November. Gråväder. Stugvistelse. Ensamhet. Ledighet. Mens. För andra låter det nog som en helt okej kombination. Dagar att kura inomhus och ta hand om sig själv. För mig är kombinationen förknippad med dåliga minnen.

För fem år sedan var det precis så. November. Gråväder. Stugvistelse. Ensamhet. Ledighet. Mens. Och det började kännas fel i hela mig. Jag kanade ner, ner, ner. Ner i min andra depression.

Fem år senare är det samma sak. November. Gråväder. Stugvistelse. Ensamhet. Ledighet. Mens. Men det är faktiskt inte samma sak. Det känns inte fel i hela mig, och jag kanar inte ner, ner, ner.

November, gråväder, stugvistelse, ensamhet, ledighet och mens gör inte automatiskt en depression. Det handlade inte om det, men kombinationen väcker dåliga minnen. Jag låter dem komma och gå, och sen går jag ut och plockar kantareller i regnet.

I morgon ska det bli sol.

Ps. Här kan du läsa berättelsen om min depression.