En mörk spökhistoria att mysa och rysa med.
Tre tolvåriga pojkar,
en moster som inte tycker om barn
och ett eventuellt spöke.
E-bok + ljudversion
(epub och mp3)
Du betalar med kort, Apple Pay eller Google Pay.
Jag säljer mina böcker som privatperson.
Således, ingen moms eller ångerrätt.
Frågor? Maila mig på hej@sannalund.se.
Provläs eller provlyssna på början av berättelsen 👇🏻
Musik av Marc van der Meulen.
Bland jord och vissnande sommarblommor stod en liten gråsten ovanpå en stor gråsten, ihoplimmade med klister. Där syntes två plirande gröna ögon, en röd bred mun och tio vita sockerbitar till tänder.
Jag petade på det fula stentrollet med tåspetsen. Pet-eli-pet. Det rullade åt sidan och begravde ansiktet i rabatten.
Eat dirt, tänkte jag och flinade.
Dirty, dirty dirt.
Torbjörns och Tobias moster tyckte inte om barn, men hon var besatt av små troll. Troll av sten som hon limmade, målade och satte ut i sin trädgård. Det måste ha funnit hundratals. Troll i rabatterna, uppe i träden och instoppade i stenmuren. Små kroppar och stora smil. Vissa med tovigt hår av mossa eller små handgjorda hattar.
De ynglade ideligen av sig och trollungarna såldes på diverse marknader runt om i länet. Trolleri, trollera, trollamera.
Torbjörn och Tobias hade fått varsitt troll i födelsedagspresent. Vem ger stentroll i present till två tolvåriga pojkar? Jo, en moster som inte tycker om barn. Det dröjde inte länge innan de låg på botten av dammen i parken. Torbjörn kastade upp dem i luften och Tobias drämde till med ett brännbollsracket. Trolleri, trollera, plumsidums.
Jag hade motvilligt följt med bröderna till den osympatiska mostern över helgen.
”Följ med och gör så att det blir mindre tråååkigt!” skrek de i mun på varandra.
”Rädda oss från trolltanten!”
Jag hade hellre suttit hemma och spelat Duck Tales på den grå lådan, men morsan tyckte att jag borde vara ute i friska luften. Tydligen såg jag glåmig ut. Att jag hämtade posten om morgnarna och slängde soporna varje kväll räknades inte.
”Det får man inga rosiga kinder av”, konstaterade morsan och gjorde planer med Torbjörns och Tobias föräldrar.
Mostern bodde ute på vischan i ett stort och nedgånget hus. Det var en gammal släktgård med lagård och hela tjottafräset. Men innanför det rödmålade timret fanns inte längre några djur som råmade eller grymtade. Där fanns bara möss, troll och eventuellt ett spöke.
Eller ja, spöket befann sig mer precist i själva boningshuset. Torbjörn och Tobias var bombsäkra på att det var hemsökt. Huset på hemsökta kullen, kallade de det, efter att ha sett House on Haunted Hill hemma hos en granne. Kullen som huset stod på var närmast obefintlig, men skit samma. Det lät häftigt.
En sommar för åtta år sedan hade man funnit den förre ägaren – en farbror till mostern och Torbjörns och Tobias mamma – hängandes på vinden. Runt halsen hade gubben virat en tältlina, som med tiden, tyngden och värmen hade hunnit bli ett med huden och köttet. Farbrodern var tydligen inte i något vidare skick eftersom det hade dröjt några goda sommarmånader innan man hittat honom.
Inte nog med det, gubben saknade dessutom höger underarm. Strax efter armbågen fanns bara en stump kvar. En välsvarvad, len stump utan tillstymmelse till varken blod eller ärr. Det var som om det aldrig hade funnits någon underarm. Fast det hade det förstås, enligt Torbjörn och Tobias.
Jag rös till. Alltihop var förmodligen bara ljug, men ändå…
Vill du ta del av hela novellen?
E-bok + ljudversion
(epub och mp3)
Du betalar med kort, Apple Pay eller Google Pay.
Jag säljer mina böcker som privatperson.
Således, ingen moms eller ångerrätt.
Frågor? Maila mig på hej@sannalund.se.