Jag och brorsan växte upp bland hundar. Jag kan fortfarande minnas doften av nyfödda valpar i köket. Victor ville kramas mycket, men det ville inte alltid valparna.
Kom ihåg: man ska inte äta bajs.
Jag och brorsan växte upp bland hundar. Jag kan fortfarande minnas doften av nyfödda valpar i köket. Victor ville kramas mycket, men det ville inte alltid valparna.
Kom ihåg: man ska inte äta bajs.
Tre kvällar i rad har vi druckit rött. Det har varit angenämt.
Jag har fått skrivlust igen. Just nu plitar jag på en novell vid namn Stambyte, och den börjar (än så länge) såhär:
Hon där ute knackar försiktigt på den blå plastdörren.
”Vad gör du?”
”Kissar…”
Jag återvänder till den lysande skärmen. Tummen scrollar samtidigt som näsan kittlas av rökelsedoften. Healer-Helene har varit här och viftat med sina pinnar, och utrymmet stinker av lika delar bajs som thailändskt tempel.
En berättelse börjar ju alltid någonstans och jag brukar sällan ha svårt för att börja. Jag vet alltid var, hur och när vi är. Det är bara att börja. Men det är desto svårare att fortsätta, och allra svårast att slutföra.
Idag vill jag hylla mina börjor. Tack för att ni började med mig. Att ni liksom bara fanns där och möjliggjorde att det kunde bli en fortsättning. Att det blev en berättelse till slut.
En vibration. Är det något där inne?
Jag mår illa. Jag kräks.
Är det något där inne? Inne i mig?
Vem är jag?
Vad är jag?
Vad var det? Det som kom i det svarta molnet. Som gömde sig. Som inte var som de andra. Som mina kära.
Det spränger där inne.
– Från Stigskäl i novellsamlingen Arkiv för upphittade anteckningar
Praktikanten (från och med nu P): Jag startar bandet. Ljudet sprakar. Någon harklar sig. En kvinna. Hennes andetag är nära när hon pratar. Som om hon vore precis bredvid mig, trött mumlande i mitt öra.
– Från kortromanen Fickor
Bland jord och vissnande sommarblommor stod en liten gråsten ovanpå en stor gråsten, ihoplimmade med klister. Där syntes två plirande gröna ögon, en röd bred mun och tio vita sockerbitar till tänder.
Jag petade på det fula stentrollet med tåspetsen. Pet-eli-pet. Det rullade åt sidan och begravde ansiktet i rabatten.
Eat dirt, tänkte jag och flinade.
– Från novellen Tältet på hemsökta kullen
Det började med en avi på posten. Ett skrymmande paket som inte hade fått plats i vår postbox. Paketet fanns därför att hämta i den lilla och dåligt belysta tobaksbutiken nere på hörnet. Avsändare var View-master master.
– Från View-master master i novellsamlingen Arkiv för upphittade anteckningar
Ett öga såg ut på mig genom en sprucken glasruta. Det var starten på det fruktansvärda. Det såg på mig och bortom mig. Ett dött öga.
– Från Stubb i novellsamlingen i Arkiv för upphittade anteckningar
”Det går mot mörkare tider nu.”
Det är sånt som gamla människor säger. Redan runt midsommar brukar kommentaren fällas. Den är aldrig menad att döda glädjen hos andra, utan uttalas som den fakta det är. Nätterna bli längre. Mörkret slukar oss. Det är vad det är.
– Från Timmerman i novellsamlingen i Arkiv för upphittade anteckningar
Bilen svischade fram i en fart som flickan aldrig hade upplevt tidigare. De var ensamma på landsvägen. Gryningen skulle snart ta över efter natten.
Kvinnan i förarsätet hade tappat sitt leende någonstans längs vägen. Hennes käke malde och malde.
– Från novellen Tidsarbetaren
hej jonna. jag skickar det första brevet med min nya dator. vacker är den inte. jag har lagt en virkad duk över åbäket och ställt dit en blomkruka. den surrar och brummar något oerhört, och modemet ska vi inte tala om. men det gäller ju att hänga med in i framtiden.
– Från Urholkad i novellsamlingen Arkiv för upphittade anteckningar
Vi hade aldrig träffats, men vi kände varandra utan och innan.
Jag visste knappt vad min pappa arbetade med, men jag visste att Frankentass sov med lampan tänd för att inte försvinna i mörkret. Som sjuåring svor hon på att mörkret började äta upp hennes fötter. Hennes lilltå är borta, men resten av Frankentass har klarat sig. Än så länge.
– Från I ett hål vid skogens slut i novellsamlingen Arkiv för upphittade anteckningar
Ny bok, ny plats.
Jag behövde sträcka på mig en stund. Vinden är orolig. Löven prasslar och döljer som tur är mitt snörvlande. Jag hoppas att jag inte har åkt på en rejäl förkylning. Det vore dåligt. Hon som jag bor hos är visserligen gammal, men hon hör bra.
– Från novellen De oupptäckta
Jag körde bilen hem till mamma och pappa i lördags. Det var morgon. Solen sken. Jag fick ett sug. Ett sug efter I’m from Barcelona. Det glada och livade. Körsång. Banjo, saxofon och trumpet. Mycket av allt. Och från staden jag bor i – Jönköping. Kommer ni någonsin tillbaka?
Så länge kan man njuta av musikvideos i 240p. Krispig kvalitet från 2008.
