När jag är omåttligt sugen på något lite sötare efter maten och samtidigt inte vill svulla i sötsaker, då brukar jag ta till lätt frusna vindruvor. Det ger lite sötma, lite krips och är samtidigt fräscht.
Jag sköljer av dem och ställer in dem i frysen så de hinner bli superkalla och bara pyttefrusna. Sen går jag loss så att det smäller i munnen när de spräcks mellan tänderna. Ett hett efter maten-tips.
På trettondagen var det släktkalas och då blev vi fram mot kvällningen bjuden på en enkel och god kyckling i ugn. Ja, efter alla sju sorters kakor och både en och två kannor kaffe förstås. Det där är något jag inte förstår mig på. För i Svens släkt bjuds det först på fika och sedan mat när det vankas kalas. Hos mig gör vi alltid tvärt om.
Nåja, den där ugnskycklingen var rackarns god och lätt att svänga ihop. Så det gjorde vi igår kväll när det härliga lördagsmyset tog fart.
Kyckling i ugn med bacon (4 port)
- 4 kycklingfiléer
- 1 stor purjolök
- 2 paket bacon
- Färska champinjoner
- 5 dl vispgrädde
- Cocktailtomater
- Salt och peppar
- Grillkrydda
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla purjolök, klipp bacon i grova bitar och skiva champinjonerna. Skär kycklingfiléerna i avlånga strimlor.
Bryn kycklingen i smör tills den fått fin färg. Salta, peppra samt krydda med grillkrydda under tiden. Lägg i en ugnsfast form. Fräs på purjolöken, bacon och champinjoner likaså och lägg som en bädd över kycklingen.
Ös över grädde och toppa med hela cocktailtomater. Riv över lite svartpeppar och skjutsa in i ugnen tills allt gottat till sig och kycklingen är färdig, ca 15 min.
Ack du ljuva lördagsmorgon när kaffet är uppdrucket så att hela magen är varm och god. Då solen skiner in genom skitiga fönster och det är alldeles perfekt torrkallt utanför.
Och jag vet att jag kan gå och fixa hemma i lugn och ro. Som att slänga sänglakanen i tvätten och bädda rent, våttorka golvet och titta till så att växterna har det bra.
Det är bra lördagsmorgnar det. Jag behöver det ibland. Bara få ha noll saker i kalendern och skrutta omkring hemma.
För det betyder inte att jag sen kan hoppa i kängorna och gå iväg för att fira lördag på ett mysigt fik.
Med Sven och Fredrik.
Och käka burgare på surdegsbröd och massvis med blue cheese.
Och vara enormt glad över att det är just lördag utan planer och måsten. Förutom att kanske spela Zelda i soffan, äta ett ton saftiga apelsiner och sedan somna lite fram mot eftermiddagen i en nybäddad säng.
Ja det är ta mig tusan en rätt bra lördag det.
Idag var det storm utanför fönstret. Vilda gäss formades på Vättern och flaggstängerna böjde sig för den hård vinden som kom med snö och regn om vartannat. Det går an när man är inne. Det gör det. Men jag vill ut.
Jag vill ut och gå med kameran över axeln. Fota stadens skrymslen och vrår. Gå och gå och se mönster, strukturer och färger. Men morgonen är bäcksvart och eftermiddagen är dunkel. Däremellan är det jobb. Så ljuset, nja det kommer jag inte riktigt åt.
Sen ska inte mörka kvällspromenader med rivig musik i öronen underskattas. Men jag ser inte mer än de gatubelysta våta trottoarerna. Så nu längtar jag efter ljuset. Och behagliga promenader utan piskande regn eller isande Vättervindar. Teleportera mig till mars då våren gryr.
Onsdagar är rätt bra dagar. Jag gillar dem mer än tisdagar. De är framförallt bra när de kickstartar med hotellfrukost med folk jag tycker om. Som idag. Lite kaffe och en fet skiva brieost med en dutt marmelad bäddar för en perfekt dag. Inte bröd även om det är vackert att se på.
Därefter var jag pepp på jobb. Med full mage och kaffestinn skalle. Skriva manus, bli intervjuad av lokaltidningen, skicka massvis med kurser till kunskapshungrande foto- och bildbehandlingsälskare och skratta en hel del mellan varven.
Ja och åka hiss.
Och spela flipper när hjärnan inte klarar av mer.
Efter jobbet tog jag med Maria och gick på invigning. Med marschaller och utrullad matta. Det är inte varje onsdag det händer. Stora peppen!
Det var Anna och hennes kollega, Malin Qvänstedt, som äntligen fått färdigt sin fina studio – Publik Studio – i en gammal biograf. Tänk att ha en gammal biograf-lokal! Med snygga popcorn-tjejer som bjussar på popcorn och allt. Tjusigt så det förslår.
Och har man som Malin en duktig kock till man, så är maten verkligen kirrad. Tommy Myllymäki heter han och han hade fixat goda smårätter som sprang ned i min hungrande mage. Ja, det och ett glas vin. Är det onsdag så är det.
Det var massvis med folk som ville komma och hälsa på och önska lycka till.
Och så sköna beats såklart. Första februari anordnas första lunchbeaten i Jönköping. Samma plats, samma kanal. Om jag ska dansa och äta? Ja. Kanske till och med ät-dansa.
Efter en lång dag var kropp och knopp trötta. Det var dags att säga hej då, tack och ett stort lycka till. Det är så skoj med kreativa människor som startar upp nya annorlunda ställen. Som vågar och satsar. Och som gör det med stil som heter duga. Heja Anna och Malin.
