Jag är hemskt glad i att våren bjuder på lite spridda möjligheter till långhelg. Då spritter det till i åka bort och ha det gott-delen av hjärnan. Och denna helgen var inget undantag trots mörka moln på himlen.

Sven och jag lånade bil för att åka upp till Sommarbo. Bort från en instängd lägenhet. Ut i grönskan. Som två kor som ska ut ur ladugården – hoppandes och lyckliga!

Det hade kommit lite regn och mer var på ingång. Men vi sa att vad gör väl det. Då kan man elda i brasan, läsa böcker och knappra på texter. Det går ingen nöd då minsann.

Runtom stugan hade smultronblommorna poppat upp och lyste vita i gräset. Det blir säkert ett och annat smultronstrå i sommar. Smultron klår jordgubbar och hallon men det är attans synd att de är så små.

Cyklarna fick luftas från förrådet. Knarriga och skavda. Precis som cyklar ska vara.

Mamma hade fått tag i en gigantisk krans att hänga vid dörren. Sven var inte övertygad om att storleken har betydelse i kransvärlden.

Som alltid var Sigge med.

Att göra tapas för två tycker jag är knivigt men med fyra i huset var det strålande torsdagsmiddag.

Och såklart en lagom slatt rödvin till det. Det grundar för en god natts sömn.

Sigge somnade tidigt. Skönt att jag inte var först att börja snarka i soffan.

Och Sven hade förberett Cucumber Gimlets i ett par dagar. Kalla, syrliga och bubbliga!

Nu är det fredag och jag har ätit frukost på altanen. Vi får se vad dagen bjuder på. Kanske mest den lugna lunken.

På Matvarufabriken vet de nog att om de bjuder på kålpudding eller, som igår, köttfärslimpa med sirapsstekt kål till lucnh så kommer jag på momangen!

Ända sedan jag var liten har den där kombon av söt kål och köttfärs förtrollat min gom. Och såklart ska det vara en gräddig sås och syrliga lingon till för fullgöra hela upplevelsen. Min mormors paradrätt är kålpudding och det är det jag allra helst önskar när hon bjuder på mat hemma i köket. Gärna kall mjölk till också.

Det var min korta med innerliga kärleksförklaring denna söndag. Har du någon rätt du vurmar för precis som jag?

För exakt en vecka sedan (oj vad tiden går!) tog jag sikte mot Liljeholmsparken och klunga människor som satt i snålblåsten. Det var dags att peppa inför Popadelica. Som jag hade längtat!

Med ett plopp öppnade jag den bästa äppelmusten och skålade för att det var lördag och att det i alla fall inte regnade.

Jag knäppte en bild men ingen tittade i kameran.

Det var intressantare att följa dramat med den flygande dragen som mest smällde i backen stup i kvarten.

Vovve som gärna var med och parkhängde.

Och så lite vin till Sven. I stiligt plastglas. Fint ska det vara en lördagseftermiddag.

Sven och Hampus ville inte gärna få gräsfläckar utan stod mest och pimplade vin vid busken.

Man tager vad man haver som kylskåp. En kall damm igengrodd med bös. Där i finns tydligen en jättestor fisk.

Rask sprang raskt in i djungeln på hemligt äventyr.

Sen åkte vi till Huskvarna Folkets Park och studsade till energiska Honningbarna. Sjukt bra!

Sångaren röjde så att blodet sprutade. Bokstavligen. En röd rännil ned från ögonlocket.

Alla njöt av varje sekund som solen visade sig och värmde våra frusna kroppar. Här är Malmborg och Malin.

En hög med paraplyer som stönade. Trevligt och konstigt. Varför inte liksom?

Sven köpte fika och tittade glatt på paraply-föreställningen.

Kidsen gungade på gitarrgungor.

Och vi två var snygga som vanligt. Jag var för en gångs skull ledig på festivalen och kunde hänga lite i öltältet. Lite konstigt dock att inte stå i fotodiket och springa härsan och tvärsan för att fylla minneskortet med bilder.

