Igår var en dag med full fart. Med ett besök nere på stan, en promenad till Stallqvarn, hemmafix och ett svettigt afrodanspass innan jag utmattad landade i soffan strax efter lördagsmiddagen. En apbra bra lördag då jag verkligen utnyttjade dagen till fullo.
Idag vaknade jag och bytte mitt inplanerade yogapass mot kaffedrickande i soffan under en filt och med Nyhetsmorgon som behagligt bakgrundssorl. Helt perfekt. En söndag då jag inte alls ville flänga och ha mig. Bara vara sådär omåttligt söndagsslö och skön.
Men en sak hade jag bestämt. För en sådan söndag är man lite seg i starten. Och då passar brunch på annan plats än lägenheten ganska så bra. Någon annan fixar krubb och man kan bara glida med.
Så vi kämpade oss över den snöiga Munksjöbron i svinkalla januarivindar, Sven och jag, för att komma in i värmen på relativt nyöppnade Restaurang Spira. Och där möttes vi av räktårtor, skamligt god lax, sallader, krämig äggröra och lite sött till kaffet. Ja, ni ser ju bara hur fint det var.
Så där satt vi och tittade ut över Munksjön som såg allt annat än inbjudande ut. Smällde i oss rödbetor med fetaost och knaperstekt bacon. Och till och med efterrätt som doftade pepparkaka.
Lite av en frossarsöndag som var så himla värd. 145 pix för en brunch, för den som undrar för det står det inget om på hemsidan. Och det är lördagar och söndagar klockan 11-15 som gäller om någon får samma idé som oss. Två tummar upp och en Sanna som stöp ned i soffan igen när vi kommit hem.
En riktig köldknäpp idag. Torrt och kallt hela lördagsförmiddagen och det bjöd in till promenad på sandade trottoarer.
Uppe i Dunkehallaravinen forsade det bruna vattnet fram intill isformationer och ett grått landskap. Det ska bli skönt när vårvärmen kommer och väcker det till liv. Då ormbunksliknande växter att skjuter i höjden och jorden blir varm och doftrik. Det går nog fort.
Jag besökte Stallqvarn för att göra lite fynd för en hundralapp som låg ynklig och ensam i plånboken. Det är dock farligt när saker kostar en femma eller en tjuga.
Billigt, billigt blir lätt många saker om man inte hejdar sig. För hemma har jag egentligen ingen plats för porslin och annat krimskrams. Ge mig större lägenhet med fler skåp nu på momangen, tack.
Träffade på ett kattskrälle med tjock dammig päls. Också den ute på promenad. Vilka ögon de har katter. Som om de visste allt om hela världen och bara hånar en annan som knappt vet ett jota. Det är nog därför jag inte gillar katter.
Kom hem lagom till kaffetarmen skrek och snön började singla ned. Med lite fina glas och koppar att fylla med värmeljus. Perfekt för en hemmalördag med vuxenprogram så som Stjärnorna på slottet, som vägs upp med lite mer poppiga P3-guld. Skön lördag på er alla!
Klockan fyra sa jag hej då till alla på Moderskeppet, som hängde vid Yuccapalmen och drack något så snitsigt som ”Bonka Bäver” med glammiga sugrör. Fråga inte. Det hade varit en pissig huvudvärksdag men är det fredag så är det. Man överlever ändå.
Jag gick ned mellan tegelväggarna i Tändsticksgränd för att ha det sedervanliga fredagsmyset helt utan tacos.
Porchetta? Nej inte idag. Och även om avokadosallad är grejen så behövdes något mastigare. Något köttigare. För #köttfredag är något som myntats under hösten och, hur makabert det än må låta, är det hemskt mysigt att fira in helgen med vänner och lite kött.
Och jag lyckades till och med bota molande skalle med ett glas vin. Inte mer, inte mindre. Ett glas rött.
Hampus var där.
Och så frossade jag burgare och var sådär bubbellycklig i magen för att jag åt just en hamburgare och för att det var början på helgen.
Den känslan är rätt svårslagen. Särskilt när jag vet att jag mest ska skrutta runt och göra impulsgrejer.
Och Sven var där. Min alldeles egna Dave Grohl med kittlande skägg och pepparkaksögon.
Sen gick vi hem för att Sven spillt ned hela skjortan med hamburgeflott. Jag ville ta på mig mjukisar och resten ville dricka cocktails i Kollobaren. Tur att alla kan göra som de vill…
Mjukisar på, värmeljusen är tända och dumburken rullar. Gud vad jag längtat efter dig helgen!
Jag vill aldrig låta prylar ta över mitt liv. Eller jag försöker tappert kämpa emot det, men det går si sådär ibland. För både jag och Sven tycker att det är rätt skoj med prylar. Ibland är man som ett barn med en splitter ny Transformer-grunka.
Så som vår våg som gör vägningen lite roligare, vill jag inbilla mig. Och så den här mackapären på bilden, bredvid min iPhone. En iGrill (givet namn) som nyss flyttat in i våra trånga köksskåp.
Det är en kökstermometer som är himla smidig. För den är nämligen kopplad till min iPhone. Det är därför den ligger där också.
Så jag kan ha koll och ändra inställningar via den om jag är i ett annat rum. iPhonen räknar också ut ungefärliga tiden innan det är klart. Riktigt najs. Och så riktigt nördigt.
Så det där med att bli beroende av prylar går väl som sagt sådär ibland. Men man kan inte alltid vara på topp.
Ps. Jag har en alldeles egen behändig tabell på innertemperaturer när det gäller kött, fisk och fågel. Kolla in vet jag!
När jag är omåttligt sugen på något lite sötare efter maten och samtidigt inte vill svulla i sötsaker, då brukar jag ta till lätt frusna vindruvor. Det ger lite sötma, lite krips och är samtidigt fräscht.
Jag sköljer av dem och ställer in dem i frysen så de hinner bli superkalla och bara pyttefrusna. Sen går jag loss så att det smäller i munnen när de spräcks mellan tänderna. Ett hett efter maten-tips.
