Jag har många goa minnen från när jag var liten och det var dags för utflykt i skogen. Med packad väska fylld med fika och sittunderlag traskade vi iväg till skogs. Precis som idag. Det var dags för årets första grill och det med Svens familj.
Solen letade sig fram mellan molnen och värmde gott medan vi promenerade upp till grillplatsen. Överallt var marken täckt av vitsippor som stretade upp mot himlen.
Alla var hungriga, särskilt lilla Ingrid som såg fram emot att grilla korv över elden. Och jag så klart. Alltid med ett litet hål i magen redo att fyllas. Att äta ute är bland det bästa som finns.
Morbror Erik och otåliga Ingrid.
Korv är något jag har underskattat i flera år. Skrämd av sladdriga hot dogs. Men inte längre. Det är himla gott med köttiga korvar. Och inte är det fy skam om den tillagas över öppen eld en aprildag.
Sven. Som kånkade veden i finskjorta och finskor, haha!
Jag hade fixat coleslaw. Godaste och enklaste grilltillbehöret. Gärna med sötsyrlig smörgåsgurka i.
Det var långbord med diverse tillbehör.
Glada morföräldrar med ketchupkladd.
Och så en extra korv för att hålla magen glad hela vägen upp till Sommarbo. Där sitter jag nu. Med en brinnande brasa och bäckmörkret runt stugan.
Det ska bli första övernattningen för i år i knarrsängen. Det går inte beskriva lugnet som jag får när jag kommer hit. När vi kör in på grusvägen och ser sjön mellan träden. Och det vita huset som dyker upp. Här mår jag finfint!
Idag är en dag där jag helst bara vill lägga mig ner och mest göra ingenting. När all ånga bara verkar pysa ut ur kroppen. Det är bara att gilla läget och gaska upp sig någorlunda med en eftermiddagssmoothie.
Inspirerad av Tina fick det bli en med solgul mango och mättande kokosflingor. Allt mixat med fet naturell yoghurt. Tre råvaror utan krusiduller. Gott som attan!
Chop, chop. Det är meditativt att hacka grönsaker. Fundera ut hur fint eller grovt. Hitta en bra blandning för munnen. Smått lökhack mot lite köttigare grova auberginer.
Chop, chop. Och så blir det en växande hög med olika färger. Rött, grönt och djupt lilasvart. Jag älskar ratatouille.
Till lunch blev det alltså ratta med smulad fetaost. Det är grejer det. Ett supertillbehör till fisk, kött eller korv som ackompanjerade vår ratta idag.
Ratatouille
- Gul lök
- Rödlök
- Vitlök
- Aubergine
- Zucchini
- Paprika
- Färska tomater
- Tomatkross
- Chili (gärna med fröna kvar för hetta)
Hacka upp alla grönsaker. Fräs först på all lök och finhackad chili i oljad panna. Låt den bli gyllene och mjuk.
Tillsätt sedan aubergine, zucchini och paprika. Fräs några minuter så att det får färg och börjar mjukna till. Till sist rör du i tomater och lite tomatkross. Låt allt stå och gotta ihop sig medan du smakar av med salt och peppar.
Jag tycker om när det blir som det blir. Att inte planera allt för mycket för då blir det allra bäst. Som att inte veta på fredag morgon att jag ska hamna i ett kök ute i Gräshagen på fredag kväll. Med en uppkorkad Campolieti Valpolicella och fina vänner.
Det var skönt att ta helg. Det är det alltid. Och det firades bäst med rött gott vin helt enkelt. Inte med kryddig Fireball, som synes i bakgrunden, även om den också kan ha sin charm vid valt tillfälle.
Det spelades musik från en padda på kökshällen.
Lillebror var där. Han firade att han fått lite extraknäck som roddare. Fint sånt.
Hampus gjorde fancy Sidecar.
Värden för kvällen, vars vin jag ”lånade”.
Fredrik och Evelina var där och bjöds på överraskningar i små shotglas. Förrädiskt.
Och så var han där. Han som jag tycker så mycket om.
Och när resten for in mot dunkande musik så gick jag och Sven hem i natten. På tomma gator och höll varandra i handen. Kröp ner under varma täcken och gled bort i ett vintöcken.
Äggmos till frukost. Jo jag tackar jag. Laddad för ännu en onsdag i livet som ska toppas med 7km rodd + magövningar på gymmet hos brorsan. Hej och hå, let’s go!