Två av dagens stunder i Fridhem.
Tussilagoletande på barndomens stigar. Förr i skuggan av höga granar. Nu med utsikt över ett soligt hygge. Tid och träd har gått.
Och så Ture efter eftermiddagsvilan. Vi hade båda sovit gott.
Då och då hör jag av mig till någon i min närhet för att stämma av läget. Fem frågor om såväl det stora som det lilla i livet just nu.
2013 kom en entusiastisk och driven tjej från åttonde klass för att prya på Moderskeppet. Hennes namn var (och är) Anna Olsson.
Spola fram till 2025 och Anna börjar arbeta som kursutvecklare på skeppet. Tiden har gått och livet har hänt. Anna är långt ifrån en åttondeklassare längre, men hon är fortfarande lika entusiastisk och driven. Moderskeppet kan verkligen skatta sig lyckliga över att ha henne i sin besättning, och när jag gör kurs får jag äran att ha henne som coach.
Vad tänker du mycket på just nu?
Flytt. Renovering. Och kanske framförallt golv. I januari slog jag till på en lägenhet och i april blir jag granne med Sanna.
Det känns pirrigt och läskigt. Både att kliva in i något nytt, men kanske framförallt att lämna något tryggt. Jag fokuserar därmed på det praktiska. Typ om holländsk parkett för 899 kr/kvm är ”en investering” eller bara pretentiöst.
Vad lär du dig just nu?
Att vara vuxen på riktigt. Vad det nu betyder. Jag tror i alla fall att det är helt-utvecklad-frontallobs-eran jag kliver in i nu. Du vet, när alla bitarna i hjärnan och livet ska falla på plats? Jag vuxenpoängar med mäklarsamtal, matlådor, låneräntor, träning och jobb.
Men det känns fortfarande som att jag lajvar vuxen och att alla andra FAKTISKT har koll. Så jag försöker se det som the ultimate kompetensutveckling.
Vad tittar du på just nu?
Love is blind och White Lotus är just nu mina följeslagare i soffan. Cue ”lululululululu”. Den förstnämnda tillfredsställer underhållningsnerven och den sistnämnda ger mig hjärngodis att knapra på. En perfekt mix faktiskt.
Jag älskar också att grotta ner mig i allt content som skapas runt serierna av andra tittare. Universumen tar liksom aldrig slut.
Vad längtar du till just nu?
Jag längtar efter sommarens solnedgångar på Öland med familjen. Vi åker alltid till Alvedsjöbodar och sätter oss med solstolarna. Plockar fram korsord och choklad. Och sen njuter vi av blåst, vattenskvätt och Blå Jungfrun i världens finaste ljus. Oslagbart.
Vad vill du tipsa om just nu?
Egen sushi! Det är faktiskt lättare än man tror, och blir typ lika gott som att köpa. Testade det förra helgen med mina tjejer. Lagom pysslig och mysig aktivitet.
Ish såhär:
Most Important Task, eller Dagens viktigaste uppgift som det heter på svenska, är en produktivitetsmetod som jag har använt mig av sedan 2010. Den är enkel: börja arbetsdagen med att göra dagens viktigaste uppgift.
Det låter smart. Det känns logiskt. Under arbetsdagens första timmar är vi pigga och alerta, och vi har ännu inte översköljts av (och drunknat i) resten av dagen. Det är klart att vi ska börja med det viktiga!
Men för det mesta startar vi med något helt annat än dagens viktigaste uppgift. Vi dyker huvudstupa in bland mail och meddelanden.
Omedelbart äts vi upp av det lilla och det stora, det som andra vill och behöver, det oprioriterade som lyckas framstå som brådskande. Vi översköljs och vi drunknar, och så skjuter upp det viktiga till senare. Men sen hinner vi inte ens fram till senare, eller så är vi trötta och oproduktiva när senare väl infaller.
Att du öppnar mailen det första du gör varje morgon är förmodligen inte det viktigaste du kan göra med din dag. Ändå gör de flesta av oss just det – inte bara för att det har blivit en vana, utan också för att det är enklare.
Det är enklare för mig att ”kolla mailen” än att
Men det är mer prioriterat och tillfredsställande att få ovanstående uppgifter gjorda. Mailen kan faktiskt vänta. Jorden kommer inte gå under. De som har mailat dig kommer inte hata dig för att de får vänta på svar en liten stund till.
Så, tanken med metoden är att du ska avsätta en timme eller två varje morgon åt att göra en arbetsuppgift som på riktigt är viktig. Och den ska såklart göras innan du tittar i mailen och andra inkorgar.
Vad är dagens (eller morgondagens) viktigaste uppgift?
Ps. Inte alla dagar är likadana. Ibland kräver ditt arbete säkert att du måste öppna mailen det första du gör. Men nästa dag kan vara annorlunda.
Tips: Bli produktiv på jobbet utan att stressa med hjälp av min kurs Personlig produktivitet. Där lär jag dig fler förträffliga metoder, så som tvåminutersregeln och Inbox Zero.
På väg till kontoret en måndagsmorgon. Sol, skvätt från Vättern och någon minusgrad. De stora stenarna längs strandpromenaden hade kapslats in av ett tjockt lager is. De såg ut som polerade svarta pärlor. Och tapparna hängde som sylvassa knivar bryggorna.
En bra start på en arbetsdag, som du ser.