Jag har precis vaknat efter min siesta på maten. Det var länge sedan sist jag sov en stund på eftermiddagen. Jag låg där med öppet fönster och läste. Fick svaret på vem som slog släggan i huvudet på Berra Albertsson den där höjdarsommaren. Eller fick jag det? Sen gick ögonen igen och jag somnade. Somnade och tänkte på hur mycket jag älskar Nesser, hörde skratt från gården långt borta i dimman och kliade mig envetet och sömndrucket på en punkt på låret.

Nu är jag vaken och dricker mitt kaffe för att piggna till. Jag är ledig idag så jag har det underbart och är ganska lat. Jag lagar mat till Sven och låter något blått stå och mysa i en kastrull i kylen. Jag är ute och drar in doften av nyklippt gräs i näsan och känner solen bränna mot min rygg. Jag inhandlar flaskor och etiketter. Jag tänker på att jag vill ha rabarber hemifrån Fridhems land. Finns det en chans måntro? Jag funderar på vad jag ska baka på torsdag då min högskoleexamen är på fredag och familj kommer hit. Jag tänker på filmen jag ska se ikväll och på räkorna i kylen.

Till lunch skrapade vi ur kylen. Det är skönt och renande. Åt bara goda saker insvept i tortillabröd. Enkelhet i ett nötskal. Nästan inget matlagande. Bara ätande. Det kan vem som helst göra. Det går på fem minuter så har man maten på bordet och variationen är oändlig. Därför ger jag inget recept för bilden säger allt.