Igår var vi bara hemma och vände. För det var så himla fint ute och varmt i luften. En riktig sommarlovskväll trots att jag aldrig mer lär ha sommarlov. Vi gick ner mot Piren och skoskavet sved i de varma tygskorna. Jag ville ha kall rosé och en god hamburgare.

Det fick vi. Efter att ha väntat i över 50 minuter på maten. Jag brukar ha tålamod med det mesta och förståelse för att det är mycket att göra en fin junikväll. Men jag kan inte förstå hur man kan vara så ohjälpsam som de var på Saltkråkan igår.

Att först behöva fråga efter drickan vi beställt, när det har gått en kvart utan något törstsläckande i strupen. Att sen behöva fråga igen när ytterligare 10 minuter har gått var maten har tagit vägen – För under tiden som vi har väntat har ett nytt par satt sig vid sidan om, beställt och fått både dricka och mat. Att sedan inte få veta något av den som skulle kolla i köket, utan få gå och fråga igen när ännu en kvart har slunkit förbi. Att då få veta att maten är på väg men efter 10 minuter ännu inte ha fått någon mat. Det är inte okej.

Inte okej när man till slut får sin mat efter 50 minuter (drickan är så gott som slut) och får be om att de drar av från notan. 50 minuter och att jag ska behöva fråga tre gånger efter min mat, utan att någon ens verkar bry sig eller erbjuder något i väntan. Jag var hungrig och besviken. Inte ofta det händer. Vi bad om notan samtidigt som vi fick maten. Fick den. Men hann både äta upp och sitta ett bra tag utan att någon kom och hämtade den. Slutligen fick vi gå fram och betala i baren för att komma därifrån och då fick vi tjata så att de gav rätt, utlovat avdrag på notan.

Behöver jag säga att jag inte går dit igen. De skällde även på våra bordsgrannar, som flyttat från ett bord till ett annat för att få mer sol. Jag förstår att det krånglar till i systemet med beställningar, men det låter så illa att skälla. Fy!

Men utsikten och sommarkvällen var det inget fel på.