Efter frukosten hemma i soffan igår, trotsade Sven och jag det hårda snålblåsten och gav oss ned till tändsticksområdet i vanlig ordning. Det hade verkligen behövts dubbla strumpbyxor för jag frös så in i norden om benen.

Lördagslunchen brukar jag överlämna i händerna på Ninne och Tom på Matvarufabriken. En fin tradition som jag försöker hålla fast vid när det går. Jag hade hört det surras om en nykomponerad hamburgare på menyn.

 

Någon hade tydligen inte velat äta något mer i resten av sitt liv efter den hamburgaren, så det lät som en lysande lunch dagen till ära.

Inget jag ångrar för oj vilken burgare. Den ska jag försöka återskapa hemma i köket någon dag när andan faller på. Åt tills magen nästan sprack. När löken blir sådär söt och underbar så vill man bara dö godhetsdöden. Och smågurkor är aldrig fel.

Ja, det regnade katter och hundar hela dagen så att det nyinförskaffade kaffet i påsen knappt överlevde promenaden hem. Fy valinge. Men nu har jag nytt kaffe i kvarnen och det är en riktig lyx.

Jag var pepp på en fortsatt skön fredag med lite ”chill” – ett ord som min mamma gärna slänger sig med nu för tiden. Sven hade i två dagar förberett en enastående cocktail. Han hade till och med skrivit in i kalendern när den skulle avnjutas. Då är det på allvar.

Så i ett lite halvstökigt kök skulle det blandas och fixas till tonerna av passande musik. Men jag får nog lov att återkomma om detta mästerverk, som till råga på allt kom med så fina minnen så jag nästan ville gråta en skvätt av lycka.

Vi drack upp och traskade ett par kvarter bort med en flaska rödtjut i handen och en öppnad bubbel i fickan. Fredrik hade nämligen bjudit in till sitt lilla krypin. Perfekt!

Världens bästa lillebror var där och såg sådär svår och eftertänksam ut. Det är nog för att han är så klok.

Sven ville spela Super Mario 3. Återigen minnen. Det spelet köpte jag för mina och brorsans pengar, som vi vunnit på enarmade banditer när vi var små. Jag hade pengarna, mest mynt, i en plastpåse.

Jag vet inte riktigt om brorsan var med på det då eller om jag enväldigt bestämde att det var till det pengarna skulle gå. Men vi slet verkligen spelet med hälsan båda två, så jag tror inte han hyser så mycket agg.

Men NES:et var dött och det vart bara myrornas krig på skärmen. Men vi var glada ändå.

En härlig lördag med god mat, dryck och människor jag tycker om. Så mycket som jag behövde det. Och att sen gå hem hand i hand med Sven och somna på hans bröst. Det är kärlek.