Just nu – fem frågor till Anders Sejdeborn

in Journal on
Anders Sejdeborn

Då och då hör jag av mig till någon i min närhet för att stämma av läget. Fem frågor om såväl det stora som det lilla i livet just nu.

Jag är ju tjänstledig från jobbet hela 2024, och min kollega och vän Anders Sejdeborn är tjänstledig på obestämd tid. När jag mest rör mig hemmavid gör Anders tvärt om. Han har korsat Indien med tuk-tuk, klättrat på vulkaner i Latinamerika och nyligen påbörjade han och hans fru Louise resan ner mot Sahara… på tandemcykel!

Anders är trygg och underfundig, och han har lärt mig mycket under åren. Jag saknar honom en hel del nu när han är ute på vift. Som tur är finns mess och mail.

Vad avslutade du senaste?
Jag avslutade mitt innehav av lena kontorshänder. Nu har jag små sår på nästan alla fingrar och nya tillkommer dagligen när jag mekar med tandemcykeln. Jag har saknat sådana händer! När jag var barn och gjorde annat än att knattra på olika tangentbord, hade jag märken och sår överallt.

Vad lär du dig just nu?
Jag lär mig att en främling bara är en vän man inte har träffat förut. Under vår cykling dyker det ständigt upp människor som är beredda att släppa allt för att hjälpa oss med olika bekymmer. Svenskar är inte alls så objussiga och sköt-dig-själviga som ryktet gör gällande!

Vad läser du just nu?
Jag har börjat läsa vandrarhemsböcker! Alltså böckerna som står i hyllorna ute på vandrarhemmen jag bor på. Böcker som luktar böcker (det gör inte min kindle)! Jag hinner aldrig läsa klart någon bok, men får veta massor om magnolior, Elin Wägner, fornborgar och umami.

Vem saknar du just nu?
Jag saknar min mamma. Jag cyklade in i Gränna häromdagen och allting är sig likt – polkagrisdoften, barnskratten på campingen, skvalpet från Vättern och spillda glassar. Det enda som inte är kvar är mamma.

Vad vill du tipsa om?
Jag vill tipsa om ”Årets kyrktupp 1982” som jag besökte nyligen! Den finns på Tillinge kyrka utanför Enköping och guldglänser tjusigt i sommarsolen. Men tipset är framförallt att uppskatta det anspråkslösa i tillvaron. Även en kyrktupp kan vara ett Taj Mahal om man kniper ihop ögonen lite!

Ture

in Journal on

Här är min nya håriga lillebror – Ture. Jag saknar gammelgubben Otto otroligt mycket. Det kommer jag att göra länge. Men vilken tur att vi fick en Ture som kan fylla lite av tomrummet.

Glimtar från Örum 119

in Journal on

Min familj for till Örum 119 på Österlen för ett par dagar av trädgårdshäng, soffhäng och strandhäng. Således mycket häng med människorna jag älskar mest på jorden.

Sist jag och Sven var här var för ganska exakt två år sedan. Då hade vi just gift oss i hemlighet och brudbuketten var med ända från Jönköping. Platsen blev snabbt en favorit.

Vi har läst och lekt, ätit glass*, pizza och nybakta bullar samt badat vid Sandhammaren. Här kommer några glimtar.

* Utöver att man kan köpa Örums egengjorda glass i deras kiosk bjuds hotellgäster på nya gratissmaker varje dag. Det är bara att plocka ur en liten kyl i hallen. Saga, 2 år, tyckte att ”det var ett bra ställe!”.

1/8 2024

in Journal on with 1 kommentar

I mitt brev om 10 saker jag såg fram emot i juni längtade jag efter att skaffa mig en ny cykel. Det dröjde till juli på grund av beslutsångest. Planen om en vanlig hederlig damcykel ändrades till en vikbar elcykel från Ecoride. Ett bra beslut. Tack Sven för övertalningen.

Nu susar jag äntligen fram längs med stadens gator med vind i håret och solsken i blick. Idag för att hämta en tomat- och mozarellasallad på Stuk. Augusti är här och livet är gött.

28/7 2024

in Journal on

Det har öppnat en liten obemannad gårdsbutik vid namn Margaretelund mitt i Jönköping. Den är fylld av massor av gottigheter från lokala gårdar och producenter. Allt från kött och ost till frukt och grönt. Jag har hittat en ny favorit – yoghurt från Prästgården. Den är ljuvlig.

Jag hoppas verkligen att många handlar så att butiken blir kvar. Handla, handla, handla!

Av kantarellerna som jag köpte i butiken gjorde Sven och jag en kantarellspagetti med bränd grädde. Satan vad gott! Receptet fanns i kokboken Gottigheter, fast då som en öppen lasagne.

Allt utom parmesanen kom med i bilden ovan. Hur kunde jag glömma den. Ja, ska man vara petig saknas ju även smör, salt och peppar. Vi får skylla på min sommarhjärna.