Gullregnet hänger tungt över huvudet, Vätterns vatten är svalkande och burratan gifter sig med smörstekta päron och annat gott på tallriken.

Min bror frågar vad 1,5-åriga Saga tänker på.

”Sanna… kiss… där”, säger hon och pekar mitt på bröstet med sitt lilla pekfinger. 

Detta är något som hon informerade mig om för ett par månader sedan. Hon nämner det lite då och då helt apropå. Ingen vet vad det kommer ifrån, men tydligen anser hon att jag har kiss på bröstet.

Häromkvällen ropade hon ”Mer Sanna! Mer Sanna!” innan läggdags. Det är ju fint att hon vill ha mer av mig, även om jag har kiss på bröstet.