Andra dagen vaknade jag upp och kände alkoholens nedtyngande effekt. Men det blåser bort ganska fint när det finns mycket att se och uppleva. Till exempel Tate Modern med 100 miljoner handmålade solrosfrön utspridda på ett golv.
Sen tröttnade jag och tog med mig Fredrik och Maria på en tur till fots.
Det morgonmulna vädret byttes ut mot solig sen förmiddag och det var dags för upptäcksfärd.
Vi styrde bestämt kosan mot Covent Garden för att dricka kaffe och gå i schyssta butiker.
Covent Garden är sådär lagom och skönt hippt. Inte lika kaotiskt som de stora shoppingstråken med massa köpcentra. Mer vintagebutiker och nördiga prylaffärer. Lite mer pittoreskt med smågator härsan och tvärsan.
Jag var galet sugen på bra kaffe som alltid och vi landade på Monmouth. Bästa kaffet i stan helt enkelt. Och ja sötsakerna såg inte fel ut de heller.
Filter Coffee till mig som alltid, på dagens böna. Doften var helt underbar inne i det trånga kaféet. Ville inte gå.
Men vi satte oss i solen och klunkade kaffe och fortsatte sedan att strosa.
Jag hittade asgrymma cupcakestället där jag köpte makroner och självklart en cupcake, bara för att den såg så hemskt söt ut. Lite som taget ur ett Nintendo-spel! Sen slängde jag hälften för det var med slibbäckligt, men ändå.
Därefter åkte vi med 73 000 andra människor till Wembly Stadium för att kolla fotboll – England mot Monte Negro – på första parkett. Ingen kamera och gött var väl det i folkvimlet. Storslaget!
Morgonen därpå var det inte särskilt mycket tid över innan avfärd. Men jag och Maria åt lugnt vår frukost och läste tidningen.
Sen splittade vi på oss och gick åt varsitt håll. Ibland är det skönt att vara enstöring också.
Jag gick fortare än vinden till Monmouth för att köpa lyxkaffe som kompensation för blaskigt frukostkaffe. Lite bönor skulle jag givetvis också ha med mig hem till kvarnen.
Så där satt jag och såg staden vakna till liv en kort stund innan jag nästan sprang hemåt igen.
Dagar går fort när man har det fantastiskt roligt. Hej då London var det för denna gång. Vi ses snart igen.
Tillbaka från London. Vilken fin resa jag har haft. Sen är det omöjligt att göra London på två och en halv dag så jag åker mer än gärna tillbaka snart igen. Får locka med mig Sven i vår kanske.
Vi landade i måndags vid lunchtid. Magen skrek och jag var rätt så mör efter att knappt ha sovit något under natten. Så första prioritet var att bums få något i magen och fylla på vätskedepån. Vi traskade till Mabel’s Tavern som var sådär genuint Engelskt.
Hamburgare sitter aldrig fel och särskilt inte i London.
Sen snörde vi åt skorna hårt och slängde våra kameror över axlarna för att ge oss ut i vimlet. Det var så varmt att jacka var överflödigt och solen värmde gott i ansiktet.
Det är så himla fint med alla blomsterlådor som översvämmas av fina färger. Tänk om jag kunde ha det hemma, lite mer piffigt utanför fönstret.
Vi hoppade på en röd dubbeldäckare som skulle ta oss London runt. Riktigt bra sätt att få se staden och få en relation till hur allt är placerat.
Vi brummade förbi både Picadilly Circus, Big Ben och Buckingham Palace. Folk hoppade av och på vid varje stopp. I hörlurar kunde man lyssna på guidesnack men jag tyckte det var skönast att bara se och höra stadens surrande ljud.
Vi måste åkt över fem sex broar som korsade Themsen. Kolossalt vackert, även om vi tröttnade på broar efter ett tag.
Vid St Paul’s Cathedral hoppade vi av en sväng och satte oss på trapporna med alla duvor.
Vi behövde nämligen en del kaffe och annat gott för att hålla humöret uppe. Då är Starbucks underbart. En Pike Place Roast sitter liksom inte fel.
Sen behövde vi ta oss hem. Men var ont oanande om att det var halva bussresan kvar. Solen började gå ner och i takt med det blev det ruggigt kallt uppe på bussens andra våning. Vantar på. Men det var vackert att se solen sänka sig, särskilt över Hyde Park.
Efter varma duschar som skållade huden så tog vi alla taxi till The Providores, där jag bokat bord på rekommendation av Annika på Smaskens.nu.
Det var trångt och mysigt. Och vi drack goda drinkar som piggade upp. Jag var så förväntasfull, särskilt när alla har olika smak när det gäller mat. Att hitta något för alla är inte lätt.
Men oj vad det blev lyckat. Tapasrätter med Nya Zeländsk touch och en vinlista med uteslutande Nya Zeländska viner. Det är inte fel någonstans.
