Jag ger dig två bilder från 2016 där jag poserar med en 🎮 och meddelar samtidigt att jag har startat en spellogg.

Man kan känna sig rik på olika sätt. Idag är jag rik på plommon. Positivt för munnen, negativt för magen. Rikedomar är inte bara av godo.

The internet used to be great.
Said the person on threads.com. The irony.

Det här är ett kort och koncist inlägg från Manuel Moreale. Jag hör och läser ofta varianter av det där – att det inte är [infoga valfritt positivt laddat adjektiv] på internet längre. Har du också beklagat dig? Okej:

Det är som att säga ”vyer brukade vara vackra” när du för 2256:e dagen i rad tittar ut över samma tegelvägg från samma fönster.

Ja, internet har förändrats. Många gånger kan det kännas som att allt är piss när du scrollar igenom ditt enformiga Instagram-flöde. Det måste ju vara något fel på internet. Javisst, du har delvis rätt. Det finns mycket som är fel. Men du måste också ta ditt ansvar. Det är dags att titta ut genom ett annat fönster. Du orkar. Du vågar. Du kan.

Så, byt fönster en stund:

• Slumpa fram webbplatser på sökmotorn Marginalia. Besök och utforska minst tre av dem.
• Skriv upp dig på ett nyhetsbrev. Du kan botanisera i Substacks utbud eller prova någon av de här tre: journalen, Robin Sloan eller what happened last week.
• Läs alla 25 inlägg som skrevs i augusti-rundan av the indieweb-carnival. Temat var ritualer. Kanske hakar du på nästa månad?
• Lägg till Kottke i din RSS-läsare och scrolla sedan loss.
• Ge dig hän åt ett textäventyr. Varför inte svenske Linus Åkessons The Impossible Bottle som vann IFConf 2020.

När du ändå är i farten kan du lyssna på det senaste avsnittet av min och Svens podd – Hej (resten av) internet! Det finns ju också på internet och presenterar ännu fler fönster att titta ut genom.

Ps. Nästa steg är att själv bidra till ett [infoga valfritt positivt laddat adjektiv] internet. Varför inte starta en blogg. Alla borde ha ett eget hem på nätet som de fyller med bra grejer!

8 månader av min ledighet har gått.
En sak är säker: tiden går utan att jag gör något.
Ibland gör jag saker.
Ibland inte.
Tiden går.

En annan sak är också säker: oavsett hur mycket tid jag har kommer jag alltid känna att jag inte räcker till.
Jag vill finnas för allt och alla, inklusive mig själv.
Men det är matematik som inte går ihop.
Det är både jobbigt och befriande att inse det.

Tid har gått och tid är kvar.
Jag kommer inte att räcka till.
Det gör inget.
Det blir vad det blir.
Och det som blir är nog.
Det kanske faktiskt till och med räcker.

Den första soppan är kokad och de första kräftorna är fiskade. Syrsorna har tagit över efter fåglarna. Myggen flockas. Det är sensommar med små känningar av höst. Allt är väl.

Ett av årets led(ighets)ord var inte att vara kreativ. Jag citerar mig själv: ”Blir det inget kreativt skapande gjort, är det helt enligt plan.”

Detta gällde såklart också när jag bokade in ett litet ”skrivretreat” på Bruket i Wiared, utanför Borås. Det skulle finnas tid och rum för skrivande, men blev det inget skrivet så var det helt enligt plan. Jag kunde ju läsa, promenera, äta, vila och titta på folk i två dagar. Det var skönt att bara vara ensam en stund efter några veckor av umgänge.

Det blev lite skrivet. Kanske inte så mycket sånt skrivande där man sitter på rumpan och knattrar på datorn, men en hel det tänkande på berättelsen. Det är en stor del av att skriva.

Jag har faktiskt tänkt en hel del på min roman det här året. Det mesta finns i huvudet. Scener spelas upp om och om igen. Cornelia hittar en valkig larv i sitt rum. Abbe stirrar förlamat in i skafferiets mörker. Lillan bränner upp alla sina anteckningar medan snön börjar att falla. Dorotea öppnar dörren för att upptäcka en gammal vän.

Det ska bara ut också. Men det kommer när det kommer.

Nåväl, låt mig presentera några små glimtar från mina ensamdagar på Bruket. Det är en plats jag rekommenderar varmt. Jag bodde i ett rum i villan och vädret var augustiljuvligt.