Jag vaknar av röster från rummet bredvid. Rummet som för många år sedan var blått. Rummet som för många år sedan var farmor och farfars.
Det är du och din pappa, min lillebror, som pratar. Kanske har ni precis lyssnat på något. En berättelse ur telefonens högtalare. Din pappa har försökt att slumra en stund till. Kanske har det gått, kanske inte. Du är redo för en ny dag. Du är otålig.
Jag hör en duns mot golvet. Du har hoppat ner från sängen. Jag hör hur du öppnar dörren in till er. Jag hör hur du öppnar dörren in till mig.
Sanna, viskar du med ganska oviskande röst. Jag hör hur du rundar sängen och jag tittar upp. Ditt hår är yrvaket. Du har gnott bakhuvudet mot kudden hela natten. Det är ett blont gnuggtrassel. Du gnider dig i ögat. Du kryper upp bredvid mig.
Sanna, det är morgon nu, meddelar du.
Du pussar min panna och klappar min kind.
Ska du ta på dig din morgonrock nu, frågar du. Men det är egentligen inte en fråga.
Vill du gå upp med mig, frågar du. Men det är egentligen inte en fråga.
Det är nog bäst, säger jag.
