Om jag har tråkigt när jag läser en bok slutar jag att läsa. Om du har tråkigt när du läser detta inlägg ska du sluta att läsa. Det är det enda rätta.
Om du inte måste slutföra en trist bok eller ett tradigt inlägg, varför plåga dig? Dagarna är redan fulla av måsten. Hitta inte på måsten som inte är måsten.
Det händer ju då och då att jag trots allt försöker för länge. I hopp om att det ska vända. I hopp om att målet ska vara värt den långdragna resan. Men det är aldrig för sent att sluta.
Du kan sluta även om det bara är ett ynka kapitel kvar. Du kan sluta även när du är nära slutet. Lägg din tid och energi på något annat.
Du kommer inte att tjäna på att gå i mål, bara för att gå i mål. Bara för att det ”ändå bara är ett kapitel kvar”. Du behöver inte sätta en bock. Du behöver inte bevisa något.
Nej, sluta.
Gå vidare.
Bättre sent än ännu senare.
Detta kan, som du säkert förstår, appliceras på mer än att läsa böcker eller inlägg. Att behärska konsten att sluta är lönsamt.
Det är ett av budorden i sällskapet Tordyveln flyger. Hur många budord som finns är jag osäker på. Det ger sig med tiden.
Lycka till med dina slut och börjor.
Jag trodde naivt att alla människor var såna, så som jag är. Jag hoppar tex alltid över miljöbeskrivningar i böcker, jag hatar dem och tänker inte lägga min tid på dem. Många anser att då gills inte mitt läsande, men vad förvånade dom blir när jag säger att jag inte bryr mig. Vad spelar det för roll vad andra tycker när det är jag som läser och upplever. Det är inte meningen att en författare ska skriva exakt så som jag vill ha det. Hur kan dom när det inte ens vet att jag finns? Nä då kan jag med lätthet hoppa över. Så tänker jag med mkt i livet. Jag spelar tex aldrig på svåraste på tv-spel eftersom jag inte har något att bevisa för andra. Jag ska vara nöjd punkt! För det är jag som spelar. Ensam. Alldeles för mig själv. Jag säkert duktig nog på att spela på normal men jag har inget behov av det. Får spelen själv bestämma så sätter de mig på normal. Inbilla dig inte säger jag och byter. Titanfall 2, jag tittar på dig.
Som författare kan du ju aldrig styra över läsaren. Berättelsen blir deras och läsaren gör vad de vill med den. Tolkar den utifrån sig själv. Det är både härligt och frustrerande förstås. Det kan ju vara tråkigt om läsaren missar viktiga detaljer, om de som du till exempel inte har så mycket till övers för miljöbeskrivningar, men det är ju upp till läsaren.
Ps. Jag spelar alltid spel på easy-mode!