Men ibland är ledigt skönt. Lite så tänkte jag.

Lillebror var med och vi var så taggade för att se kvällens bästa spelning – Den svenska björnstammen. Det var ett enormt lyckorus och så värt hela biljetten. Hjärtat dunkade och benen spratt av dans.

Slagsmålsklubben svängde också förbi och räddade en inställd spelning. Kvällens hjältar. Och efter det  blev min allergi för mycket och kroppen var snart en isbit. Jag for hem och kröp ned i en varm säng.

Tack Popadelica och alla goa människor som gjorde en härlig dag!

Tro det eller ej så var det uteserveringspremiär igår för min del. I alla fall med solöl, även om jag inte dricker öl. Men sol det gillar jag desto mer. Särskilt efter en dag inne på kontoret.

Det var varmt, skönt och alldeles underbart. Och massa goa människor var med.

När molnen flög in och stal showen gick vi vidare till Småländska Kolonin där Lisa dukat upp för romprovning. Hurra! Men vi blev lite konfunderade när det stod ett staffli och massa penslar vid vår soffa.

Lisa tyckte att vi skulle bidra med inspiration till menyn som ska få ny framsida inom kort. Så himla roligt! Här ser ni förresten Lisa och Emils målning.

Vi fyllde på med första romen för att hitta kreativiteten.

Och sen satte stjärnskottet Rask igång!

Alla pojkar målade flitigt och koncentrerat medan jag mest njöt av drycken. Och maten också för den delen.

Och det tog sig. Själv såg jag inte det färdiga mästerverket utan promenerade hem arm i arm med Sven. En riktigt fin kväll som smygstartade helgen perfekt!

Jag vaknade upp i Sommarbo igår morse. Kikade ut under varmt täcke och kände morgonkylan i rummet. Fåglarna kvittrade utanför fönstret och sängen knarrade som vanligt när Sven vred sig i sömnen.

Jag klev upp och fick fyr i brasan. Kokade kaffe och väntade på att han där inne i sängen skulle slå upp ögonen.

Vi firade första övernattningen i stugan med prima omelett till frukost. Krämig och alldeles underbar medan vi vaknade till och planerade, eller snarare oplanerade, dagen. Den fick bli som den blev.

Ut och gå-skorna snördes på och vi gav oss ut i det sköna vädret. På leriga skogsvägar och vida ängmarker.

På små barrtäckta stigar mellan snårig tallskog. Medan munnarna gick i ett och vi funderade på allt värdsligt som man kan tänka sig. Som vi alltid gör.

Precis invid Viken, som kluckade mot strandkanten, gick vi.

Väl hemma åkte vi på en snabb tur till Klangahamn och fick med oss lunch hem. För magen kurrade för andra gången denna dag.

Varm röding direkt från röken. Årets första men definitivt inte sista. Så nyrökt att det bara rann om den.

Så det blev mat ute på baksidan av huset. Gott så in i norden i all sin enkelhet med fisk, röksallad och äggröra.

Eftermiddagen spenderades på gräsmattan under filtar. Med radion i lurarna. Halvt om halvt sovandes.

Mellanmål efter tuppluren. Och starkt kaffe för att piggna till inför kvällen.

För då kom mamma och pappa och vi tände grillen. För första gången i år också. Det blev många första gången för året-saker. Men det var ju bara trevligt.

Och Sigge var med. Glad över att vara på lite kortsemester.

En riktigt fin Valborg som gav lugn. Det gillar jag.

Jag har många goa minnen från när jag var liten och det var dags för utflykt i skogen. Med packad väska fylld med fika och sittunderlag traskade vi iväg till skogs. Precis som idag. Det var dags för årets första grill och det med Svens familj.

Solen letade sig fram mellan molnen och värmde gott medan vi promenerade upp till grillplatsen. Överallt var marken täckt av vitsippor som stretade upp mot himlen.

