Igår kväll matade jag elden med så många vedklabbar jag kunde innan jag kröp ner under täcket. Månen sken som en sol och skapade en ljusgata över sjön utanför fönstret. Madrassen var fortfarande kylig och jag fick lägga Svens täcke ovanpå mitt eget för att inte frysa.

Under natten klagade isen ljudligt och kusligt, och i mina drömmar tog jag mig till toaletten åtminstone fem gånger, innan jag vaknade på riktigt, täckt av svett, och kunde ta mig dit för att kissa.

Jag är sällan rädd när jag är här uppe i stugan på egen hand, men vissa nätter blir drömmarna skeva och jag tycker mig se hur skuggorna i mörkret rör sig. I natt var en sådan natt.

Nu är det förmiddag. Jag dricker kaffe i underställ. Ute snöar det. Jag ramlade på en isfläck under morgonpromenaden. Kanske får jag ett och annat blåmärke, men inte mer än så.

För en vecka sedan var jag helt slut efter en inspelningsvecka i ljudbås och studio. Det var en vecka som testade mina gränser. Allt gick bra, men lördagen fick ägnas helt åt återhämtning. Jag gick runt som ett utskitet äppelmos. Allas energi är ändlig, men min tar slut snabbare än hos andra. Det är jag högst medveten om och har också anpassat mig efter, men ibland tar det mig trots allt på sängen.

Nåväl, energin är återställd och livet fortsätter. Idag latar jag mig i förebyggande syfte.