Att ta pauser. Att få längta. Det är två av livets viktigheter. 2024 ska jag vara ledig från jobbet. Ett helt år. Det känns märkligt men också exakt rätt i tiden. Det är dags för en paus och att få längta.
Jag ska inte sälja lägenheten och leva vanlife eller satsa all min lediga tid på att skriva nästa bok. Jag ska vara fruledig, fasterledig, barn- och barnbarnledig, syskonledig, vänledig och framförallt Sannaledig.
Livet är förhoppningsvis långt, men det finns inga garantier. Arbetslivet kommer i bästa fall glädja mig i många år till, men det mår bra av små och stora avbrott. Tid för att koppla bort och fylla på energidepåerna.
Livet tenderar att se ut såhär: födas, gå i skola, jobba, gå i pension, dö. Först massor av hårt arbete, sedan total ledighet. Att skjuta på saker till sen – ett sen som kanske aldrig kommer. Jag och Sven försöker göra annorlunda.
Mindre, längre och långsammare
Vad ska jag ägna mitt år åt då? Det vet jag inte riktigt än. Men jag har haft tre ord snurrande i hjärnan sedan jag tog beslutet: mindre, längre och långsammare.
Vi lever i en tid där det ofta handlar om att göra mer, kortare och snabbare. Jag orkar inte det. Jag vill inte. Nej, mindre, längre och långsammare får det bli.
Det finns några fler ledord som jag tar med mig in i ledigheten. Jag vill vara:
Närvarande. Min hjärna frestas alltid att tänka på det som kommer, inte det som är just nu. Det och det och det som ska göras. Att vara i stunden är svårt, men förhoppningsvis är det enklare när jag gör mindre, längre och långsammare. Jag vill i synnerhet vara närvarande i mina relationer med nära och kära.
Utevarande. Jag vill vara ute så mycket jag kan. Promenera, bada, äta, läsa, kanske sova. Ja, det mesta går ju att utöva ute i friska luften.
Avskärmad (och mer aktiv i mitt användande när jag ”skärmar”). Jag är överlag bra på att inte ha en skärm i nyllet hela tiden, men ovanan kommer och går. Den tid jag sitter vid en skärm på jobbet är inte tänkt att ersättas av tid vid skärmen hemma.
Eftertänksam. Allt (allt!) går så snabbt nuförtiden. Vad tycker jag? Vad känner jag? Vad vill jag? Vad hände egentligen? Vad betyder det? Jag har införskaffat en liten dagbok där jag kan sammanfatta och reflektera dagarna som går.
Kroppsglad. Kroppen är ett laddat ämne. Jag vet. Men jag tycker väldigt lite om min kropp just nu. Den känns inte som min. Den är främmande. Något som jag bär på, istället för något som jag är. Det är ledsamt. Jag vill hitta glädjen och tryggheten i kroppen. Ta hand om den och bli vän med den igen.
Allt ovan hänger ihop. Det ena ger det andra som ger det tredje.
Varken kreativ eller lärande
Ett ord som jag medvetet har valt bort är kreativ. Det har varit viktigt från första stund. Ledigheten är inte till för att skapa. Inte till för att vara produktiv.
Jag hoppas självklart att jag får lust att skriva och podda eller något helt annat. Men då är lusten obligatorisk. Blir det inget kreativt skapande gjort, är det helt enligt plan.
Ett annat ord som är bortvalt är lärande. Jag tror att jag kommer att lära mig massor, men också det ska födas ur lust. Det finns inget krav på lärande som jag kan omsätta i en kurs när jag är tillbaka på jobbet igen. Sker lärandet, så sker det. Sker noll lärande, är det också helt enligt plan.
Missa en del och hinna annat
I skrivande stund har jag 14 arbetsdagar kvar. Jag njuter av de stunder som är kvar på kontoret.
Flertalet nätter har jag vaknat och tänkt att just nästa år är det allra dummaste året att ta ledigt på. Det händer otroligt mycket på jobbet och inom de ämnen jag lär ut. Jag kanske borde vänta?
Nej, det vore fånigt. Nästa år är precis som alla andra år. Mycket händer. Saker förändras. Inget år är det perfekta året att ta ledigt, åtminstone inte om man arbetar på Moderskeppet.
Jag kommer att missa en del, men jag kommer samtidigt hinna (och vinna) annat.
Ett helt ledigt år. Det känns som sagt lite märkligt men också exakt rätt i tiden. Det är dags för en paus och att få längta.
Ps. Bilderna i inlägget är skapade med hjälp av Adobe Firefly. Det finns självklart en kurs om det på Moderskeppet.