Om en timme ska jag träffa min vän Gabriella på Ciro. Det blir bubbel och prat om allt som har hänt sedan vi sist sågs i slutet av juli. Jag vet att Gabriella har betat av såväl Bokmässan som en resa till Skottland.

Om en dag är jag mitt uppe i Saga- och fastermys här hemma. Golvet är täckt av bullsmulor och Saga turas om att ha alla gosedjur – Flat Eric, Yarny, Kalaskompis, Kiss (men absolut inte Bajs) och resten av gänget – i knät. Jag är förmodligen helt slut redan, men också jätteglad.

Om en vecka gör Sven och jag oss redo för cocktails på ADAMO och Monstrets tid på Stora Teatern. Det ska bli himla trevligt med en kulturell dejt.

Om en månad dricker jag hemgjord glögg (utan att spilla) i vår nya soffa (som vi ska ha tills vi dör). Jag ser fram emot en lugn jul med familjen och känner mig redo för ett nytt år, med allt vad det innebär.

Om ett år är Sven och jag på väg till stugan för att njuta av vintern. Jag har definitivt en tordyvel tatuerad på handleden och kanske har vi en hund vid namn Sixten i bagaget. Undra om det blir en tax eller jack russel terrier? Eller något helt annat. Kanske är det en kanin istället. Eller så är hunden en flaska vin. Kanske finns inte vin längre. Nåväl, livet är säkert precis som vanligt och samtidigt annorlunda. Hur går det ihop? Inte vet jag. Det bara känns så.

Vem har egentligen en aning om vad som händer ens om en timme? Om en minut ska jag åtminstone kissa. Förhoppningvis blir det på en toalett.