Smatter, smatter. Himlen är ömsom blå, ömsom grå, ömsom svart. Ibland disig och ibland fylld av böljande moln sprängfyllda av svalkande droppar. Lugnet lägger sig för dagen efter effektivt arbetande och en solskenspromenad i blåsten. Just nu finns tre bra grejer som jag gillar denna tisdag:
- Regnet. Det gör mig inget just nu när jag är inne och blickar ut. När jag mest bara vill kura lite.
- Att min iPhone rymmer John Ajvide Lindqvists nya boj – Tjärven (Finns enbart som ljudbok och e-bok). Smaka på midsommarnatt och zombies i kombo. Lär bli oslagbart.
- Att jag snart ska ställa till med tisdagsmiddag i köket. Ugnsbakad fänkål med chevré och dijonköttbullar. Lätt en vinnare idag.
Nej, fy bubblan vad jag hatade mynta förr i världen. Det och koriander. Det senare har tyvärr inte lärt mig att tycka om än, men mynta det har hamnat på tycka om-listan. Framförallt i mojitos. Gud så gott med en iskall mojito en varm sommarkväll.
Jag blev idag inspirerad av pickipicki-Tina som hade tips på att odla mynta. Tina inspirerar i och för sig vareviga dag men detta fastnade jag för på direkten. Jag såg rader av mojitos framför mig. Ett paradis.
Sen att jag inte kunde göra exakt som hon föreslog – köpa myntakvistar på marknaden och ställa i vatten tills de får rötter – utan fick plantera ICAs lite halvledsna i en glasburk, var väl inte lika snyggt jobbat från min sida. Men jag testar så får vi se. Det ska tilläggas att mina fingrar inte är särskilt gröna.
Kanske blir det pannkaka av det hela. I så fall går jag ner till marknaden nästa lördag, då de fortfarande har ”öppet”, och köper mig en bunt myntakvistar istället.
Nu står de i alla fall i vårt soliga fönster och gottar sig. Om drömmen slår in kan jag ha massor av mynta i sommar, så att det blir mojitos hela semestern.
Dagens tips. När du har en liten stund över, som jag hade igår kväll i väntan på Sven, så kan du spela finurliga spel. Till exempel urknasigt snygga Samorost 2 (Har du spelat Machinarium så känner du igen dig). Om en liten gubbe som måste rädda sin bortrövade hund från onda rymdvarelser.
Det är sådär gulligt och lite klurigt och olikt så mycket annat. Korta sekvenser är det också så man kan spela när det är 10 minuter kvar tills bussen ska gå eller medan man väntar på att vattnet ska koka upp i kastrullen. Dödsbra!
Ja men efter alla hamburgetallrikar, kebabpizzor och annan sunkmat så fick jag till slut min älskade tomatsoppa. Och med den kom lite blogglust och kameran plockades fram. Se där vad lite konserverade körsbärstomater kan göra med sinnet.
Tomatsoppa är finemang alla gånger förstår ni, för den går att variera så mycket. Jag utgår lite från detta receptet och så blir det vad det blir.
Idag mixade jag ner valnötter som blivit liggande långt inne i skafferiet. Och så plumsade en mozzarella ner i hela kalaset innan jag slukade allt. Bredvid skålen ser ni förresten skymten av det nattsvarta havssaltet som jag fick av fina Sofia när hon kom på besök förra helgen. Stiligt minsann.
Och efter disken kom min älskade bror och drack kaffe med mig på eftermiddagen. Kanonbra! Vallgatan 5 i kaffekvarnen också. En bra start på helgen måste jag säga.
Och tack ni som skrivit peppande ord i veckan. Det värmer bättre än alla världens stickade tröjor nu i kalla november. Efter regn kommer solsken som det brukar heta. Och det händer just nu har jag bestämt.
P.s. Ett stort megagrattis till de tre finalisterna i matbloggspriset – Bagerskan, Linneas Skafferi och Kaffekokarkokboken! Jag håller tummarna lite extra för den sistnämnda för Katja är så cool.
Andra dagen vaknade jag upp och kände alkoholens nedtyngande effekt. Men det blåser bort ganska fint när det finns mycket att se och uppleva. Till exempel Tate Modern med 100 miljoner handmålade solrosfrön utspridda på ett golv.
Sen tröttnade jag och tog med mig Fredrik och Maria på en tur till fots.
Det morgonmulna vädret byttes ut mot solig sen förmiddag och det var dags för upptäcksfärd.
Vi styrde bestämt kosan mot Covent Garden för att dricka kaffe och gå i schyssta butiker.
Covent Garden är sådär lagom och skönt hippt. Inte lika kaotiskt som de stora shoppingstråken med massa köpcentra. Mer vintagebutiker och nördiga prylaffärer. Lite mer pittoreskt med smågator härsan och tvärsan.
Jag var galet sugen på bra kaffe som alltid och vi landade på Monmouth. Bästa kaffet i stan helt enkelt. Och ja sötsakerna såg inte fel ut de heller.
Filter Coffee till mig som alltid, på dagens böna. Doften var helt underbar inne i det trånga kaféet. Ville inte gå.
Men vi satte oss i solen och klunkade kaffe och fortsatte sedan att strosa.
Jag hittade asgrymma cupcakestället där jag köpte makroner och självklart en cupcake, bara för att den såg så hemskt söt ut. Lite som taget ur ett Nintendo-spel! Sen slängde jag hälften för det var med slibbäckligt, men ändå.
Därefter åkte vi med 73 000 andra människor till Wembly Stadium för att kolla fotboll – England mot Monte Negro – på första parkett. Ingen kamera och gött var väl det i folkvimlet. Storslaget!
Morgonen därpå var det inte särskilt mycket tid över innan avfärd. Men jag och Maria åt lugnt vår frukost och läste tidningen.
Sen splittade vi på oss och gick åt varsitt håll. Ibland är det skönt att vara enstöring också.
Jag gick fortare än vinden till Monmouth för att köpa lyxkaffe som kompensation för blaskigt frukostkaffe. Lite bönor skulle jag givetvis också ha med mig hem till kvarnen.
Så där satt jag och såg staden vakna till liv en kort stund innan jag nästan sprang hemåt igen.
Dagar går fort när man har det fantastiskt roligt. Hej då London var det för denna gång. Vi ses snart igen.
