Der Wald

Skogen

foto: Canon 6D + 50/1,4

08:20. Jag packar ryggsäcken. Kaffe i termos, smörgås med mycket smör och ost, ett par böcker och svärmors hemstickade sittunderlag, för att hålla rumpan varm och torr. Drar tjocktröjan över ett yvigt huvud och snör promenadskorna kring fötter som ännu inte vant sig vid att bo i trånga strumpor efter sommaren.

Sedan tar jag bussen och landar en halvtimma och ett bussbyte senare mitt ute i skogen. Mitt i lugnet och ensamheten. Mitt i hösten som är så vacker och frisk.

Mina lediga fredagar – som jag börjat med och så långt är barnsligt förtjust i – är till för just sådant. En dag för att hämta kraft. Bara vara. Ofta ensam, men gärna med de jag älskar, om de som jag har en ledig dag.

”Mer ledigt. Det gör du helt rätt i!”, sa morfar när jag senast var hemma hos honom och mormor.

En dag utan måsten. Gärna mycket frisk luft och färre skärmar framför näsan. En dag som ger mig balans.

09:30. Jag lyssnar på bruset, suset och kvittret. På knarret och på fallet när löven släpper tag om blöta kvistfästen. Det är lite lerigt efter nattens regn, men solen strålar varm och skön mellan trädstammarna.

Och efter en timma slår jag mig ned med min matsäck och mina nedpackade berättelser. Dricker det där kaffet, som ju smakar tio gånger bättre utomhus, och läser mig trött och dåsig.

Träd

Grångbro

Ormbunke

Trädkronor

Forss

Grångväg

Fika

Svamp

Det som är fascinerande med livet och behoven man har är hur de ändras med tiden. Kanske helt logiskt, men likväl överraskande. Jag kan bli förundrad över hur jag har ändrats utan att jag märkt det. Helt plötsligt är jag bara annorlunda. Vill helt annorlunda.

Jag märker att jag allt mer och mer söker mig tillbaka till mina rötter. Skogen och lugnet. Inte staden och händelsernas centrum. Det lockar mig allt mindre. Och det är helt okej fast också läskigt. För vad betyder det? Nu är jag här, men var ska jag framöver?

Jag dagdrömmer om en stuga i skogen vid en sjö. Om att hugga ved och elda i en brasa. Vara ute mer, inne mindre. Lite som när jag är i sommarstugan, fast jag vill ha mer av det, kanske på heltid. Tror jag i alla fall.

Allt har sin tid. Kanske slutar jag i en stuga, kanske är det bara ett tillfälligt nyck. Jag vet bara att jag inte borde vara så skraj för att saker kommer att förändras, både jag och omgivningen. Det är ju onekligen spännande.

Slutligen, tack Jonna Jinton för många tankar och ett annat perspektiv på saker och ting.

Spindelnät

2 kommentarer

  1. Victor 27 september 2015 klockan 10:54

    Ser riktigt mysigt ut! Dags att slå ett slag för skogsmullelivet :)

    Ha en fin och solig söndag i Jönkan.

    Svara
  2. Eva 7 oktober 2015 klockan 10:28

    Vilket lugn, härligt.
    Kikade även in på Jonna Jintons sida och den är också väldigt inspiererande!

    Svara

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *