I går packade vi väskorna och åkte till skogs. Hem till min familj i ett grönskande Fridhem där rabarbern hade skjutit i höjden. Efter kaffet tog vi på oss stövlarna och gav oss ut för att skära loss lite från busken. Om man säger rabarberbuske eller inte det vet jag inte, men där fanns mycket att ta av i vilket fall.

Vi hade åkt hem, inte bara för den goda rabarbern, utan för att vi också skulle fira världens finaste mamma.

Lördagskvällen skulle bjuda på grill på altanen och till efterrätt ville vi baka paj. Så det vispades och blandades i köket. Alla hjälpte till.

Sen gick vi ut på en kortpromenad i solen, mamma och jag. Fåglarna hade flyttat in i holken som spikats upp i det gamla äppelträdet.

När vi kom hem släpptes hundarna ut så att de fick busa på gräsmattan. Och inget regn fanns i syne trots negativa väderprognoser.

Grillen sattes på och Sven gjorde potatissallad som hette duga. Bättre kan det liksom inte bli.

Sen satt vi ett bra tag i skenet av kvällssolen. Åt, drack och tjötade som vi alltid gör. Så länge man får sitta just länge utan stress.

Och ja hur gick det med den där pajen? Ja det glömdes såklart kvar lite för länge i ugnen av min kära pappa. Det kunde vi ju tro. Men det var inget fel på smaken, även och jordubbarna och rabarbern blivit lite väl mjuka och det mer började likna chokladkaka av utseendet att döma.

Så det blev kvällsfika som hette duga fram till att vi en efter en somnade i soffan.

Och innan vi begav oss hem idag firades mamma såklart en hel del med fin söndagsbrunch. Äggröra, bacon, goda mackor, sill och melon satt fint runt halv tio. Och då kurrade våra magar rejält för vi är inte duktiga på sen frukost i min familj.

Än en gång en stor kram till bästa mamman i världen. Lotta potta!