Jag mumsade på ”Crispy Cornish Squid with papaya, green peppercorn, pickled carrot and pomello salad with tamarind caramel and coriander”. Så sjukt gott! Trots att jag inte är det största fanet av koriander.
Ja alla tyckte faktiskt att det var kanon. Det fullkomligt dansade i munnen. Ett hett tips om ni åker till London och inte vet vad ni ska käka.
Jag somnade både mätt och fullständigt uttröttad den natten och peppade inför ännu en dag på Londons gator.
Det behövdes en helg då vi fick komma bort Sven och jag. Packa väskan och styra kosan ut mot kusten. Mot frisk havsluft och varma bad. I måndags ringde jag och bokade in en natt på Hotell Tylösand. Så i går for vi medan regnet smattrade mot framrutan i bilden. Perfekt spaväder sa vi.
Vi hade en skön eftermiddag i ett saltvattensbad med utsikt över havet. Lite besvikna var vi dock på att atmosfären inte var så avkopplande som vi hade trott. En inbokad konferens med många tjattrande damer och herrar, med öl i händerna i bassängerna, tog lite udden av lugnet. Men det är smällar man tar ibland. Asian Spa i Varberg, som vi besökte förra sommaren, var mer i vår stil. Sprit och lugn och ro går oftast inte hand i hand.
I paketet ingick trerätters men vi graderade upp det ett snäpp för att få sitta ner i hotellets stjärnrestaurang Akvarell – omnämnd i White Guide. Det är något jag inte kommer att ångra. Det är vid sådana tillfällen som igår kväll, som man inser att det finns mat och det finns mat!
Förstklassig service för det första. Och en underbar utsikt över stranden och havet. Och lite lugnare och intimare än hotellrestaurangen Tylöhus.
Och sedan maten. En aptitretare i form av spädgris vilken var mör utan dess like. Köttet smälte på tungan. Och där fanns så många smaker som dansade hej vilt i harmoni. Tätt därpå följde en öppen hummerlasange med confiterad lantäggula och Baeriekaviar. Herregud!
Sedan fortsatte festen med en av de finaste oxfiléer jag käkat samt ett mästerverk till dessert – likt ett konstverk! En underbar kväll och vi båda utsåg det till den godaste middagen någonsin. Att rekommenderas.
I morse efter frukosten – ja där åt jag tills jag storknade som vanligt – så gick jag ut en sväng för att få frisk luft.
Stranden låg nästan öde. Det var jag, vågornas lekande i strandkanten samt några måsar.
En kvinna kom med handduken över axeln och tog sig ett friskt morgondopp. Hurtigt. Jag själv var rätt så nöjd och glad i min tjocktröja och jacka. Det var en kick att få mötas av utsikten. Att knappt se var havet slutade och himlen tog vid.
Nu är jag hemma och har sovit en djup söndagslur i sängen. Att åka på spa är tröttsamt minsann. Så nu vilar jag efter all vila. Konstig men sant.
Hujeda mig. Tack och lov att det snart är helg igen så jag får chans att komma ikapp och vila lite. Det är nog något som går tror jag. Fortfarande trött i kroppen och framförallt i huvudet när jag traskar hem efter jobbet – där det hostas och snörvlas i varje hörn för övrigt.
Och det är lite ledsamt när jag helst av allt skulle vilja sitta ute i septembersolen och njuta. För oj vilken fin vecka det har varit hittills! Chrille sa till och med att det solades friskt nere på Vätterstranden häromdagen. Sensommar som heter duga.
Idag ville jag pigga upp med lite comfort food efter en flitig dag. Jag traskade ner till Matvarufabriken och skaffade mig en påse med kantareller, bulligt bröd, en krämig italiensk ost och en flaska äppelmust. Sen invigde vi vår smörgåsgrill och torsdagsmyste lite. Att komma hem och få en varm kram av Sven + en smörgås är fint som snus.
Först blev det självklart en kantarellsmörgås med ost och därpå en variant med skinka, ost, pesto och ruccola. Lite av varje. Äppelmusten Jus de Pomme är bland det godaste som finns!
Nu ska jag varva ner och peppa för fredagen (hur man nu gör det på samma gång?!) så att jag sedan kan gå hem och ta helg med gott samvete i morgon eftermiddag. Jag är för övrigt fast i Hells Kitchen med Gordon Ramsey. Fasligt roligt. Ibland leker jag och Sven Hells Kitchen hemma i vårt kök. Men det slutar mest i asgrav. Ingen av oss passar särskilt bra som Chef Ramsey…
Kvällens sallad var grön med massor av fetaost. Perfekt till lite heta tonfiskbiffar som slukades med hull och hår av två vargar. Jag är så enormt trött men vill gärna dela med mig av tre nyfunna bloggar som följer den gröna tråden.
Besök Green Kitchen Stories, My New Roots och Sprouten Kitchen för att njuta av vacker grön mat som förmodligen också smakar finemang.
Nu: God natt och fina drömmar. Om mat eller ett spännande äventyr.
