Jag börjar återfå glöden att skapa. Det känns härligt. Så idag klafsade jag och Sven bort till Matvarufabriken i snömodden. Slog oss ned vid ett bord, smäckte upp våra datorer och började på ett projekt tillsammans.
Det var länge sedan vi gjorde något sådant tillsammans. När vi var små (jag snackar 16 bast) hittade vi jämt på små webbprojekt ihop. Fixade, trixade och käkade dajmglass direkt ur kartongen. Och nu var det på tiden att göra något igen.
Mellan varven åt vi. För en skapande hjärna kräver mat.
Det finns inget bättre än att skriva på ett fik. Jag älskar sorlet runt omkring och doften av kaffe som bryggs. Det är lugnande även om det borde vara motsatsen med alla människor runtomkring. Jag kan koppla bort det men ändå njuta av att det ligger i bakgrunden.
Vi blev också överraskade med efterrätt! Tack så hemskt mycket för det. Hade jag haft en brännare hemma hade jag nog gjort crème brûlée var och varannan dag. Det hade nog slutat illa så jag brukar ta det när jag är ute istället. Ibland när det ska lyxas lite.
Sen gick vi hem och fortsatte nörda och mysa tillsammans. Vi är ett fint team. Det är skoj att skapa tillsammans och brinna för något ihop. Och med det ska jag sluta ögonen och eftermiddagsvila. Så att vi kan fortsätta ikväll.
Vet ni vad. Idag har jag ätit Steak Sandwich på Matvarufabriken. Jag vart förälskad. Det är ändå fint att bli kär i mat.
Sen blev jag kär en gång till. Två gånger på samma dag. Nästan otroligt, men sant. Jag blev kär i Emelie Berglunds tavlor som just nu hänger på Linnmans galleri. Jag hade velat ha dem allihop. Även om de kostade skjortan och lite till. Så otroligt vackra. Gå och se utställningen bums om ni kan.
Over and out.
Jobba. Och sen Dalviksbacken upp, för isiga trottoarer och med kölden som nafsar i rumpan. Träning i gymmet. Sen ned igen, med lår som är alldeles stumma av kylan och stapplar fram.
Och sen slänga fram marinerade revben ur kylen och in i ugnen. Hacka ihop en coleslaw med trötta armar. Och sen vänta. I närmare 1 1/2 timma på att de där revbenen ska bli klara. Gissa om de smakade gudomligt. Och det berodde nog inte bara på att jag äntligen fick mat. Utan för den goda marinaden som Tina på Pickicki tipsat om.
Och nu är jag så nedrans slut att jag inte orkar skriva ned hela långa ingredienslistan. Så hoppa över till Tina och kolla in där.
Igår var en dag med full fart. Med ett besök nere på stan, en promenad till Stallqvarn, hemmafix och ett svettigt afrodanspass innan jag utmattad landade i soffan strax efter lördagsmiddagen. En apbra bra lördag då jag verkligen utnyttjade dagen till fullo.
Idag vaknade jag och bytte mitt inplanerade yogapass mot kaffedrickande i soffan under en filt och med Nyhetsmorgon som behagligt bakgrundssorl. Helt perfekt. En söndag då jag inte alls ville flänga och ha mig. Bara vara sådär omåttligt söndagsslö och skön.
Men en sak hade jag bestämt. För en sådan söndag är man lite seg i starten. Och då passar brunch på annan plats än lägenheten ganska så bra. Någon annan fixar krubb och man kan bara glida med.
Så vi kämpade oss över den snöiga Munksjöbron i svinkalla januarivindar, Sven och jag, för att komma in i värmen på relativt nyöppnade Restaurang Spira. Och där möttes vi av räktårtor, skamligt god lax, sallader, krämig äggröra och lite sött till kaffet. Ja, ni ser ju bara hur fint det var.
Så där satt vi och tittade ut över Munksjön som såg allt annat än inbjudande ut. Smällde i oss rödbetor med fetaost och knaperstekt bacon. Och till och med efterrätt som doftade pepparkaka.
Lite av en frossarsöndag som var så himla värd. 145 pix för en brunch, för den som undrar för det står det inget om på hemsidan. Och det är lördagar och söndagar klockan 11-15 som gäller om någon får samma idé som oss. Två tummar upp och en Sanna som stöp ned i soffan igen när vi kommit hem.
Klockan fyra sa jag hej då till alla på Moderskeppet, som hängde vid Yuccapalmen och drack något så snitsigt som ”Bonka Bäver” med glammiga sugrör. Fråga inte. Det hade varit en pissig huvudvärksdag men är det fredag så är det. Man överlever ändå.
Jag gick ned mellan tegelväggarna i Tändsticksgränd för att ha det sedervanliga fredagsmyset helt utan tacos.
Porchetta? Nej inte idag. Och även om avokadosallad är grejen så behövdes något mastigare. Något köttigare. För #köttfredag är något som myntats under hösten och, hur makabert det än må låta, är det hemskt mysigt att fira in helgen med vänner och lite kött.
Och jag lyckades till och med bota molande skalle med ett glas vin. Inte mer, inte mindre. Ett glas rött.
Hampus var där.
Och så frossade jag burgare och var sådär bubbellycklig i magen för att jag åt just en hamburgare och för att det var början på helgen.
Den känslan är rätt svårslagen. Särskilt när jag vet att jag mest ska skrutta runt och göra impulsgrejer.
Och Sven var där. Min alldeles egna Dave Grohl med kittlande skägg och pepparkaksögon.
Sen gick vi hem för att Sven spillt ned hela skjortan med hamburgeflott. Jag ville ta på mig mjukisar och resten ville dricka cocktails i Kollobaren. Tur att alla kan göra som de vill…
Mjukisar på, värmeljusen är tända och dumburken rullar. Gud vad jag längtat efter dig helgen!
