I början av en av mina böcker kan man läsa: Ja, du. Så här blev det den här gången.

När min kollega Ida arbetade som frisör brukade hon och hennes dåvarande kollegor hämta sallad från en restaurang som låg bredvid salongen. Restaurangens räksallad var en favorit. En dag låg det bara några få ynka räkstackare i salladen. Det var en sorglig syn.

De gick tillbaka till restaurangen för att klaga i sann Sverker Olofsson anda: ska det va såhär? Svaret de fick var: så blev det den här gången.

Jag är perfektionisten som arbetar hårt med att allt inte behöver vara perfekt. Och den där meningen har blivit något av ett mantra. Den avdramatiserar och stärker mig i att gå i mål med saker som jag tar mig för.

Allt blir inte alltid som jag hade tänkt mig. Det kan bero på mig, eller på yttre omständigheter. En bok kommer ha ett och annat stavfel. Berättelsen kunde ha vässats lite till. Färgen på omslaget blev lite grönare än vad jag hade trott att den skulle bli. Och så vidare. 

Jag kan fila på ett projekt i en evighet, och trots det kommer det att finnas saker som kunde varit bättre eller annorlunda. Men vid en viss tidpunkt måste man helt enkelt anse sig vara klar, och tänka: så här blev det den här gången.

Hittar jag ett fel i min bok kan jag åtgärda det till nästa upplaga. Eller så gör det inte så himla mycket att det finns där. För inget blir ju någonsin perfekt. Det kan bli skitbra, men sällan perfekt.

Således, när du inte orkar mer eller när tiden har tagit slut, sätt punkt och slå fast att: så här blev det den här gången.

Det är ett av budorden i det ohemliga sällskapet Tordyveln flyger.

Lycka till med att inte göra allt perfekt. Det kommer gå alldeles galant. Jag lovar.