Jag vaknar om natten och känner hur bröst och nacke är våta av svett. Det är inte bara lite fuktigt utan alldeles plaskvått.
Jag sitter vid frukostbordet och får plötsliga vallningar. Vill kasta av mig alla kläder och ställa mig framför en öppen frys.
Jag går en lagom rask promenad i den klara septemberluften. Svetten rinner strax från hårfästet och hela kroppen blir daggvåt.
Det är mycket svett just nu. Svett och trötthet. Tröttheten ligger som en filt över mig, trots att jag sover gott om nätterna och att jag tar en tantlur efter lunch. Jag blir sällan av med den. Den är alltid närvarande.
Utöver detta finns det fler besvär som kommer och går. Jag känner inte igen min kropp. Vad händer?
Det beror nog delvis på de antidepressiva medicinerna jag äter. Det kan ibland härledas till PMS. Det kan ju förstås vara den generella hälsan som är en gnutta svajig. Och det kanske kan kopplas till ett eventuellt förklimakterie.
Förklimakteriet var något jag hörde om för ett par år sedan. Man ska alltså inte bara fasa för själva klimakteriet, utan också för det som kommer före klimakteriet. För de flesta börjar förklimakteriet i 40-årsåldern, men det kan även komma tidigare än så. Symptomen kan vara
- oregelbundna menstruationer
- värmevallningar
- nattsvettningar
- sömnstörningar
- humörsvängningar
- minnesproblem
- torra slemhinnor
- ökad trötthet
- minskad sexuell lust
Ja, jisses – biverkningar på mediciner, PMS och ett eventuellt förklimakterie. Det känns som en enda kemisk soppa just nu.
Nåväl, nu ska jag hänge mig åt en riklig mens med tillhörande mensvärk. Tack och hej från en åldrande kvinna.
Uppdatering: En undersökning visade inga tecken på något förklimakterie. Nästa steg är att dra ner på medicinerna i (jävligt!) långsam takt.