På vissa platser känner man sig långt borta, medan andra känns som hemma. Båda har sin charm. Att komma till Talldungen är som att komma hem. Inte bara för att det är oerhört hemtrevligt, med sin samtidiga brokighet och enhetlighet, utan för att Sven och jag har återkommit till gårdshotellet i Brösarp sex gånger sedan vår första vistelse 2018.

Allt var sig likt. Av gammal vana bokade vi in oss i augusti. Alltid augusti, när backarna badar i gyllene ljus, syrsorna spelar och lugnet har lagt sig.

Efter incheckning gjorde vi som vi brukar: beställde ett par isklinkande glas, tog med oss våra böcker och slog oss ner ute i eftermiddagssolen på gården. Tid att landa innan middagen.

På Talldungen är middagen en del av vistelsen. Sover du över äter du. Dricka vin får du göra om du vill. Och det vill man. Det finns så mycket goda viner. Vi började med Blanc de Blancs Brut Nature, som jag älskar och faktiskt upptäckte just här.

Råvarorna är lokala och brödet är bakat i bageriet på bottenvåningen. Det är rena och rustika smaker som andas Sydeuropa. Ja, du hör ju – det kan inte bli annat än bra!

Efter middagen brukar vi ta med oss kaffet ut på gården och sitta där under filtar tills kylan biter i tårna. Då kan man traska in, slå sig ner i en soffa eller fåtölj och lyssna till sorlet från restaurangen. Läsa, spela spel, umgås. Bara vara innan det är dags att sussa.

Har man tur, vilket vi hade i år, har man ett fönster ovanför bageriet, och då vaknar man till doften av nybakat bröd. Frukosten är den bästa hotellfrukost jag vet. Här samsas smakrik ost, marmelader och grönsaker med fet yoghurt och nötig granola. Vi kommer dit vid åtta och är helst inte klara förrän tio. Det söta bär vi med oss ut till gården tillsammans med en fjärde kopp kaffe, och njuter av den sista stunden innan väskan ska packas.

I år avrundade vi med Glimmerbodaleden, hämtmat på Grisen & Draken och en lunch med utsikt vid Haväng.

Tack Talldungen, vi kommer väl tillbaka en åttonde gång kan jag tro!