Bryggan är upptagen. Det känns som att den nyss lades i. På något sätt markerar det början av hösten.
Nu stundar andra stunder. Bad byts mot tända ljus och brasor. Jag har druckit säsongens första mugg med varm choklad. Älgflugor har krupit upp i min svettiga nacke under helgens skogspromenader. Fåglar har flugit i formation till en annan plats, men jag är kvar.
Jag ger dig två bilder från 2016 där jag poserar med en 🎮 och meddelar samtidigt att jag har startat en spellogg.
Man kan känna sig rik på olika sätt. Idag är jag rik på plommon. Positivt för munnen, negativt för magen. Rikedomar är inte bara av godo.
The internet used to be great.
Said the person on threads.com. The irony.
Det här är ett kort och koncist inlägg från Manuel Moreale. Jag hör och läser ofta varianter av det där – att det inte är [infoga valfritt positivt laddat adjektiv] på internet längre. Har du också beklagat dig? Okej:
Det är som att säga ”vyer brukade vara vackra” när du för 2256:e dagen i rad tittar ut över samma tegelvägg från samma fönster.
Ja, internet har förändrats. Många gånger kan det kännas som att allt är piss när du scrollar igenom ditt enformiga Instagram-flöde. Det måste ju vara något fel på internet. Javisst, du har delvis rätt. Det finns mycket som är fel. Men du måste också ta ditt ansvar. Det är dags att titta ut genom ett annat fönster. Du orkar. Du vågar. Du kan.
Så, byt fönster en stund:
När du ändå är i farten kan du lyssna på det senaste avsnittet av min och Svens podd – Hej (resten av) internet! Det finns ju också på internet och presenterar ännu fler fönster att titta ut genom.
Ps. Nästa steg är att själv bidra till ett [infoga valfritt positivt laddat adjektiv] internet. Varför inte starta en blogg. Alla borde ha ett eget hem på nätet som de fyller med bra grejer!
8 månader av min ledighet har gått.
En sak är säker: tiden går utan att jag gör något.
Ibland gör jag saker.
Ibland inte.
Tiden går.
En annan sak är också säker: oavsett hur mycket tid jag har kommer jag alltid känna att jag inte räcker till.
Jag vill finnas för allt och alla, inklusive mig själv.
Men det är matematik som inte går ihop.
Det är både jobbigt och befriande att inse det.
Tid har gått och tid är kvar.
Jag kommer inte att räcka till.
Det gör inget.
Det blir vad det blir.
Och det som blir är nog.
Det kanske faktiskt till och med räcker.
Den första soppan är kokad och de första kräftorna är fiskade. Syrsorna har tagit över efter fåglarna. Myggen flockas. Det är sensommar med små känningar av höst. Allt är väl.
Ett av årets led(ighets)ord var inte att vara kreativ. Jag citerar mig själv: ”Blir det inget kreativt skapande gjort, är det helt enligt plan.”
Detta gällde såklart också när jag bokade in ett litet ”skrivretreat” på Bruket i Wiared, utanför Borås. Det skulle finnas tid och rum för skrivande, men blev det inget skrivet så var det helt enligt plan. Jag kunde ju läsa, promenera, äta, vila och titta på folk i två dagar. Det var skönt att bara vara ensam en stund efter några veckor av umgänge.
Det blev lite skrivet. Kanske inte så mycket sånt skrivande där man sitter på rumpan och knattrar på datorn, men en hel det tänkande på berättelsen. Det är en stor del av att skriva.
Jag har faktiskt tänkt en hel del på min roman det här året. Det mesta finns i huvudet. Scener spelas upp om och om igen. Cornelia hittar en valkig larv i sitt rum. Abbe stirrar förlamat in i skafferiets mörker. Lillan bränner upp alla sina anteckningar medan snön börjar att falla. Dorotea öppnar dörren för att upptäcka en gammal vän.
Det ska bara ut också. Men det kommer när det kommer.
Nåväl, låt mig presentera några små glimtar från mina ensamdagar på Bruket. Det är en plats jag rekommenderar varmt. Jag bodde i ett rum i villan och vädret var augustiljuvligt.
Då och då hör jag av mig till någon i min närhet för att stämma av läget. Fem frågor om såväl det stora som det lilla i livet just nu.
Det är inte många kompisar som klipper sig och färgar håret i samma frisyr som en själv. När jag tänker efter är nog Filip faktiskt den enda.
Genom åren har vi hittat på mycket skoj tillsammans. Filip är påhittig, festlig och kramig. Du ser honom nästan aldrig utan en kamera i handen, han finns med på IMDBoch han har en fantastisk rumpa!
Vad avslutade du senaste?
En pappaledighet med min son Aron. Föräldralivet är speciellt på så många sätt. I det stora perspektivet så otroligt fint, givande och meningsfullt. I det lilla perspektivet ofta så galet stressande och utmanande. Aron och storasyster Ronja har börjat förskola och jag kommer göra annat än simultantunga pappasaker några timmar på dagarna. Det ser jag ändå fram emot.
Vad lär du dig just nu?
Jag lär mig kreativitet genom promptning av generativ AI. Främst för video. Verktyg online som tar emot en bild eller en skriven beskrivning för att sedan AI-skapa 5-10 sekunder videomaterial alltså.
Verktygen är begränsade och ibland horribelt dåliga på att följa instruktioner, men utvecklingen tar sjumilakliv just nu och jag tror att innan vi vet ordet av så kommer videorna vara användbara på riktigt, till exempel som komplement till mina filmade videor. Framtiden är läskig, men jag kommer inte vara sist på bollen med att ta till mig och använda tekniken för att skapa.
Vad lyssnar du på just nu?
The Lex Friedman Podcast. Lex är en genuin och sympatisk person som lockar teknikvärldens största namn till sin podcast.
Podden är en fullständig antites till trenden med korsformats-content som vi har levt i några år nu. Som TikTok fast tvärtom alltså. Avsnitten är inte sällan 3 timmar långa och samtalen får verkligen breda ut sig organiskt om massa spännande ämnen, inte bara teknik utan även politik, vetenskap och filosofi.
Att lyssna på Lex på en promenad med barnvagnen är honung för en stressad pappahjärna. Ibland har han kontroversiella gäster, Tucker Carlson (amerikanskt högerspöke), den canclade skådespelaren Kevin Spacey och Benjamin Netanyahu (Israels karismatiskt genomobehaglige premiärminister) till exempel. Otroligt givande att lyssna på även om gästernas åsikter och världsbild ibland är galen uppåt väggarna.
Vem saknar du just nu?
Jag saknar min förra kollega Camilla. När vi för några år sedan jobbade ihop fick jag uppleva hennes varma och omtänksamma personlighet samt smått filterlösa humor varje dag. Nu tyvärr någon enstaka gång om året.
En del människor kan jag vara ifrån flera månader men när vi ses så fortsätter samtalet bara flowa från där vi slutade som om ingen tid passerat. Alltid underhållande, sårbart och genuint. Personerna är lätträknade men Camilla är en av dem.
Vad vill du tipsa om?
Jag vill tipsa om snackset St Michael Chip Nuts. Säkert bland det onyttigaste man kan stoppa i sig, men i min snacksvärld är det här bannemig Rolls f*cking Royce. Jordnötter täckta med smaksatt gojs. Barbecuesmak och SourcreamOnion-smak finns på Ica Maxi om man har tur och mer sällsynt kan man hitta Paprika. Alla top notch och som en våt dröm att stoppa i munnen.