Att stå där och blicka ut över den tjocka isen på sjön, känna det tidiga vårsolen värma ryggen och verkligen andas. Att känna doften av multnade löv, varma stenar och frisk sjöbris är så enkelt. Det går så lätt och det är för stunden vad hela livet går ut på. Precis vad jag behövde igår.

Åkte med mamma och pappa upp till stugan för att bara vara och hjälpa till med att måla klart mitt och Svens rum. Väcka stugan till liv och njuta av en riktigt fin dag.

Det är så enkelt när man är där uppe. Allt runt omkring löses upp och man känner sig lätt. Det handlar om att handla efter känslan. Att äta när man är hungrig och vila när man är trött. Att stanna upp och njuta.

Det handlar om att leva lite spartanskt och det är skönt att bara slippa alla datorer, telefoner, prylar och pinaler för en liten stund. Att göra vad man kan med det man har och det blir ju så bra. Sven hade förresten köpt Per Morbergs nyutkomna kokbok i veckan och den var verkligen en inspirationskälla. Jag citerar.

”Det krånglas och överjobbas. ”Abborrsalivsdoftande fjärilvingsflarn från hirsfält.” Det är lätt att raljera (men fan så svårt att få till). Jag uppskattar det höga skolan men klarar bättre en nyfångad smörstekt gös med nyplockade stekta kantareller, färsk potatis, en spänstig dillvippa, en halv citron och ett glas sval chablis. Enkelt och gott!”
Från Morberg – Scenen, livet och konsten att laga mat

Smaka på det. Det är precis så jag känner. Enkelheten. Det goda livet. Frihet. Ja ta mig tusan igår var en av de bästa dagarna på länge. Och jag önskade bara att Sven hade åkt med. Nu längtar jag till fler vår- och sommardagar där uppe. I enkelheten där man känner att man lever utan att nypa sig i armen.