I onsdags gick jag till tåget istället för jobbet på morgonkvisten. Jag och resten av Moderskeppet skulle nämligen tuffa till Köpenhamn för ett par dagars välbehövlig paus.
Hör och häpna så har jag aldrig varit i Danmarks huvudstad. Det var sannerligen på tiden. Smidigt var det ju också att ta sig dit, så det får bli fler gånger. Vi landade runt lunch och strövade bort till ett färgglatt Nyhamn.
Allas magar vrålade efter mat och vissas pep också lite efter öl. Jag antar att Nyhamn är en klassisk turistgrej och kanske också lite ”fälla”, men jag tyckte det var himla trevligt ändå med alla uteserveringar och vattnet precis bredvid.
Det blåste ganska rejält och höstligt snorkallt var det också, men solen sken så jag var glad ändå. Det är ju inte varje arbetsdag som man får ha det såhär fint. Mestadels sitter jag ju och ugglar vid en dator åtta timmar om dagen.
Maria var superpeppa (och urgullig!) för vi skulle åka båt och se staden från vattnet.
Det var ett ypperligt sätt att uppleva staden på och även tid att låta maten sjunka. Vissa av oss somnade till och med…
Eftermiddagen bjöd på kaffe och lite tid för fri lek i stadens affärer. Som att bläddra i alla fina böcker på Taschen. Där hittade vi ”Modernist Cuisine” tillexempel. En boksamling att dregla över men med ett pris som drar ned mungiporna rätt rejält.
Framåt kvällen bar det ut på stan i bästa äta middag-stassen. Jag hade hittat ett perfekt ställe för kvällens frosserier. Spiseloppen i Christiania.
Det är lite kontrast att kliva in genom porten till denna fristad. Doften av röka och den dunkla belysningen gör verkligen sitt. Man håller lite extra hårt i kameran över axeln. Efter lite letande hittade vi den anonyma dörren till restaurangen och möttes av en fin grafitiprydd trappuppgång.
Spiseloppen är en förening och de som jobbar där representerar 16 olika nationaliteter. Därför är det en salig blandning av mat från världens hörn och menyn byts varje dag. Sen att det är jättemysigt gör inte saken sämre. Snygg konst på väggarna och härlig belysning.
De flesta beställde getost och parmaskinka till förrätt. Ja, och ett par flaskor vin också så klart.
Själv ville jag värma mig med tomatsoppa. Den bästa soppan tillsammans med svampsoppa.
Pappersunderlägg är inge höjdare om de inte är har vackra illustrationer som man kan kika på mellan rätterna.
De är också bra på veggo-mat hade jag hört och jag tror att Maria höll med om den saken. Allt var verkligen kanoners så Spiseloppen besöker jag mer än gärna igen.
När det närmade sig stängning och vi var ensamma kvar vinkade vi hej då, klev över de som dragit sig in i den varma trappuppgången för att rulla fetingjointen och gick vidare för att häva dansk öl tills ögonen slog igen.
Det är fredag och det är ljuvligt. Pigg, pepp och poppig är dagens ord. Ska jobba häcken av mig på bästa Moderskeppet och sedan bara njuta av helgen i sakta tempo.
För övrigt, här är tre saker jag bara tycker om så sjukt mycket just nu. I matens tecken såklart.
- Rödbetsallad i alla former. Gärna med chevré. Gärna med knaperstekt bacon. Lite honung och valnötter sitter också bra. Men dessa rödbetor! Älskar.
- Choklad med havssalt. Behöver jag säga mer?
- Entrecôte som är sådär perfekt stekt. Som på Småländska Kolonin. Kan drömma svettiga drömmar om den entrecôten. Helt stört.
Jag kan inte säga att jag luktar hallon efter fyra dagar av kursinspelning på fält med jobbet. Däremot kan jag säga att jag har fått se vackra vyer och andats frisk luft så att räcker och blir över för minst ett år framöver.
Jag har också fått träna hela kroppen, allra minst ben och rumpa, när jag släpat kamerautrustning än hit och än dit upp för branta backar och ned för klippiga stup. Hela jag är ur led och jag känner mig som en gammal kärring.
Jag har befunnit mig nedåt landet, närmare bestämt i krokarna kring Kullabergs naturreservat och Söderåsens nationalpark. Där har jag och Maria spelat in en kurs om att fotografera landskap tillsammans med Patrik Larsson - en grym landskapsfotograf med hög mysfaktor.
Det har varit sjukt tidiga mornar. Okej jag är morgonpigg. Men att väckas klockan 04:00 av alarmet, proppa i sig lite ägg med grus i ögonen och sedan köra på med 13-timmars arbetsdagar är tröttsamt.
