I tisdags, efter få timmars sömn natten innan, tog jag och Sven buss och sedan färjan Ebba Brahe ut till Visingsö – Vätterns pärla. Att se sig runt i grannskapet är aldrig fel och små gulkorn finns att finna.

Vi hyrde var sin cykel för 70 kr styck och gav oss ut på grusvägarna i lummig ekskog. Det var så vackert och vi var nästan ensamma på de små cykelstigarna konstigt nog.

Längs vägen fanns skyltar uppsatta som berättade om valnötsträd, gravfält, en stor silvergran, gamla ruiner och…

… mullbärsträd som planterats på ön för länge sedan. De skulle vara god mat till silkeslarver. Knotiga och vackra mitt i grönskan.

I Persgårdens gårdsbutik köpte vi nötter och torkad frukt för att fylla på i magen. Utan energi blir jag så grinig.

Vid Bengtsgården stod lite Krav-varor på ett träbord och pengarna lades i burken. Fint att låta det sköta sig själv och framförallt en tro på människors goda samvete.

Det var makalöst vacker utsikt från alla håll och kanter. Som en liten leksaksvärld där tiden tycks stå still.

När vi tröttnat på att trampa, efter att ha rundat halva ön, for vi tillbaka till hamnen för en sen lunch på Solbacken. Fisk som sig bör vid Vättern.

Sen myste vi lite i gräset innan båten gick hem. Viftade på tårna och kalasade på seg kola vid Visingsborgs slottsruin.

En underbar dag som lämnade oss helt slut i både kropp och själ. Trötta ögon och träsmak i rumpan efter cykeln. Åk dit om du får möjlighet!