Spridda tankar kring utgivningen av mina böcker

Det har gått drygt ett halvår sedan jag fick hem den första tryckningen av Arkiv för upphittade anteckningar – min första skönlitterära och tillika egenutgivna bok. Det har även gått drygt tre månader sedan jag fick hem den första tryckningen av Fickor.

Först nu börjar jag att landa i vad jag har åstadkommit. Jag tar en bok i varje hand och håller upp dem framför mig.

Har jag verkligen skapat allt det här med min hjärna? Hur kom jag på alla ord? Var fick jag historierna ifrån? Hur sydde jag ihop dem till en helhet?

Det har varit hårt arbete, men också en gnutta magi. Resan hittills har varit lärorik och rolig.

Jag har inte kommit i mål. Långt ifrån. Men jag börjar som sagt landa så smått. Och i och med det tar jag mig an att samla några utmaningar och konstateranden.

Utmaning: Skräck eller inte skräck, det är frågan

Hur kan jag marknadsföra böckerna som skräcklitteratur, utan att stämpla dem som enbart skräckinjagande?

Det går inte att inte sätta en genre på en bok. En läsare vill enkelt kunna sålla fram böcker inom en viss genre i sin jakt på nästa läsupplevelse.

Jag marknadsför båda böckerna som skräck, eftersom att det är det mest dominanta temat. Det medför dock reaktioner som denna:

Vad kul att du har gett ut en bok! Är det skräck? Nej, det vågar jag inte läsa.

Jag har hört det om och om igen. Det är frustrerande. Mina berättelser må ha skräcktoner, men de är inte genrelitteratur. Det finns mycket mer att uppleva utöver det som är skrämmande. Förutom skräck är det humor, mysterier och kärlek.

Till och med min bokälskande morfar, som inte alls läser skräck, har uppskattat dem. Men det har varit svårt att få andra icke-skräckläsare att faktiskt läsa, trots mina övertalningsförsök.

Detta är en utmaning som jag ännu inte vet hur jag ska hantera på bästa sätt. Jag tror det finns något för alla i historierna. Bara man utmanar sig.

Sitter du på något briljant tips kan du alltid maila mig. Jag är idel öra.

Konstaterande: En bok kan leva länge

Jag får påminna mig själv om detta ofta: en bok kan leva länge. Jag behöver inte stressa med marknadsföring och sälj för att smida medan boken är alldeles ny. Den är ju tidlös.

Den är inte en trollslända som dör efter en sommar, om jag inte gör den till en trollslända som dör efter en sommar.

Stora förlag och stora bokhandlar skyndar för att de ”måste” (klart att de inte måste, men så är systemet utformat). De plöjer in energi, utrymme och pengar på att pusha en ny bok hårt under en viss tid. Därefter ska den energin, det utrymmet och deras pengar läggas på ännu färskare böcker. Boken faller ner i rea-backarna och strax därefter faller den i glömska. Sorgligt, men ofta sant.

Eftersom jag ger ut, marknadsför och säljer själv, väljer jag också hur länge min bok ska leva. Jag behöver inte skynda, vilket är skönt eftersom att jag inte orkar eller har lust med att skynda. Jag kan ta god tid på mig och testa olika sätt och tillfällen att lyfta mina böcker.

Berättelserna ska få ett långt och lycklig liv. Ja, må de leva uti hundrade år!

Konstaterande: Belåten med min prisfilosofi

I de flesta butiker får du betala fullt pris för varje format som du köper av en bok. Vill du ha en berättelse både som e-bok och ljudbok får du betala två gånger. Vill du dessutom ha ett inbundet exemplar i din bokhylla får du betala en tredje gång.

Du får alltså betala igen och igen och igen för samma berättelse. Bara för att du ena dagen vill läsa boken i soffan och nästa dag lyssna på den medan du viker tvätt. Lite skevt.

Digitala exemplar av en bok är dessutom ofta DRM-skyddade (Digital Rights Management), vilket låser ner användandet av boken.

Jag tänkte till. Jag ville ha det annorlunda. Du betalar för berättelsen. Inte för formatet. Du får tillgång till alla format när du köper mina berättelser. Men du behöver betala för frakten om du vill ha ett fysiskt exemplar.

Det ska heller inte vara krångligt att ta del av innehållet digitalt. Därför har mina berättelser inget DRM-skydd.

Här är ett exempel på hur det ser ut när du köper Arkiv för upphittade anteckningar.

  • Min berättelse: 150 kr
  • Digitalt exemplar: 150 kr
  • Digitalt + fysiskt exemplar: 150 kr + 50 kr frakt = 200 kr

Jag tycker att det blev bra. Det sätter ett värde på berättelsen. Det är min prisfilosofi.

Utmaning: När är jag nöjd?

När är du nöjd? Sven ställde frågan till mig en eftermiddag, när jag hade gnällt lite över att inte ha sålt ännu fler böcker än vad jag har gjort.

Att ha dragit bokprojekten i mål och få hålla de fysiska böckerna i mina händer har varit målet. Att därefter hitta läsare som har velat köpa eller låna mina böcker, och även gillat dem, har jag tyckt varit en bonus.

Så har jag tänkt och känt. För det mesta. Ibland slår dock girigbuken till. Borde inte ännu fler vilja läsa? Borde jag inte sälja bättre? Jag skriver för min egen skull, men jag blir oerhört lycklig av att bli läst.

När är du nöjd? frågar Sven. Ja, när är jag det? Jag ska sätta mig ner i lugn och ro och skriva ner ett nöjdhetsmanifest. När är jag egentligen nöjd? På riktigt nöjd. Om jag inte är på det klara med det kommer jag alltid fortsätta att jaga. Jag kommer aldrig bli riktigt nöjd. Det vore tröttsamt.


Fler spridda funderingar och konstateranden kommer garanterat komma. Resan är långt ifrån slut. Det är det som är så härligt.

Tips: Läs artikeln Så gav jag ut min egen bok på Författarens verktyg. Jag berättar mer om min resa mot egenutgivning.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras.