Jag är inte farligt trött, men det kommer säkert senare i veckan. Det var ju verkligen ett maratonpass att åka hela vägen hem igår. Eller resan började ju faktiskt i fredags. Ja, det blir sannerligen snurrigt med tider när det är 9 timmars skillnad. Att åka fram och tillbaka i tiden sådär. Det är det som kommer kännas snart.

Jag kan börja med att säga att denna resa, denna semester, har varit den bästa i mitt liv. San Francisco är en fantastisk stad på alla sätt och vis. Vacker, stor – men ändå lagom stor så att man kan promenera dit man vill – full av liv och framförallt är det en makalös matstad. Vi har ätit och druckit som kungar och låtit dagarna flyta förbi i lagom takt. Den bästa resan av dem alla.

I torsdags förra veckan landade vi på eftermiddagen och tog taxi in till staden, till Hotell Diva. Ett himla mysigt hotell centralt i San Francisco.

Att man blir hälsad med frasen ”Hello Sexy!” i infopärmen på rummet och ser denna fina bild i fönstret säger rätt mycket.

Efter en lång resa är dusch det första jag tänker på. Det känns så härligt att bli ren efter flera timmar i flyg och på flygplatser. Man är helt enkelt sunkig som attan.

Efter det så kände vi efter i magen, och jo då den kurrade på rätt bra. Flygplansmat är ingen höjdare, särskilt om man i GI-syfte petar bort pastan. Därmed gav vi oss ut i en varm och go stad.

Det var så fint att vädret hade vänt, för bara någon vecka innan vår ankomst hade det regnat och varit rätt kallt ett bra tag.

Jag ville självklart att Sven skulle bli lika förälskad i staden som jag är. Dumt var det kanske då av mig att styra in oss i slumkvarteren det första jag gör. Där får man nästan kliva över uteliggare och det finns en och annan helknasig kuf som mumlar knepiga saker.

Med en dyr kamera över axeln blir man lätt lite rädd att de ska hoppa på en, men oftast är de rätt lugna och vill mest ha pengar i sina pappmuggar. Men vi gick lite snabbare än vanligt för säkerhets skull.

Det man dock ska ha i åtanke är att i de lite mer obehagliga kvarteren – ovanför Market Street och mellan Taylor Street och Van der Ness – finns några av de bästa restaurangerna. Så man ska absolut inte dra sig för att gå dit.

Jag hade plottat ut Brendas French Soul Food (länk till Yelp) på kartan, efter varma rekommendation på bloggen á la mode*. Restaurangen är lätt att missa om man inte vet om den, då den är ganska anonym på utsidan.

Brendas är ett litet och mysigt krypin där det helt enkelt serveras Soul Food med franska och kreolska influenser. Jag tror också att de har en väldans god brunch men det testade jag aldrig på. Tyvärr tar de inte reservationer så det är bara att hålla tummarna för att det finns plats.

En ostig löksoppa fick det bli och Sven ville självklart ha deras Kick Ass Burger – ett bra välkomnande till USA. Supergod mat som värmde ända in i själen.

Sen började ögonen gå igen mer och mer efter den långa resan. Inte så konstigt. Det hade hunnit bli kväll utanför och vi traskade hemåt för att äntligen få sova ordentligt.

På vägen fick det bli en snabb drink och en stund att insupa atmosfären i staden. Vi var äntligen där, den känslan.