Men det är ändå värt det, när man släpat tunga väskor ned för hala klippor i mörkret och möts av en underbar soluppgång. Havet piskar och det doftar salt och gott i den fuktiga luften. Det goda livet.
Om du inte varit vid Kullabergs naturreservat så åk dit för bövelen. Det är så himlarns vackert kustlandskap. Och som sagt, du får gratis träning när du tar dig ned och upp för alla branter och rangliga stentrappor.
Sen är det så mysigt att dricka kaffe och käka matsäck ute i naturen. Allt smakar så mycket bättre!
I tisdags käkade vi också fantastisk lunch på Tunneberga Gästgifvaregård. Under rubriken smårätter står Skånsk äggakaka med tjocka skivor rimmat fläsk och rårörda lingon. Och den är ta mig tusan ingen liten rätt alls.
Jag och Patrik delade på en panna och vi fick till och med plocka med oss hälften hem till kvällsmat. Det gick bara inte ner mer, men det var dödsgott!
Summan av kardemumman är att jag har haft en riktigt fin vecka nere i Skåne. Är helt rödmosig om kinderna, trött som en gnu och har många fina minnen i fickan. Jag älskar mitt jobb!
Det har hunnit bli September i ett ögonblink. Det är helt galet för jag tyckte nyss att det var juli och jag stod med vatten upp till nyckelbenen i en svalkande sjö. Med dybotten mellan tårna och solen i nacken. Men det går visst fort vare sig jag vill eller inte och jag blir så sur när det känns som att jag missar dagar.
Det har varit mycket jobb i hjärnan den sista tiden och jag har varit segstartad hela augusti. Den stora höstdeppen slog liksom till som en fet flatnäve på kinden utan att jag visste ordet av. Mycket hårdare än vanligt och nu sitter jag här med febervarm panna och yrvaken frisyr. Sånt som händer. Bara att ta nya tag och hänga med lite bättre i svängarna.
Kameran har inte suttit lika bra i handen som den brukar. Säkert stora höstdeppens fel det också. Men i helgen klämde jag minsann av några bilder i alla fall. Jag och Sven rymde till Göteborg för en natt.
Vi satte oss och drack förmodligen årets sista Mohjito i hettan från värmelamporna på Avalon. Hej då sommardrinkar och hej till robusta röda italienska viner. Allt har sin tid.
Sen promenerade vi bort från vimlet till en oskyldig trappa som ledde ned till en källarvåning. Vi hade nämligen bokat bord på 28+. Det var ju faktiskt hög tid att skåla in nio år tillsammans lite i efterskott.
Lite sparris.
Och lite hängmörad entrecôte utan dess like.
En fin kväll helt enkelt. Vad vore världen utan Sven och mat.
Men tillbaka till dagen. Dagen då jag ligger i sängen och läser Himmel över London, knaprar alvedon och halstabletter och blir tokig på att jag gör just detta. Ska bli friskt, ska bli frisk!
Ge mig stora peppen och friskhet så jag kan ta mig an September så att det svänger om det! Vad gör man för roligt i September egentligen?
Staden kokar. Asfalten verkligen bubblar och fräser av solens strålar. Hemma var det som att gå in i en het vägg utan tillstymmelse syre efter jobbet. Ingen hit med andra ord.
Så vi vände mest på klacken och såg inget annat val än att njuta som attan i solväggen på Pique-Nique. Jag klagar inte. Eftermiddagshäng i solen med mat är det bästa jag vet.
Är det onsdag så är det och det ska firas varje gång. Men jag kan ärligt säga att vattenglaset var mitt. Rensa ut och vara klar i knoppen är mottot ett par veckor framöver. Det är allt bra skönt ibland.
Trots att vi satt ute så höll vi på att smälta bort Hampus, Sven och jag. Kläderna klibbade och svettdroppar rann i nacken. Skorna sparkade vi av oss och varje liten sketen vindpust som letade sig in från Vättern var välkommen. Jag tror till och med Hampus knäppte upp en extra knapp i skjortan. Man gör vad man kan.
Jag älskar att hämta min lunch på Pique-Nique för de kör mycket ekologiskt och har en underbar rödbetssallad. Kan äta den en gång i veckan minst. Idag testade jag på deras tapas. Står det halloumi längst upp i menyn så är det inget svårt val.
Bordet var yttepyttelitet så vi fick lov att ställa tallrikar bredvid oss på bänken också. Det fanns att äta överallt. Matfest med massa plock! Det är min melodi.
Utsikten den var var inte tokig heller. Världens finaste Sven och med en gloria av augustisol. Låt det aldrig bli vinter. Lova mig det.
