Beröm, beröm, beröm

När jag senast var hos tandläkaren fick jag upprepade gånger höra ”åh, vad du är duktig!”.

Det var det mest påklistrade berömmet jag hört på år och dar – allt jag gjorde var ju att gapa stort i 15 minuter – och det levererades, tro det eller ej, på samma sätt som när man pratar till en hund som har hämtat en boll. I stunden upplevde jag det nästan ironiskt. Kanske gapade jag egentlig riktigt, riktigt dåligt…

Det bästa berömmet kommer från hjärtat och passar in i sammanhanget, annars kan det upplevas som plikttrogen artighet eller till och med skapa osäkerhet hos mottagaren.

Kom ihåg att visa uppskattning

Många gånger tänker jag beröm, men mer än hälften av gångerna stannar det tyvärr bara vid en tanke. Det är dumt. Ingen är ju tankeläsare.

Jag har tänkt att illustratören Sarah Anderson skapar underbara seriestrippar, som får mig att skratta högt och känna total igenkänning. Jag har hittills sagt… inget.

Likaså har jag tänkt att en av mina nya kollegor har en sådan härlig positiv inställning som smittar av sig. Jag har hittills sagt… inget.

Jag försöker att visa uppskattning så ofta jag kan, men ändå vet jag att jag kan bli ännu bättre. I vardagens hast glöms beröm lätt bort, och ibland tänker jag att någon annan säkert kommer att berömma så att det räcker och blir över.

Att ge beröm till den som sällan får beröm är viktigt. Vi behöver alla bli erkända för de bra saker vi gör. Vi behöver bli sedda och veta att vi duger. Vi behöver få bränsle för att kunna göra fler bra saker.

Även den som redan blir rikligt berömd (och kanske också är berömd) ska berömmas. Om vi alla skulle sluta att berömma den som redan får beröm från andra, blir det till slut noll beröm på kontot också hos den personen.

Varenda kotte gläds åt och växer av att få beröm.

Var konkret när du berömmer

Att få höra spontan beröm som lyder “du är så bra!” är superkul, men det säger inte så mycket.

Jag vill veta varför någon tycker att jag, eller framförallt det som jag har gjort eller skapat, är så bra. Så det försöker jag att tänka på när jag själv ger beröm – att brodera ut och vara konkret. 

Sen ska spontant beröm inte underskattas. Ibland behöver man bara få höra att man är så in i helsikes bra!

Han såg det, han älskade det, han åt det

Jag blev påmind om det här med beröm när jag läste ett nyhetsbrev från Shaun Usher. Där lyfte han upp följande storstilade sätt att visa uppskattning på.

Journalisten Terry Gross frågar: Can you share some of your favourite comments from readers that you’ve gotten over the years?

Författaren Maurice Sendak svarar: Oh, there’s so many. Can I give you just one that I really like? It was from a little boy. He sent me a charming card with a little drawing. I loved it. I answer all my children’s letters—sometimes very hastily—but this one I lingered over. I sent him a postcard and I drew a picture of a Wild Thing on it. I wrote, “Dear Jim, I loved your card.” Then I got a letter back from his mother and she said, “Jim loved your card so much he ate it.” That to me was one of the highest compliments I’ve ever received. He didn’t care that it was an original drawing or anything. He saw it, he loved it, he ate it.

Visa uppskattning till de som står dig nära, men också de som förgyller ditt liv från andra sidan jorden. Säg berömmet högt, skriv det i ett mail eller skicka det på ett egenritat vykort som någon kan äta upp.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *