Anya

10 mars 2009  |  Share

Ris, pasta, couscous, quinoa och bulgur i all ära, men är det något jag nog inte skulle vilja välja bort för allt i världen så är det vår älskade lilla knöl: Potatisen. Jag är precis som Håkan i böckerna om Sune – Jag älskar potatis och skulle bara kunna käka potatis i en vecka om jag fick. Potatismos, potatisgratäng, smörstekt potatis, ugnsstekt potatis, råstekt potatis, pressad potatis, kokt potatis… Ja jag kan hålla på i all oändlighet.

Anya

När vi var på Passion för mat i helgen så satt vi en stund och lyssnade på Dan Berntsson, potatishandlare, författare och före detta ordförande i Potatishandlarnas Riksförbund, som talade så ömt och kärleksfullt om just denna underbara knöl. I dag surras det mycket om GI och man kan se att potatisen har hamnat i skymundan för alla gryn, frön och linser och allt vad man enligt dieten ska stoppa i sig (Jag är inget vidare hemma på dieter ska jag säga). Men Dan ville slå ett slag för potatisen och det är jag helt och hållet med på. Notera att det skojades om så kallad ”GI-potatis”. Det vill säga köp lite finare potatisar men bara hälften så mycket, då det kostar lite extra och vips så har du ”GI-potatis”.

Dan har introducerat svenska folket för en hel hög med nya potatissorter och sist in är skottska Anya, som ännu bara går att få avnjuta på restauranger. Men givetvis hade vi sådan tur att man på mässan kunde få köpa på sig en och annan påse.

Anya är en liten avlång potatis som äts med skalet på. Smaken är lätt nötaktig och den går tro det eller ej hyfsat bra att knapra i sig rå. God för att vara rå potatis kan jag säga, även om jag inte lär sitta och tugga potatis i tv-soffan. Den gör sig mycket bra som ugnsstekt, endast kryddad med lite salt och peppar plus en gnutta vitlök om man så vill. Det går givetvis också bra att steka den i stekpannan. En riktig liten goding som idag avnjöts i sin enkelhet med lax och en kall sås på turkisk yoghurt och sweet chilisås. Jag är förälskad.

Anay med en lax

Jag fick också med mig en påse körsbärspotatis hem. En röd liten delikatesspotatis som också ska bli kul att testa. Tänk er smörslungad körsbärspotatis som nästan smälter i munnen. Det blir helgens lyx det!

Så jag gör som Dan och peppar på potatisen!


8 Kommentarer


  1. ååhhhh vad gott det ser uuut!!
    en sån måltid vill jag ha av dig när jag kommer hem! haha.
    puss

  2. Potatis är härligt! Jag saknar USA, där levde jag (nästan) på små potatisar i olika färger och former. Där gick dem under namnet fingerling potatoes, men jag antar att det var en samling av alla söta potatisar som börjar göra intåg i Sverige nu.

    Long love the potatoe!

  3. Jag hänger på tåget. Potatisen har verkligen fått oförtjänt dåligt rykte!!!

  4. Ser så gott ut!
    Älskar också potatis, fast favoriten bland kolhydraterna är nog ändå pasta. Det skulle jag kunna leva på!

  5. Isa: Jasså du, det vill du. Ja vi får väl se vad man kan bjuda på som välkommen-hem-middag!

    Rebecca: Det är kul att det kommer lite nyheter och att det finns folk som arbetar aktivt med det. Potatis känns så genuint och så sverige på något sätt.

  6. Å, vilken lycka med en ny god potatissort. Kan du inte spara några knölar, förgro dem och plantera ut i april/maj så får du fler goda potatisar. Själv jagar jag utsätt till favoritsorter på nätet så här års.

    Många hälsningar från fröekn Dill

  7. Fröken Dill: Oj jag har inget potatisland och inga kunskaper över huvudtaget om odling :( Det får bli i framtiden om man får sig en liten täppa någonstans!

  8. Tack för trevlig uppmärksamhet på bloggen rörande Anya och mig. Härligt att höra att det finns intresse för den gamle knölen.

Lämna en kommentar