Koppla ner och av och på

Hygge

Tallen

foto: iPhone, VSCO Cam

Egentligen skulle jag skriva om hur jag har funderat mycket på min närvaro, min tid och min energi den sista tiden. Men det visade sig att jag inte tänkt klart. Och så är det ibland. Var sak har sin tid. Vissa saker måste sätta sig. Slå rot, tänkas om och angripas från olika vinklar, innan de är mogna att vädras. Således fundera jag vidare ett tag till. Kommer på en plan.

Men jag meddelar att jag har ynnesten att kunna vara ledig varje fredag i åtminstone ett halvår framöver. Det är något jag har funderat över ett tag och tror mig behöva. Och det är som sagt en ynnest och något jag är väldigt tacksam över att kunna göra. Helt och hållet för min skull. Jag startar i september.

Vilken frukt det bär vet jag inte än. Men jag hoppas på långa morgonpromenader, att jag dricker upp hela morgonens kaffetår och inte slänger hälften i slasken i brått och hast, samt att jag kan skriva på min nästa berättelse. Det räcker gott. Den handlar om kuriositeter av olika slag förresten. Berättelsen alltså. Den första är nu inskickad till förlag och jag är därmed både lättad, stolt och rädd.

Jag meddelar också att jag vid två tillfällen under kort tid hört Walden; or, Life in the woods av Henry David Thoreau nämnas. Och jag tar det som ett tecken att jag måste läsa den. Det som biter sig fast måste man undersöka.

Skogen

Viken

3 lagom långa poddar

Poddar

När ögonen vilar, kan öronen få jobba lite. Det är bara fint att kunna variera. Därmed har jag varvat böcker med poddar i sommar. Som sig bör när det latas och vilas i både sol och skugga, inne som ute.

Jag kan älska mastiga P3 Dokumentärer att försvinna in i, men föredrar ofta korta poddar framför långa.

Därmed har jag sökt efter de där små naggande godbitarna på ca 20-30 minuter. Perfekta för en kortare promenad, en efter lunchen-vila i hängmattan eller som frukostsällskap när Sven sover.

Och den som söker (och får tips från ovan nämnda sjusovare) han hittar. Här är tre precis lagom långa poddar som jag gillar. Lyssna lugnt.

Språket i P1

Språket i P1. Är man som jag – en skrivare och en ordsamlare – är denna podd ett måste. Vad använder vi oss av för ord, vad betyder de och var kommer de ifrån?

Med avsnitt som:

  • Vad har hänt med ordet episk?
  • Hon är ju ingen duvunge direk
  • Kan Attefall göra en Friggebod

Spår

Spår. Anton Berg & Martin Johnson grottar ner sig i det kända kriminalfallet som går under namn Kalamarksmordet. Två bröder mördades i sitt hem en kväll i april 2004.

Under fem välproducerade avsnitt frågar jag mig om den dömda Kaj Linna verkligen är skyldig?

P3 Om

P3 Om. Jag tittar inte på nyheterna och jag läser knappt tidningen. Varför är väl en historia i sig. Det mesta får jag ändå reda på vid fikabordet på jobbet. Och numera i P3 Om.

Korta och smarta sammanfattningar om aktuella händelser eller teman. Svåra saker blir lite enklare att förstå och nya kunskaper etsas in i skallen med hjälp av lite humor.

Atlas över avlägsna öar

Atlas över avlägsna öar

På bryggan

foto: iPhone, VSCO Cam

Jag har förflyttats till en ö medan jag satt på en filt i gräset. Till en annan ö när jag drack morgonkaffet vid köksbordet. Till en tredje ö på magen på bryggan i Sommarbo (med passande utsikt över en pytteö ute i sjön). Och så tre öar till.

Det finns således 44 öar kvar att läsa om i Judith Schalanskys bok Atlas över avlägsna öar – Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka.

Begränsningar väcker fantasin

Schalansky växte upp Öst-Berlin och med sin fascination för Atlasen, och alla avlägsna öar som presenterades bland kartorna, gjorde hon sina resor i fantasin. För att få uppleva och upptäcka platser som hon aldrig skulle kunna besöka. Och så skrev hon ned små texter och beskrivningar när hon ändå var igång. Det tackar jag för.

Judith Schalanskys bok är inget du sträckläser i sängen innan läggdags. Men du kan läsa om en ö och sedan släcka lampan. Kanske drömma om platsen, dess invånare och djuren som hon berättar om.

Och någon dag, eller två, kastar du dig över en ö till.  Reser till en ny plats. Det är precis lagom enligt mig.

Och som någon skrev till mig på Instagram; Läs boken högt för någon annan. Uppleva ön tillsammans. Ett himla bra tips tyckte jag.

Slutligen vill jag medge att jag vill ha mer. Jag är inte riktigt nöjd och belåten med att få glutta in i spännande världar och sedan lämnas. Jag vill ha en fortsättning. Men samtidigt är det kanske det som är tanken. Att jag som läser ska låta min fantasi spinna vidare. Och på så vis blir alla öar ens egna till slut. Med ens egna berättelser. Faktiskt ganska fint.

Ensamheten. Här bor ingen.
En gammal station ligger nedsjunken i snön, övergivna byggnader sover i buktens buk med utsikt över den smala landtunga bortom den frusna myren.
Man hittar en halskota från en urtidsödla.

Ensamheten

Ensamheten