Alla var hungriga, särskilt lilla Ingrid som såg fram emot att grilla korv över elden. Och jag så klart. Alltid med ett litet hål i magen redo att fyllas. Att äta ute är bland det bästa som finns.

Morbror Erik och otåliga Ingrid.

Korv är något jag har underskattat i flera år. Skrämd av sladdriga hot dogs. Men inte längre. Det är himla gott med köttiga korvar. Och inte är det fy skam om den tillagas över öppen eld en aprildag.

Sven. Som kånkade veden i finskjorta och finskor, haha!

Jag hade fixat coleslaw. Godaste och enklaste grilltillbehöret. Gärna med sötsyrlig smörgåsgurka i.

Det var långbord med diverse tillbehör.

Glada morföräldrar med ketchupkladd.

Och så en extra korv för att hålla magen glad hela vägen upp till Sommarbo. Där sitter jag nu. Med en brinnande brasa och bäckmörkret runt stugan.

Det ska bli första övernattningen för i år i knarrsängen. Det går inte beskriva lugnet som jag får när jag kommer hit. När vi kör in på grusvägen och ser sjön mellan träden. Och det vita huset som dyker upp. Här mår jag finfint!

Idag är en dag där jag helst bara vill lägga mig ner och mest göra ingenting. När all ånga bara verkar pysa ut ur kroppen. Det är bara att gilla läget och gaska upp sig någorlunda med en eftermiddagssmoothie.

Inspirerad av Tina fick det bli en med solgul mango och mättande kokosflingor. Allt mixat med fet naturell yoghurt. Tre råvaror utan krusiduller. Gott som attan!

Chop, chop. Det är meditativt att hacka grönsaker. Fundera ut hur fint eller grovt. Hitta en bra blandning för munnen. Smått lökhack mot lite köttigare grova auberginer.

Chop, chop. Och så blir det en växande hög med olika färger. Rött, grönt och djupt lilasvart. Jag älskar ratatouille.

Till lunch blev det alltså ratta med smulad fetaost. Det är grejer det. Ett supertillbehör till fisk, kött eller korv som ackompanjerade vår ratta idag.

Ratatouille

• Gul lök
• Rödlök
• Vitlök
• Aubergine
• Zucchini
• Paprika
• Färska tomater
• Tomatkross
• Chili (gärna med fröna kvar för hetta)

Hacka upp alla grönsaker. Fräs först på all lök och finhackad chili i oljad panna. Låt den bli gyllene och mjuk.

Tillsätt sedan aubergine, zucchini och paprika. Fräs några minuter så att det får färg och börjar mjukna till. Till sist rör du i tomater och lite tomatkross. Låt allt stå och gotta ihop sig medan du smakar av med salt och peppar.

Jag tycker om när det blir som det blir. Att inte planera allt för mycket för då blir det allra bäst. Som att inte veta på fredag morgon att jag ska hamna i ett kök ute i Gräshagen på fredag kväll. Med en uppkorkad Campolieti Valpolicella och fina vänner.

Det var skönt att ta helg. Det är det alltid. Och det firades bäst med rött gott vin helt enkelt. Inte med kryddig Fireball, som synes i bakgrunden, även om den också kan ha sin charm vid valt tillfälle.

Det spelades musik från en padda på kökshällen.

Lillebror var där. Han firade att han fått lite extraknäck som roddare. Fint sånt.

Hampus gjorde fancy Sidecar.

Värden för kvällen, vars vin jag ”lånade”.

Fredrik och Evelina var där och bjöds på överraskningar i små shotglas. Förrädiskt.

Och så var han där. Han som jag tycker så mycket om.

Och när resten for in mot dunkande musik så gick jag och Sven hem i natten. På tomma gator och höll varandra i handen. Kröp ner under varma täcken och gled bort i ett vintöcken.

Äggmos till frukost. Jo jag tackar jag. Laddad för ännu en onsdag i livet som ska toppas med 7km rodd + magövningar på gymmet hos brorsan. Hej och hå, let’s go!