#dagensfiktion

Sjö

Dagens fiktion #1

Små bubblor lyfte mot ytan och sprack. Något kväkte i dyn. Någonstans satte någon igång en radio, som spelade sprakande jazz fast det var morgon. Himlen var grå och under ytan stirrade ett öga upp på världen ovanför.

Nypnrosor

Dagens fiktion #2

En kvinna sitter i ett fönster och läser sista kapitlet i en bok om mord och inga visor. Trädgården nedanför ligger i skymning och knotten samlas i träden. Bakom nyponbuskarna står en pojke och betraktar kvinnan, vars ena öga löper utmed raderna av text, medan det andra står stilla och göms bakom en svart lapp. Hon är särdeles vacker. Pojken betraktar henne länge och väl innan han visslande går hem till sin halta näbbmus. Den som han har gömt i en skolåda under sängen. Den som han ska slå in som present och inte alls behöver slänga i soporna på lördag.


Dagens fiktion?

Vad menar du nu tänker du. Dagens fiktion? Vad är det?

Jo, jag kan bli sådär trött ibland. Trött på att jag inte kommer mig för att skriva varje dag. Det hade varit magiskt.

Men det är självklart en utopi, det vet både du och jag. För ibland är dagen späckad av annat, ibland är lusten inte där och ibland är jag så trött så att ögonen inte orkar vara öppna. Då är det svårt att skriva.

Men ibland handlar det bara om att jag inte har tid eller lust till de stora projekten. De som har en början, en mitt och ett slut. Men jag har en liten skärva. En liten mening. Eller två. Eller kanske tre. Och det är just de där skärvorna som Dagens fiktion är för mig.

Att skriva för att skriva

Jag vill öppna dörren för ett skrivande som inte behöver ha just en början, en mitten eller ett slut. Som aldrig behöver leda till något större. Eller så föder det en lite idé som får ligga och gro för framtiden. För mig själv eller kanske för någon annan, som plockar upp den och gör den till sin. En idé kan jag bjuda på när som helst.

Så jag har så smått börjat testa det på Instagram under hashtaggen #dagensfiktion. Jag gillar idén att fotografera en bild som leder till en kort liten berättelse. Utan början eller slut. Eller så kanske det är just en början eller ett slut.

Ja jag tror du förstår vad jag är ute efter: Allt skrivande behöver inte leda någonstans. Det kan räcka gott att det blir just de där få meningarna och inget mer. För jag får öva på att skriva och jag får öva på att hitta på.

Allt detta är Dagens fiktion för mig. Det kan vara samma för dig. Eller på ett liknande sätt åtminstone.
Kanske ses vi på #dagensfiktion någonstans på vida webben.

Stunden som bara hände

Regn mot ruta

Förgätmigej

foto: iPhone, VSCO Cam

Om tre saker vill jag berätta. Vi börjar med den tredje. För den är mest spektakulär och svår att förstå sig på.

Det var i lördags. Jag steg ut ur arbetsrummet med kaffekoppen i höger hand, halvfull med kallt kaffe. Sedan länge bortglömt. I vänster hand hade jag inget. Men i huvudet var allt lite tomt och konstigt. Och jag berättade följande för Sven:

”Jag är nog klar nu. Boken är färdig.”

Bara sådär. Mitt på blanka lördagsförmiddagen med kallnad kaffe i koppen och regnrusk utanför fönstret. Boken jag skrivit på under soliga sommardagar i gröngräset, under sena höstkvällar med en slatt rom i kroppen, under tidiga vintermorgnar innan solen gått upp och under regniga men ljuvligt doftande vårdagar som den där lördagen. Boken jag skrivit på i strax två år var klar. Sista punkten på plats.

Jag trodde det ska vara magiskt. Något utöver det vanliga. Den där stunden som jag väntat på, eller snarare jobbat mot. För det är ju inte som om jag suttit och rullat tummarna precis.

Och så kom den bara. Plötslig fanns den bara där. Det var inte så värst planerat eller väntat, inte heller så magiskt som man kan tro. Utan mest lite konstigt och tomt. Nu då?

Ja nu då. Nu ska nära och kära få läsa, tycka och tänka. Nu ska också jag läsa för sjuttioelfte gången. Och tycka och tänka. Jag börjar så.

Och jo, jag tror magin kommer. Smygande och i vågor. När jag har fattat. Och när jag har jagat bort självkritiken för hundrafyrtiofjärde gången. Men nog om det för nu.

utdrag

Promenader

Kaffe och fika

Och så var det den första saken. Den om hur jag har tänkt skaffa en loggbok.

Ibland saknar jag att kunna bläddra tillbaka och se vad jag skapade eller upplevde en viss dag. Vad jag funderade på och vilket dagens bästa citat var. Det bästa av det bästa, inte en roman för varje dag. Och ibland kan det också få vara tomt. Det säger en del det också.

Därför ska jag skaffa mig en loggbok. Gärna en Moleskine eftersom de alltid känns så bra i handen, men jag är öppen för förslag. En bra och slittålig loggbok och en pålitlig penna.

Det var den första saken.

Snigel

Kojan

Den andra saken jag vill berätta är rätt liten. Den handlar om att du inte ska vara rädd för regnet. Jag vet att stora delar av maj och starten av juni varit förbaskat våt och slirig. Men ta mig tusan vad det är vackert ändå. Det är grönt och det doftar ljuvligt. Det kryper, krälar och flyger överallt och det är så fascinerande.

Så dra på dig regnkappan, på med galoscherna och ut och hoppa i en pöl. Eller ta åtminstone en promenad. Solen kommer nog i sinom tid. Det håller jag både tummar och tår för.

På återseende.

Syrén

Rom

Äppelblom och en redig kalufs

Blomster

foto: Canon 6D + 50/1,4

Det blåser jävel runt husknuten och jag har en fantastisk helg i ryggen. Blomster och gäss på sjön. Bubbel och kvällssol. Slummer till en ljudbok och kli i näsan. Nästan för bra för att svara sann.

Särtrycket av Västgöta-Bengtsson och Jenny Jacobssons projekt har fått mig att fundera mycket på var jag kommer ifrån och vem jag är. Små spridda saker mitt i vardagen som har fått tankarna att flyga och fara. Fast flyger och far gör de ju för jämnan. Men kanske lite mer än vanligt.

Och jag har uppskattat min helg i Sommarbo med familjen ännu lite mer än vanligt tror jag. En plats och en grupp människor som funnits med mig hela livet. Och än finns allt och alla kvar. Trots att jag är snart 30 år. Rätt så jäkla bra. Det gäller att njuta.

Och medan jag njuter av det som har varit och är, så funderar jag lite på vilka äventyr som det kan bjudas på i framtiden. Både här och på nya platser. Blir lite pirrig i kroppen faktiskt. Jag skulle vilja resa någonstans under en längre period. Ett äventyr med Sven. Det är kanske dags snart.

Jag tänker på kreativa projekt jag vill påbörja och avsluta. Uppleva, ha skoj med och dela. Grejer jag vill se, läsa och spela.

Och en massa annat.

Blomster

Kvällsljus

Medan vi gjorde i ordning för sommaren i stugområdet var allt i blom och solen spreds i lövverken från björkarna.

Sanna Lund

Jag har fått fräknar och håret växer som ogräs just nu. Helt okej, men tjockt som en päls.

Kastrull

Rabarberkompott

Och mamma kokade rabarberkompott på landets första rabarber. Och vi åt med vaniljkesella och mandel. Attans vad fint.

Smultronblomma