Här sitter jag med munnen full med jordnötssmör och kinderna blossande av solen. Jag började tidigt i morse och kunde därmed knäppa av datorn strax efter tre i eftermiddags.

För vem vill missa värsta vårdagen med fågelkvitter och blå himmel?

Så jag klapprade hem, byte om och gav mig ut i friska luften på en promenad. Promenader har inte lockat något vidare värst under januari och februari annars. Men idag kändes det som vår i luften.

Vid Vätterstråket fanns ett trassel av videkvistar. Ett fint vårtecken.

För varje dag som går tycks solen tappert hålla sig kvar några minuter mer. Nu är nästan bästa tiden på ett sätt. Innan allt bara brakar lös. Så jag ska njuta av den.

Och skridskosäsongen blev rätt kort i år, inte mig emot. För Munksjön såg ganska knakig ut där den smalt i solen.

När jag gick lyssnade jag på det bästa albumet just nu. Nytt är det också. Det känns som att vara i sin egen film när det drar igång. Och den känslan är ju rätt trevlig.