilikablad och pistagenötter.
* Jag använde hemmaodlad portulak, men det går lika bra med manchésallad eller babyspenat.
Jag har bott i Jönköping sedan 2006 och trivs som fisken i vattnet. Låt mig presentera mina favoriter när det kommer till mat och dryck samt naturupplevelser i stan och nejden runtomkring.
Notera: Fler bilder ska tillkomma och inlägget uppdateras årligen.
Ät och drick
Jag och Sven äter gärna lyxfrukost på Stuk någon gång i månaden. Vår standardbeställning inkluderar deras avokadoknäcke, säsongens chiapudding och två rykande koppar kaffe. Beställningen ändras egentligen bara i juletider när det finns tomtegröt på menyn.
Stuks bullar är de godaste på denna jord, den matiga räksalladen inmundigas ofta till lunch och deras pizzor sitter alltid som ett smäck.
När jag vill byta hemmakontoret till ett ute på stan-kontor går jag i princip alltid hit för att skriva eller läsa.
Inne i Werkets ljusa och luftiga atrium finns restaurangen Carottesom serverar luncher med extra piff.
Om jag hade ätit lunch med kunder hade jag tagit med dem hit. Nu har jag exakt noll kundluncher i månaden, men jag går hit ändå eftersom det är så himla god mat och trevliga lokaler.
Här kan du dessutom småjobba efter lunchen. Ta med kaffet och sätt dig i deras öppna torg, där det är som att sitta ute fast inne.
Stans i särklass bästa middag hittar du på Vesterbrunn. I White Guide har man Mycket god klass-stämpeln, vilket förstås säger en del om kvaliteten. Råvarorna väljs med omsorg och kommer från platser i närområdet.
Jag rekommenderar dessutom att du bokar in dig på en av Vesterbrunns vinprovningar, som ofta hålls av underbara Lisa Melin. Jag har följt henne genom Jönköpings krogliv i många år, och hon har en vinpassion utan dess like. När hon inte har serverat vin här i stan har hon spenderat tid på diverse vingårdar. Vin-Lisa ftw!
Såhär är det: där kocken Tom Jallow är, där är jag också. Tom har hunnit med ett gäng restauranger och koncept under de år som jag har bott och ätit i Jönköping, och jag har njutit av dem alla.
Nuförtiden håller han hus på sitt lilla italieninspirerade Lollinonna där han och hans gäng serverar rejäla mackor, vällagad pasta och en fräsch burratasallad.
För alla fisk- och skaldjurälskare rekommenderar jag Pescadores som ligger nere på det gemytliga tändsticksområdet. Särskilt på sommarhalvåret när de öppnar sin uteservering.
Stök hette förut Stök & Bröd och även om brödet är bortplockat från namnet är det fortfarande mycket brödmat som gäller. Maten är flottig och gottig, i baren blandar de goda cocktails och stämningen är chill. Det är ett perfekt ställe att ta en AW på.
I Science Park Tower ligger restaurang Nivå och på söndagar dukar de fram en dignande brunch. Det är en förträffligt helgsysselsättning för hela familjen eller tillsammans med vänner. Prepare to be proppmätt!
När jag ska äta glass drar jag helst till Olgas eller Buon som båda gör kanongod gelato. De är dessutom belägna nära Munksjöns södra brygga, där du kan sitta i solen och se ut över vattnet.
I äppledalen utanför Jönköping ligger Rudenstams. Hit åker jag och Sven för att äta i det hemtrevliga cafét och handla i gårdsbutiken – inte sällan i kombination med en promenad längs Brunstorpsleden.
Till lunch beställer vi ofta soppbuffé, som serveras med en massa gott bröd och smakrika röror, och till fika slinker det ner en och annan knäckig paj.
Finast är förstås att besöka stället om våren när träden blommar eller fram på hösten när de bågnar av äpplen.
Ut på tur i natur
Från vår balkong ser vi stadsparken och det är en plats som jag rör mig i flera gånger i veckan. Det är skönt att kunna bryta av promenaden genom staden med träd och grönska.
Här finns djur i hagar, ett arboretum, uppstoppade fåglar på ett museum, utegym att träna på och grillar att lägga sina körvar på.
På sommarhalvåret är det musik var och varannan kväll på dansbanan Fröjden, och även om jag inte är där och dansar har det hänt att jag stått bakom ett träd och diggat för mig själv. Det är så himla härlig stämning.
Det enda som saknas är ett mysigt café. Det som ligger där nu är tyvärr ingen höjdare, utan skulle behöva hottas upp på alla fronter…
Dumme mosse i höstskrud är sannerligen inte dumt. Här kan du vandra en led på 4,7 km (som är tillgänglighetsanpassad) eller 6,9 km (på smala spångar).
Efteråt föreslår jag att du passar på att grilla på en av alla grillplatser i närheten av den södra parkeringen. Eller så nöjer du dig med en kaffepaus vid den lilla tjärnen.
Hassafallen bjussar på trolska vattenfall och en vandringsled på 3,3 km, vilken kan utökas till 4,1 km om du väljer att jobba dig upp på Varkullen med sin tjusiga utsikt åt alla väderstreck.
Jag älskar att traska här och se solen strila in mellan träden på den mjuka mossan. Man får en stor dos med skogspirr!
Borta bra men hemma bäst. Den pyttelilla plätten som heter Idas park (och som inte ens har någon hemsida) ligger ett stenkast bort från vår lägenhet.
Parken må vara liten men den är prunkande av blommor, bin och fjärilar. Här brukar vi äta medhavda lunch, fika eller middag, och ligga och läsa i skuggan under ett träd.
Potentiella favoriter
Här är fem ställen som jag ännu inte har hunnit besöka, men som har starka favoritvibbar.
Vackra Slottsvillan i Huskvarna med sin japaninspirerade meny.
Mysiga Martin och Maja med vänner har startat restaurang Rydala för slutna sällskap.
Pluto är en liten trivsam bar som är lätt att missa om du inte vet om den.
Före detta Sjön vid Vätterns strand är numera OXO Beach House. På pappret ser det himla gött ut.
