Det bästa att få snubbla runt i som liten var min mammas klackskor. Men allt dög egentligen som utklädningskläder. En hatt och sjuttioelva pärlhalsband. En för stor kjol som blev en klänning. Eller ett par kalasbyxor och en snuttefilt. Livet blev en fest genom ett hopakok av attiraljer.

Nu ser jag min brorsdotter Saga göra samma sak. Hon klär upp och ut sig, och hoppar framför spegeln i förtjusning. Sådana lekar vill jag såklart uppmuntra.

Därför har jag införskaffat en gammal koffert och börjat fylla den med loppade kläder, huvudbonader och bijouterier. Den står hemma hos mig och Sven. Sagas koffert, som hon får botanisera i när hon är hos faster. Jag hoppas att hon ska tycka om den.