På utflykt i Jönköpingsnejden

Äppeldalen

foto: Canon 6D + 50/1,4

Jag fick en inbjudan till en fototur med tre och en halv obekanta människor (en hade jag träffat vid några tillfällen innan), och jag tackade ja med viss nerv.

Två dagar tillsammans för att uppleva trakten kring staden jag bor i – Jönköping. Smått fantastiskt på många sätt. För det gav mig nya fina bekantskaper och nya platser jag aldrig satt min fot på innan, men som jag definitivt kommer återbesöka.

Så det var med pirr i magen och förväntan som jag satte mig i bilen med Anna, Patrik och Christoffer den där onsdagsförmiddagen. Med första anhalt Vista Kulle, tätt följt av äppelodlingarna hos Rudenstam.

Ballerinaskor var kanske inte att föredra så här i efterhand, men allt går om man vill. Och skorna, ja de lever och trivs med sin tillvaro alltjämt.

Christoffer och Patrik
Bikupor

Äppeldalen

I äppeldalen sträckte sig otaliga rader fruktträd ned mot Vättern. Solen bröt igenom, flugor och bin surrade kring oss och utsikten var grön och frodig. I packningen fanns äppelmust att fukta strupen med. Således var cirkeln sluten på något vis.

Än var frukten inte mogen, till och med lite senare än vanligt på grund av den svala sommaren. Men att åka dit när det är skördetider är nog himla trevligt. Givetvis är det packat med folk, men ändå.

Patrik

Äpplen

Äppeldalen

Vallmo

Vättern

Tall

När förmiddag blev till middag tog vi oss upp på Grännaberget för utsikt och lunch på Kaffestugan.

Gränna

Uppgrenna Naturhus

Uppgrenna Naturhus

Fast kaffetarmen fick knorra en kvart eller så, för kaffet skulle minsann inmundigas på Uppgrenna Naturhus. Som ett gigantiskt växthus mitt på slätten ned mot vattnet. Mellan otaliga spannmålsfält där blåklinten kämpade med att ta över.

Det var nytt för mig och även nytt för i år. Det var lite som en hägring där det stod. Och riktigt häftigt. Med sin fläktande uteterass, sin mysiga inneservering och sin vilsamma takvåning med pampig utsikt.

Odling

Huset är sitt egna kretsloppssystem och värms upp helt och hållet av solen. Så om vintrarna blir det givetvis lite svalare.

Grönt är skönt

Växthus

Gitarr

Därmed skulle det vara spännande att återvända under hösten, kanske till och med vintern, om de nu har öppet då. Se hur landskapet och det som gror i huset förändras. Dricka lite varm choklad.

En sådan tur bjuder säkert på lite annat än den gassande värme som vi fick känna av, när solen stod som högst och strålade som mest. Då lockade uteterassen något mer än innesittande i sofforna.

Zucchini

Vindruvor

Fält

Patrik

Fota

Vättern

Det blev kväll den första dagen och vi drog oss mot Braheus, med ett kort stopp vid den lilla båthamnen i Röttle By. Där gick en båt ut för kvällsfiske, eller kanske för att puttra över till Visingsö.

Solen sjönk snabbt mot horisonten och vi rullade kvickt vidare mot vår slutdestination. För att få den där perfekta solnedgången och för att ta farväl av en himla fin dag.

Wisslaren

Brahehus

Solnedgång

Svalorna flög kors och tvärs, landskapet låg lugnt och stilla och någon drog fram gitarren. Det var sommar i hela kroppen och skallen var full av intryck.

Nu är ju inte jag någon solnedgångsvurmare av klass, men det var banne mig rätt bra tjusigt ändå. Fast kameran kan ju aldrig göra allt rättvis. Det gäller att uppleva, lägga kameran åt sidan en stund.

Och vips var det god natt och en väckarklocka som stod på 03:30…

Bandet

Patrik och Christoffer

Soluppgång

Och att gå upp så tidigt, när hela stan sover och hararna betar i rondellerna, är både omänskligt och episkt på samma gång.

För har man tur så kan man fånga en alldeles fantastisk och färgsprakande soluppgång också. Kanske snäppet bättre i min värld.

Och detta konststycke lyckades vi faktiskt med. För det var en perfekt morgon. Det handlar om minuter när det väl händer. Och det handlar om att ha laddat med kaffe.

Det var morgonkyligt men vindstilla. Och vi hade ringt dit (!) tappra och grymma Sofia Paldanius som skulle få paddla lite åt oss. Tusen tack för snygg paddling.

Utsikt

Borgen på Visingö

Medan jag var i ett litet sömndrucket moln susade vi förbi eviga fält och gjorde en tur på Visingsö.

Ormbunkar

Så småningom landade vi vid foten av Hassafallen. Något gäspandes, något varma. Eftermiddagen var het och det kändes bra att söka skugga under träden längs med det ömsom porlande, ömsom forsande fallet.

Solen strilade ner mellan träden och allt var trolskt och smått magiskt. Ballerinaskorna kämpade upp för trappor och steniga stigar, och knotten strömmade till i små horder.

