Klockan fyra sa jag hej då till alla på Moderskeppet, som hängde vid Yuccapalmen och drack något så snitsigt som ”Bonka Bäver” med glammiga sugrör. Fråga inte. Det hade varit en pissig huvudvärksdag men är det fredag så är det. Man överlever ändå.
Jag gick ned mellan tegelväggarna i Tändsticksgränd för att ha det sedervanliga fredagsmyset helt utan tacos.
Porchetta? Nej inte idag. Och även om avokadosallad är grejen så behövdes något mastigare. Något köttigare. För #köttfredag är något som myntats under hösten och, hur makabert det än må låta, är det hemskt mysigt att fira in helgen med vänner och lite kött.
Och jag lyckades till och med bota molande skalle med ett glas vin. Inte mer, inte mindre. Ett glas rött.
Hampus var där.
Och så frossade jag burgare och var sådär bubbellycklig i magen för att jag åt just en hamburgare och för att det var början på helgen.
Den känslan är rätt svårslagen. Särskilt när jag vet att jag mest ska skrutta runt och göra impulsgrejer.
Och Sven var där. Min alldeles egna Dave Grohl med kittlande skägg och pepparkaksögon.
Sen gick vi hem för att Sven spillt ned hela skjortan med hamburgeflott. Jag ville ta på mig mjukisar och resten ville dricka cocktails i Kollobaren. Tur att alla kan göra som de vill…
Mjukisar på, värmeljusen är tända och dumburken rullar. Gud vad jag längtat efter dig helgen!
Jag vill aldrig låta prylar ta över mitt liv. Eller jag försöker tappert kämpa emot det, men det går si sådär ibland. För både jag och Sven tycker att det är rätt skoj med prylar. Ibland är man som ett barn med en splitter ny Transformer-grunka.
Så som vår våg som gör vägningen lite roligare, vill jag inbilla mig. Och så den här mackapären på bilden, bredvid min iPhone. En iGrill (givet namn) som nyss flyttat in i våra trånga köksskåp.
Det är en kökstermometer som är himla smidig. För den är nämligen kopplad till min iPhone. Det är därför den ligger där också.
Så jag kan ha koll och ändra inställningar via den om jag är i ett annat rum. iPhonen räknar också ut ungefärliga tiden innan det är klart. Riktigt najs. Och så riktigt nördigt.
Så det där med att bli beroende av prylar går väl som sagt sådär ibland. Men man kan inte alltid vara på topp.
Ps. Jag har en alldeles egen behändig tabell på innertemperaturer när det gäller kött, fisk och fågel. Kolla in vet jag!
På trettondagen var det släktkalas och då blev vi fram mot kvällningen bjuden på en enkel och god kyckling i ugn. Ja, efter alla sju sorters kakor och både en och två kannor kaffe förstås. Det där är något jag inte förstår mig på. För i Svens släkt bjuds det först på fika och sedan mat när det vankas kalas. Hos mig gör vi alltid tvärt om.
Nåja, den där ugnskycklingen var rackarns god och lätt att svänga ihop. Så det gjorde vi igår kväll när det härliga lördagsmyset tog fart.
Kyckling i ugn med bacon (4 port)
- 4 kycklingfiléer
- 1 stor purjolök
- 2 paket bacon
- Färska champinjoner
- 5 dl vispgrädde
- Cocktailtomater
- Salt och peppar
- Grillkrydda
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla purjolök, klipp bacon i grova bitar och skiva champinjonerna. Skär kycklingfiléerna i avlånga strimlor.
Bryn kycklingen i smör tills den fått fin färg. Salta, peppra samt krydda med grillkrydda under tiden. Lägg i en ugnsfast form. Fräs på purjolöken, bacon och champinjoner likaså och lägg som en bädd över kycklingen.
Ös över grädde och toppa med hela cocktailtomater. Riv över lite svartpeppar och skjutsa in i ugnen tills allt gottat till sig och kycklingen är färdig, ca 15 min.
Ack du ljuva lördagsmorgon när kaffet är uppdrucket så att hela magen är varm och god. Då solen skiner in genom skitiga fönster och det är alldeles perfekt torrkallt utanför.
Och jag vet att jag kan gå och fixa hemma i lugn och ro. Som att slänga sänglakanen i tvätten och bädda rent, våttorka golvet och titta till så att växterna har det bra.
Det är bra lördagsmorgnar det. Jag behöver det ibland. Bara få ha noll saker i kalendern och skrutta omkring hemma.
För det betyder inte att jag sen kan hoppa i kängorna och gå iväg för att fira lördag på ett mysigt fik.
Med Sven och Fredrik.
Och käka burgare på surdegsbröd och massvis med blue cheese.
Och vara enormt glad över att det är just lördag utan planer och måsten. Förutom att kanske spela Zelda i soffan, äta ett ton saftiga apelsiner och sedan somna lite fram mot eftermiddagen i en nybäddad säng.
Ja det är ta mig tusan en rätt bra lördag det.
Idag var det storm utanför fönstret. Vilda gäss formades på Vättern och flaggstängerna böjde sig för den hård vinden som kom med snö och regn om vartannat. Det går an när man är inne. Det gör det. Men jag vill ut.
Jag vill ut och gå med kameran över axeln. Fota stadens skrymslen och vrår. Gå och gå och se mönster, strukturer och färger. Men morgonen är bäcksvart och eftermiddagen är dunkel. Däremellan är det jobb. Så ljuset, nja det kommer jag inte riktigt åt.
Sen ska inte mörka kvällspromenader med rivig musik i öronen underskattas. Men jag ser inte mer än de gatubelysta våta trottoarerna. Så nu längtar jag efter ljuset. Och behagliga promenader utan piskande regn eller isande Vättervindar. Teleportera mig till mars då våren gryr.
