Novelltävling: Paranormal Romance

Det var sommaravslutning på jobbet. En ofattbar värmebölja i början av midsommarveckan. Och det var någongång mellan middagen och desserten som det blev beslutat.

Skoj gick över i allvar. Skratt och skämt drunknade allt eftersom i frågor och funderingar kring det som komma skulle. Hjärnor gick på högvarv när glassen lassades i skålar och snabbt vidare in i glupska munnar. Vi var nog lika delar entusiastiska och nervösa. Och jag kände av en lätt ångest som kom kravlande i magen.

Det vankades plötsligt novelltävling i genren paranormal romance. Max 50 000 (minst 10 000) tecken inklusive blanksteg skulle skrivas och lämnas in innan 1 september. Min kollega och tillika författaren Gabriella P Kjeilen utsågs självklart till domare. Hon kan genren som sin egen bakficka. Det skulle bli pris till vinnaren. Och givetvis ära och beröm. Så var beslutet.

Sanna Lund skriver

Att ge sig ut på hal is i sitt skrivande

Här sitter jag nu. Det är fortfarande värmebölja. Det är fortfarande midsommarvecka, även om självaste midsommarafton har kommit och gått. Jag är entusiastisk och nervös. Och har som sagt en lätt ångest.

Jag läste Twilight-serien när det begav sig. Jag kände mig på gränsen till för gammal. Det är den erfarenhet jag har av paranormal romance. Varken mer eller mindre.

När jag nu googlar genren möts jag av manliga tvättbrädor. Många av toppböckerna har detta motiv på omslaget. I olika vinklar och med olika avstånd till brädan. Det förkommer också en del vargar och månar. Färgen lila tycks vara populär.

Paranormal Romance
Från Most Read this Week på Goodreads.

Jag stänger datorlocket och låter den lätta ångesten kravla runt i maggropen ett tag. Hur ska det här gå?

Hur ska jag kunna skriva en berättelse inom en genre som är ganska långt ifrån mig och mitt vanliga skrivande? Jag är varken manlig tvättbräda eller lila. Det känns omöjligt. Men utmanande. Kan jag hitta en plats att trycka in mig på? Göra genren till min för en stund. Jo men visst. Det borde gå. Jag ska försöka.

Jag återkommer om mina trevande försök och upptäckter längs vägen. För jag tänker som alltid: Jag kommer lära mig något.

Fötter i skog

  1. Gabriella 18 juli 2020 klockan 08:29

    Du kommer klara det sååå bra! Tyckte själv det var otäckt första gången jag skulle ge mig in i den här genren. Att skriva en berättelse med fokus på kärlek. Men det var spännande också, att få testa på nått nytt. Ska bli jättekul att läsa vad du får ihop, tvättbräda eller ej!

    Svara
    1. Sanna 26 juli 2020 klockan 15:50

      Visste inte att du tyckte att det var otäckt. Trodde du kastade dig in med iver och sjuttioelva romanser redo i hjärnan. Detta kanske vi får gräva mer i framöver…

      Ja någon tvättbräda har ännu inte letat sig in. Men än är jag inte i mål (även om det tar sig). Kan ju få in en riktig tvättbräda kanske. Det kan nog faktiskt passa när jag tänker på det ;)

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *