För ett par dagar sedan tog jag på mig strumpor. Om man bortser från två kvällar i somras, då jag var frusen och bar raggsockor, har jag inte haft strumpor sedan i våras. Hösten är här nu. Strumporna åker på.

Sommaren var så lång och givmild att jag har haft god tid på mig att säga hej då. Det känns okej att den är över. Lampor och ljus måste tändas allt tidigare om kvällen. Dörren till balkongen står inte öppen lika ofta längre. Grönt blir gult blir orange blir rött blir brunt. Jag ser hösten och jag ser fram emot att

• låta soppor och grytor puttra länge på spisen
• ge lägenheten lite kärlek igen
• boa in oss vår nya soffa med kuddar och filtar
• kalasa på rullmackor och varm choklad (lyx!)
• spelmysa med The Heirloom och Neva och andra spel
• åka norrut med Sven, övernatta i Särna och vandra på Fulufjället
• dricka några flaskor rött
• tända brasor i stugan
• njuta ännu mer av skräck i spooktober
• skriva några meningar på min roman i det gröna arbetsrummet
• digitalisera gamla minnen och göra en 20 år tillsammans-bok
• hoppa i vattenpölar med Saga
• köpa närodlad frukt och grönt på torget
• peta ner äpplen i pallkragen för att jordförbättra
• gosa med Tures mjuka mage
• hänga mer på biblioteket
• ha tjocktröjor på!