Jag var bara tvungen att ha kameran över axeln den där torsdagen. För att det var, och fortfarande är, så urbota vackert nu med allt.

Solpussar i mossan och våta nät i skuggsidan på stembumlingar. Vitsippor stora som barnhandflator och bebisgranar som dyker upp med toppen ur ett vattenfyllt dike. Doften av virke och leriga kalhyggen. Och mitt i allt gick jag och bara mådde.

Och så funderade jag över det där med kabbeleka. Den som växer vid bäckar och som mamma alltid varnade mig för när jag var liten. Den kunde minsann smitta mig med vårtor. Så jag vågade aldrig plocka.

Nu är ju det bara en skröna (Jo, mamma så är det!). Men det är svårt att tänka bort. För varje gång jag ser de stora klungorna av gula blommor, så tänker jag på hur mina händer blir fulla av vårtor. Jaja, här kommer en bit av torsdagen.

Björkar på hög

Stubbe

Väg

Utsikt över hygge

Bäck

Spindelnät

Det ensamma trädet

Vitsippor

Viken

Jakttorn

Mossa

Liten damm

Jaktorn

Trädetaljer

Väg

1 kommentar

  1. Ann-Marie L 4 maj 2015 klockan 08:07

    Som alltid vackra foton, jag tycker också det är fantastiskt vackert ute i naturen nu, det tillsammans med allt fågelkvitter gör mej lyrisk.

    //Ann-Marie

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *