Klockan är strax innan sex på morgonen och jag hör hur du rör dig i rummet bredvid. Vi har alla öppnat dörrarna ut till hallen för att sovrummen inte ska förvandlas till bastur under natten.
”Hallå!” ropar du.
Jag drar på mig morgonrocken och kikar in i ditt rum. Du står upp i din säng.
”Idag är det godis”, säger du och ser taggad ut.
Ja, det är så sant. Det är ju fredag. När jag kissar berättar du att du ska köpa en chokladbit som heter Marabou och ett par rosa tänder. Du fyller tre år först i september, så det är fortfarande två godisar som gäller. Sen blir det tre. Sen fyra. Sen fem. Sen många.
Ditt blonda hår är ett ruffsigt fluff där bak, med en volym som skulle gjort varenda pandabrud avundsjuk.
”Vill du bada med mig, Sanna?” frågar du.
”Det är klart jag vill”, svarar jag.
Du står naken på bryggan och putar med din lilla mage. Jag står bredvid i bikini och suger in min. Du är ett baddjur. Badar, badar, badar. Hoppar och doppar. Farfar drar dig genom vattnet och du leker abborre. Skrattet bubblar.
Vi åker till fiskeaffären i stan och köper ditt första metspö. Du väljer givetvis ett som har lila detaljer och pekar samtidigt ut en rosa cykelhjälm som du tycker att jag borde köpa. Lila och rosa. Ingen annan färg är lika fin. Du förklarar att du ska köpa en lila kanin när du blir större.
I bilen hem tittar du ner i din godispåse och vill gärna hålla lite i godiset fast du inte får. Det är många långa timmar kvar till kvällen.
Du kramar taxen Ture, din kompis, och i nästa stund meddelar du att du vill vara ifred och att han ska gå. När han lunkar iväg ropar du på honom igen.
”Tack för att du gjorde mat till mig”, säger du artigt och hjärtligt till dagens kock.
Du njuter av köttbullar och makaroner dränkta i smör. Getingarna är närgångna och luften är kvav.
I soffan bläddrar du i dina Bamse-tidningar som börjar gå upp i sömmarna. Favoriterna handlar om spöken och demoner. Det blir nog en liten skräckis av dig också. Precis som din faster.
När vi letar svamp i skogen berättar du att det finns farliga lejon där och jag säger att de nog har ätit upp farmor, för vi ser henne inte längre bland alla träd. Du kämpar på över stock och sten samtidigt som du bär på alla kantareller i en korg. En padda kravlar fram mellan all skogsbråte. En tordyvel klättrar i mossan.
I bilen hem från stugan sitter du och jag i baksätet. Mamma och pappa sitter där fram. Jag somnar först. Sen du, om än motvilligt. Det finns ju så mycket sommar att hinna med. Inte kan man sova då.