Min morfar lämnade en bok hos mig sist han var på besök. Han skrattade lite när han lämnade den, så jag antar att den måste ha något finurligt slut. Det är en deckare av Helen Reilly från 50-talet. Men nog om just den boken, den är ändå inte slutläst i skrivande stund.

Det är det som stod i pärmen som är det fina. Morfar skriver ofta ned när han läste sina böcker. Som en kom ihåg. Ibland blir böckerna lästa flera gånger. Precis som den av Reilly. Fyra gånger allt som allt. Det är dock en gåta om han verkligen läste den från pärm till pärm två dagar i rad hösten 84.

Jag är som morfar och som min mamma. Jag läser och läser. Och jag kan läsa böcker om och om igen. Framförallt de jag älskar. Som mina gamla nötta Maria Lang-böcker med röd pärm. Några fick jag från morfar för flera herrans år sedan. Några har jag fyndat på loppis för en femma.

De är inga mästerverk egentligen. Men de doftar sådär ljuvligt gott av gamla böcker, har en fläkt av en svunnen svensk charm och bjuder på gåtfulla mord (ofta i sommarnatten). Men doften som sagt, den är speciell. Den finns ju inte i ljudböcker eller i e-böcker. Hur mycket jag än trycker näsan mot dem.

Bocker

Bokhylla

Sommarloven – de som var vidunderligt långa

Mina sommarlov kunde ofta flyga förbi medan jag låg med näsan i böcker som jag hade lånat från biblioteket. Dit fick jag cykla på den gamla järnvägen eller få skjuts om mina föräldrar skulle åka förbi. Den låg inne i samhället. Vi bodde i skogen.

Sen låg jag i skuggan och läste. Förlorade mig i en annan värld, kittlades av gräspollen i näsan och såg citronfjärilar fladdra förbi i utkanten av mitt synfält. Det var lycka.

Än idag är böckerna de som alltid förgyller somrarna, då när det finns all tid i världen. Nästan. Inte som förr. Men nästan.

Jag går inte lika ofta till biblioteket numera. Varför vet jag inte. Borde nog bättra mig. Om inte annat är det trevligt och där doftar det också gott av gamla böcker. Inte som i morfar och mormors källare. Men ändå.

Jag köper eller lånar av min bokslukande familj. De jag köper och blir förtjust i får bo i bokhyllan. Resten lämnar jag vidare till någon annan att få uppleva.

Kaffe

Älg

Jag gör väl lite som morfar då

Bok

Att skriva i en bok med penna har jag  svårt för, det gör lite ont. Precis som när jag gör hundöron. Och jag behåller ju ändå bara de allra bästa böckerna hos mig ändå. Men jag vill så gärna föra lite bok över alla böcker jag läser. För att minnas och påminnas. Och förundras över hur många böcker jag plöjer under ett år.

Jag testar att dokumentera via Goodreads. Vi får se om det kan vara något.

Ikväll, om inte ögonen är för trötta, ska jag se om det där slutet i boken är finurligt. Sen ska jag köra näsan i boken, dra djupt efter andan och bara gotta mig i doften. Den som bär med sig alla minnen om böcker jag läst och upplevt. I gröngräset i Fridhem, med sommarglada hundar som sprungit över mina ben, och i lässtolen här hemma medan snöflingor singlat ned utanför fönstret.

Jag älskar böcker. Och en dag kanske jag har skrivit en egen. En som också doftar sådär underbart av papper som åldras.

1 kommentar

  1. Ann-Marie aka jozebelle 14 mars 2014 klockan 18:34

    Ja, bokälskare som jag också är, gillar att dyka ner vissa är mer inbjudande än andra- just nu Nora Roberts sista delen i bröllopssviten. Du vet, askungesaga! Sen, en deckare tror jag före nästa Låna är silver,råna är guld, om pensionärs-ligan!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *