Redan fredag? Jo men visst. Och den ska bli alldeles ljuvlig för himlen har inga moln och solen går upp över hustaken. Jag kör grönt och peppar på att knipa lite vår efter jobbet.
Jag är också glad över att 365 days of breakfast är igång igen efter lite dvala i vinter och så drömmer jag om att någon gång kan ha ett kök där mynta växer som ogräs. Önskan om en ny lägenhet att fixa i är stor. Den som väntar på något gott väntar alltid för länge…
Ha en fin fredag!
Jobba. Och sen Dalviksbacken upp, för isiga trottoarer och med kölden som nafsar i rumpan. Träning i gymmet. Sen ned igen, med lår som är alldeles stumma av kylan och stapplar fram.
Och sen slänga fram marinerade revben ur kylen och in i ugnen. Hacka ihop en coleslaw med trötta armar. Och sen vänta. I närmare 1 1/2 timma på att de där revbenen ska bli klara. Gissa om de smakade gudomligt. Och det berodde nog inte bara på att jag äntligen fick mat. Utan för den goda marinaden som Tina på Pickicki tipsat om.
Och nu är jag så nedrans slut att jag inte orkar skriva ned hela långa ingredienslistan. Så hoppa över till Tina och kolla in där.
Stora glädjetjutet när den senaste fotoboken ramlade in på kontoret idag. Fylld med minnen från förra årets resa till San Francisco.
Jag tycker det är nedrans trist att bara ha bilder på datorn. Så jag printar ofta på Crimson och sätter upp hemma i ramar, samt gör fotoböcker mellan varven hos Blurb. Kul att bläddra i själv när man blir nittio bast och kul för andra som kommer på besök och slipper trängas framför en datorskärm.
För den som är Instagram-tokig så kan man numera göra fotoböcker med sina Instagrambilder väldigt smidigt. Ett tips!
Jag vill aldrig låta prylar ta över mitt liv. Eller jag försöker tappert kämpa emot det, men det går si sådär ibland. För både jag och Sven tycker att det är rätt skoj med prylar. Ibland är man som ett barn med en splitter ny Transformer-grunka.
Så som vår våg som gör vägningen lite roligare, vill jag inbilla mig. Och så den här mackapären på bilden, bredvid min iPhone. En iGrill (givet namn) som nyss flyttat in i våra trånga köksskåp.
Det är en kökstermometer som är himla smidig. För den är nämligen kopplad till min iPhone. Det är därför den ligger där också.
Så jag kan ha koll och ändra inställningar via den om jag är i ett annat rum. iPhonen räknar också ut ungefärliga tiden innan det är klart. Riktigt najs. Och så riktigt nördigt.
Så det där med att bli beroende av prylar går väl som sagt sådär ibland. Men man kan inte alltid vara på topp.
Ps. Jag har en alldeles egen behändig tabell på innertemperaturer när det gäller kött, fisk och fågel. Kolla in vet jag!
Har precis vaknat upp efter en eftermiddagslur. Fina grejer det när det är lördag och skitväder. Dricker starkt kaffe och tänker på att jag ska dela med mig av tre hutlöst bra bloggar i min RSS-lista. Alla tre med ett eller annat stänk av mat på något hörn, vilket nog inte kommer som någon chock.
Och sen vill jag att ni delar med er av era bästa länkar i kommentarerna. För jag är i skrikande behov av nya bra bloggar att förlora mig i. Ni vet sådär så att man bara måste läsa igenom hela arkivet för att man blir så betagen. Nästan som en stalker.
Blod, svett och svartpeppar
Ulrika på Blod, svett och svartpeppar har en vässad penna och kan verkligen konsten att svänga ihop annorlunda saker i sitt kök. Jag blir alltid underhållen när hon skriver och hon skriver som ingen annan.
Och inte lagar hon mat som någon annan för den delen heller. Inte alls som jag, men hon får mig att vilja göra det hon gör hela tiden. Spännande råvaror och kryddor i härliga kombinationer. Gilla stark!
Sandra Juto
Sandra går och går och går i staden Berlin. Och hon är en mästare på att fika. Det skulle nog kunna vara mitt livsåtagande om det gick. Att gå och fika. Kanske till och med gå-fika om det är bråttom.
Sandra bjuder på fina bilder från sina promenader och ofta letar sig maten in i bilderna. Det kan man ju se lite samlat i hennes Food Memories from 2010 Part 1. Hon får mig alltid att vilja njuta och ta vara på dagen genom att se världen, äta och dricka!
á la mode*
Jag ger blanka tusan i om bloggar uppdateras stup i kvarten. Hellre lite kvalitet före kvantitet. Och det är inte alla som fixar det. á la mode* har bilder som får mig att drömma efter resor och god mat. Och jag kan läsa samma inägg om och om igen bara för att få en liten boost.
