Jag vaknar upp i svettiga lakan. Stirrar i taket och tycker mig se hur någonting växer där uppe. Ett stort näste i vilket någon bor. Min kropp är som förlamad och jag försöker blinka bort synen, men det där i taket försvinner inte. Det försvinner inte förrän jag har sträck ut min hand och väckt han som sover bredvid mig.

Flera nätter med liknande upplevelser har föregått denna, och flera följer. Svettiga lakan. Otäcka drömmar som sipprar in i verkligheten. Jag gnyr tills jag vaknar av mina egna läten. Han som sover bredvid mumlar något om att jag måste sluta lyssna på den där podcasten innan läggdags.

Han menar The No Sleep Podcast. Jag hör förstås inte på det örat, utan gräver mig djupare ner i arkivet. Kväll efter kväll.

Min fascination för vad som kan åstadkommas med röster och ljud växer och jag börjar söka efter nya upplevelser för örat. Och den som söker ska finna. Ganska snart uppenbarar sig en skatt.

Det växer så det knakar bland horror- och sci-fi-poddarna. Utforskandet av fiktion i poddformat började för många år sedan, men för mig har fenomenet nyss uppenbarat sig.

Här är några serier som jag rekommenderar. Serier som väcker den kalla kåren utmed ryggraden likväl som nyfikenheten. Serier som lyckas ställa det verkliga mot det overkliga. Vad är egentligen fiktion och vad är hämtat ur historien och nutiden? Vem är på riktigt och vem är på låtsas?

Jag har aldrig varit på kollo. Men kollon har alltid fascinerat mig. Inte långt från vår sommarstuga ligger ett, och jag vet inte hur många gånger jag har traskat eller cyklat förbi där.

Det är ett stort rött hus med utsikt över sjön. Där ligger också ett gult runt samlingshus, lite som ett stort lusthus, som man kan skymta i gluggen mellan träden. Uthusen rymmer kanoter och en bit bort ligger grillplatsen, där man kan krypa in och sova i små skydd byggda av grova timmerstockar. När jag var liten låg ett gammal fraktskepp på grund ute i vassen. Men det blev för gammalt och förrädiskt med tiden, och är numera bortfraktat.

Ibland springer glada ungar omkring och det är stökigt och livat. Ibland är det låst och tillbommat, i väntan på nästa sommar. Jag gillar båda tillstånden. Det ena är fyllt med äventyr och upptåg, det andra känns ensligt och melankoliskt. Båda förknippas med mystik. På ett kollo kan vad som helst hända.

Jag har aldrig varit på kollo men jag har alltid vetat att jag någon gång ska skriva en historia om ett kollo. Nu var stunden inne.

Under en småregnig försommarhelg i stugan startade jag ett tomt dokument på datorn och när jag for hem fanns en berättelse på pränt.

Väl hemma hoppade jag in i ljudbåset på kontoret, en tidig morgon innan jobbet tog vid. Jag läste in alla ord, så att du kan välja om du vill läsa eller lyssna på den.

Historian heter Stugan i ögonvrån. Och den handlar om en kväll vid lägerelden på ett kollo. Om systrarna Jacobsson och om Karl-kadaver och Klara. Och om en stuga förstås. Jag hoppas du tycker om den. Den är perfekt en sommarkväll.

Och du, det lär nog bli fler kollohistorier i mitt liv. För en höst, när jag gick den regnvåta stigen mot kollot vid sommarstugan, skymtade jag en figur i fjärran. Någon stod i skuggorna av tallarna och tittade ut över vattnet. Just där kollots badbrygga brukar ligga. När jag kom fram var figuren borta. Och man kan ju fråga sig vem det var och vad hen gjorde där en sen oktoberdag?