Sällskapet

Fallet

Träd

Brant

Skog

Harsyra

Det doftade mylla och marken var täckt av harsyra och mossa. Stigen var sånär som folktom och det var skönt och behagligt.

Och medan hälften av oss fotade loss sina sista megabyte på minneskortet, tog jag och Anna igen oss. Välförtjänt.

Klockan närmade sig kväll och ögonlocken ville gärna gå igen. Det var dags att köra hemåt, vinka adjöken och få lite sömn.

Och jag var glad att jag följt med. Glad över alla nya intryck. Glad över möten och platser.

Fallen

Anna

17 kommentarer

  1. Ann-Marie L 10 augusti 2015 klockan 08:13

    Underbar läsning och underbara foton, men jag slår vad om att även om fotona är underbara så är upplevelsen, 20 gånger bättre.

    Kramar Ann-Marie

    Svara
    1. Sanna 10 augusti 2015 klockan 13:34

      Upplevelsen är alltid bäst. Alla gånger!

      Svara
      1. Ann-Marie L 19 augusti 2015 klockan 17:07

        Ja, det är den och den är svårt att återberätta, det måste bara upplevas.

        //Ann-Marie

        Svara
  2. Lars-Anders Mosskull 10 augusti 2015 klockan 12:24

    Jag tror att jag kjenner igen dina bilder Sanna. De er lite murriga og dystra. Men samtidigt lungna och skjøna. Teksten till dem er bra og informativ.
    Takk før turen, som vi sier her i Norge der jeg bor.
    Ps: Anvende du samma kamera och objektiv på alla dina bilder?
    Mvh
    Lars-Anders Mosskull

    Svara
    1. Sanna 10 augusti 2015 klockan 13:34

      Ja, jag kör enbart på mitt 50/1,4. Är lite för kär i det och lite för lat för att hålla på och byta efter behov. Så jag gör mitt bästa för att få till det genom att springa hit och dit och på så vis få till det trots att det är fast optik ;)

      Svara
  3. Lars-Anders Mosskull 10 augusti 2015 klockan 17:40

    Christer Strömholm, sa en gång En kamera, ett objektiv og en framkallare.
    Ja 50mm och bledere 1,4 er mycket bra. Da er det du som har kontroll. Bra Sanna.

    Svara
  4. Patrik Svedberg 10 augusti 2015 klockan 21:02

    Fy bubblan vad fint!! Även om jag känner mig som Uppgrännas genom tiderna största fotobombare ;)

    Svara
    1. Sanna 11 augusti 2015 klockan 10:15

      Tack Patrik! Ingen pjåkig titel; Uppgrännas genom tiderna största fotobombare. Kanske något för visitkortet ;)

      Svara
  5. Anna Hållams 11 augusti 2015 klockan 08:42

    Sanna, super och fint att få dina tankar till bilderna du delar. Lite smått avundsjuk på era timmar tillsammans i vår fina miljö. Kanske ngt som kan gå i repris med flera framöver..kram!

    Svara
    1. Sanna 11 augusti 2015 klockan 10:16

      Tusen tack Anna. Ja, liknande fototurer hade nog varit uppskattat av många. Ett kul sätt att umgås på och få upptäcka nya små smultronställen i hemtrakten.

      Svara
  6. Jan Ahlgren 12 augusti 2015 klockan 09:06

    Så härliga bilder Sanna! Man får den där riktigt härliga känslan där man till och med kan känna dofter. I vissa bilder tror jag nästan du skaffat en Lensbaby ;) då du lyckats få det där lilla extra i bilden som jag tycker om.
    Med vänlig hälsning
    Janne

    Svara
    1. Sanna 12 augusti 2015 klockan 16:48

      Åh vad fint att höra, då har jag lyckats! Nej ingen Lensbaby här inte ;) måste vara någon annan magi som gört.

      Svara
  7. Lars-Anders Mosskull 13 augusti 2015 klockan 11:36

    Jeg tror att anvender din 1,4 med stor blendere skaper denne fine følelse. Det objektivet er perfekt før begrenset dybdeskarphet mm. Stå på.

    Svara
  8. Camilla 13 augusti 2015 klockan 12:54

    Fantastiskt inlägg och underbara bilder! Speciellt fjärde bilden uppifrån, över äppeldalen. Helt magisk!

    Svara
    1. Sanna 13 augusti 2015 klockan 14:13

      Lite som Nangiala att vara där faktiskt. Ville bara klippa mig i Skorpan-frilla och springa fritt mellan raderna av träd ;)

      Svara
  9. Elna - Cykellycka, mjölksyra & äventyr 9 juni 2016 klockan 19:27

    Åh, så vackert, blev alldeles jätteglad av det här inlägget – alla bilder är vyer jag ser flera gånger i veckan tack vare allt mitt cyklande här hemomkring, så kul att se dem genom din kameralins.

    Svara
    1. Sanna 10 juni 2016 klockan 08:23

      Tusen tack, så fint att höra. Det är underbara miljöer, men som alltid är det lätt att bli hemmablind. Att söka sig bortåt hellre än att upptäcka det som finns i närheten. Efter den här utflykten fick jag verkligen upp ögonen för många nya platser. Otroligt roligt! Gissar att det är fantastiskt till cykel också :)

      Svara

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *