Vi bäddade ute på altanen häromkvällen. Det hade varit en varm dag, men svalkan anlände ändå tidigt. Kvickt kröp vi under nytvättade lakan, höll hand och somnade.

Klockan halv fyra fick det vara nog. Kylan slog mot ansiktet likt vågor. Lakanen var blöta av nattdagg. Ryggen ömmade. Kan vi gå in, frågade jag. Det kan vi, sade Sven och kånkade in madrass, täcke och kudde till sovrummet igen. Där somnade vi om i det varma, torra och mjuka. Och det var så skönt, så skönt.

Nästa dag sken solen igen. Vi gör ett nytt försök en annan sommarnatt. Det finns några stycken kvar. För när förutsättningar är goda, ja då är det alldeles, alldeles underbart att sova ute ✨