Åskan dundrar och Sven och jag tar ett morgondopp. Regnet skapar tusentals ringar på vattnet. På stranden står Victor med min brorsdotter Saga under ett paraply.

Jag öppnar ytterdörren och ser min mamma i fönstret i lillstugan. Vi vinkar till varandra. Det är dags för frukost. Vi älskar frukost.

Grannen Meta kommer och lämnar en hundbajspåse full av gyllende kantareller. 

Gräsmattan fylls av mängder av klöver och således också mängder av humlor. Jag tänker på hur glad den synen skulle göra min pappa, men han är inte där just den stunden. Det kommer mer klöver, fler humlor.

Victor sjunger Blinka lilla stjärna för Saga vid läggdags. Jag tjuvlyssnar utanför dörren.

Morfar ringer om ett problem. Vi kan konstatera att hans dagboksanteckning som rymmer ett helt år av små minnen är borta. Syns inte, finns inte.

Vi tar med fikakorg och en skrinda fylld med hinkar och spadar ner till stranden. Jag kastas tillbaka till barndomen.

Sven kommer in strax innan jag somnar och killar min rygg. ”Sluta aldrig”, tänker jag.

Jag doftar solvarm hud varje dag utom en.

Farmor Anjas njurar orkar inte mer och hon säger ”jag älskar dig” när hon håller hårt i min hand. Vi väntar nu på stunden då hon somnar in.